Glädjande morgon.

Hej!

Igår kväll mådde jag lite bättre som sagt.. Men när klockan var ett och det var dags att sova, var jag osäker på om jag kunde somna.. Men efter bara en liten stund så somnade jag.. 

Det har varit en halvorolig natt och mitt undermedvetna har inte varit snällt mot mig då jag drömt om en riktigt förtvivlande sak om min pappa... Men jag vet att det inte är sant och när jag var som mest förtvivlad så kände jag en tröstande hand smeka mig i håret och stryka mig på armen.. Det var Terje och jag var tillräckligt medveten för att veta det, så jag lugnade fort ned mig och sov vidare.

Nu, vid 10-tiden så vaknade jag och kände att jag inte orkade drömma mer, jag bestämde mig för att vakna. Strax efter ringde min telefon - det var mamma! Gud vad glad jag blev! Och lättad. Hon berättade att hon tyckte att jag hängde ut henne i mitt inlägg och med alla detaljer..

Men jag försökte förklara för henne att det var så jag kände då. Jag var arg, ledsen och frustrerad och behövde få ut det. Att jag ville få henne att tänka lite, men att det inte var mer än så... För att citera; "Förutom det så var det bara Blllööö". "Ok, jag tror jag förstår", sa hon med ett litet skratt. Det var oerhört skönt!

Så hon ringde! Hon har hört av sig vilket gör mig mer glad än jag kan beskriva med ord. Tack mamma! Och nu dröjer det nog inte länge förrän hon har skype också, så kan vi sitta och gagga timvis om vi vill. Det ser jag verkligen fram emot! Hon tyckte också att jag ska försöka hitta någon som jag kan sticka ut och ha kul med ikväll.

Utanför är det nu snöstorm, som det har varit i ca tre dagar.. och vi har just kommit upp ur sängen och tagit oss något varmt att dricka. Det är trevligt att veta att vi inte behöver gå någonstans idag. Det var sviiinkallt ute igårkväll när jag var till affären. Men det märks att jag mår bättre på det viset att jag inte fryser så fort jag tittar ut. '

Vi får väl se om jag drar ut ikväll. jag är fortfarande väldigt skeptisk över att dra ut själv till ett ställe jag aldrig varit förut. Eftersom jag är så osäker så märker jag att min självkänsla inte är vad det varit. Förut var jag inte rädd för att dra ut själv och alltid tog nya saker med avslappnade, självsäkra steg.

Men men, en sak i taget. Nu kan jag bara säga ännu en gång; Tack mamma! Ser fram emot att höras igen! KRAM!