Translate

torsdag 30 december 2010

Uppdatering: Sverigebesök.

Hade tänkt att vänta med detta tills jag lagt in bilder.. Men eftersom kameran försvunnit så lägger jag ut det ändå.

Jag har inte haft ork eller lust att uppdatera. Men för er läsare som inte tillhör den skara som denna blogg riktar sig till (familjen), så kanske det är dags med den liten uppdatering.

Söndagskvällen med Ida var kul. Jag hade bestämt mig för att ha roligt och hade det därefter. Ida hade nog rätt kul åt mig också då jag för omväxlings skull tillät att jag blev onykter. Det var skönt att slappna av för första gången sedan branden och jag fick träffa en hel del Etagare.. Det som chockerade mig var dock att Fredrik - en gammal kareokevärd från Etage, inte hörde att jag sa att det brann och då trodde att jag hade skurit mig själv! Under alla år jag känt honom trodde jag att jag inte riktigt hade gett det intrycket och att han trodde det är en sak jag sent kommer att glömma.. Självklart tar jag inte illa upp, men jag blev bara väldigt väldigt chockerad.

På måndagen vaknade jag innan Ida, vilket resulterade i att jag började städa. Hon jobbar så oerhört mycket att hon inte riktigt har ork eller tid att hålla efter.. Vilket hade gjort att hennes lägenhet såg ut som en knarkarkvart ;P. Mitt i alltihop kommer hennes mamma och skrämmer mig. Ida hade sagt att hon skulle komma.. Men det hade jag ju glömt. Att hon dessutom hade nyckel hade jag ingen aning om.. Så ni kan tänka er att jag blev lätt livrädd när någon helt plötsligt satte en nyckel i dörren och låste upp. Jag och mormor blev osams på grund av detta vilket var jättejobbigt och jag satt och grät i ca 30 minuter efter jag kommit hem till lägenheten igen.

De första dagarna här var extremt ansträngande. jag kände mig deppig, spänd och orolig vilket bidrog till att jag mådde väldigt dåligt. Men på tisdagen så pratade jag och mormor om detta och jag fick pengar till tågbiljetten så jag kunde fixa den själv och slapp försöka synka mig och mormor. På eftermiddagen träffade jag Ida på stan och jag fixade tågbiljett på vägen hem till Ida. Hon bjöd på tacos och vi tittade på "Sex and the City 2". sedan skjutsade hon hem mig på kvällen.

Onsdagen bestod av julklappshandling med mormors bror Peters fru, Karin och middag hemma hos dem. Det var väldigt trevligt och det var kul att få se deras lägenhet för första gången. På torsdagen spenderade jag och mormor lite tid tillsammans och stack till Biltema/Jula för att handla en pirra till mig (Jag skulle ha med mig en hel del hem igen), och mormor handlade en julklapp till min kusin Moa. Utanför Jula råkade jag se ett bekant ansikte i en bil - nämligen Josefins ansikte, pappas fru. De skulle komma och lämna julklappar denna dag och de åt middag hemma hos mormor också.

Julaftonen blev oerhört trevlig. Jag fick äta min morbror Fredriks goda hemlagade julmat och det blev en hel del gott julgodis, prat och socialt umgänge. Min lilla kusin Althea hade sett fram emot att tomten skulle komma så Katrin var ned till affären i sista stund och fixade lite vilket bidrog till att tomten sedan faktiskt dök upp.. men bara så han kunde sträcka över en liten säck med julklappar och sedan försvinna igen... Alla fick en varsin klapp, även om jag tror att tomten var lite väl stressad i julruschen - då jag fick en bok om skräckberättelser från Svenska kulter :P Jag fick också en klänning/nattlinne i siden av mormor samt 300 Sek från Fredrik.

På lördagen fick jag möjlighet att besöka Lasse en gång till. Han hade låtit väldigt pigg under hela julafton och tydligen hade alla infektionsvärden försvunnit iaf, men han hade fått ett magsår istället... Så han var väldigt trött och sliten medan vi var där. Jag skulle åka till örbyhus denna dag och kunde bara stanna en stund. Det var skönt att ha fått träffat honom en gång till ivartfall.. Dagen i Örbyhus var nyttig för mig. Jag fick möjlighet att prata med Josefin en hel del och umgås med mina halvsystrar. Jag fick även möjlighet att träffa min bror en liten stund, även om han snabbt drog sig vidare då han skulle till Fredrik och Katrin på middag. Jag fick en julsäck med godis av pappa och kom in till Uppsala igen lagom till att kunna gå ut med hunden en sväng.

På söndagen åkte jag till Östhammar. Jag hade planerat in att jag skulle vara där i två dagar för att riktigt ha tid att hälsa på alla ordentligt. Jag hade skaffat en julklapp till Edlund och en till Patrik. Jag hade turen att Patrik och Edlund skulle umgås med Micke och Chris denna dag så jag fick träffa några fler på samma gång. Hemma hos Micke och Chris så spelade vi Kinect adventures till Xbox 360 - ett riktigt ansträngande spel där kameran registrerar alla dina rörelser och du ska ta dig genom hinderbanor och annat. Det är en mycket bättre träningsform än Nintendo Wii kan jag genast meddela! Vi åt också lite mat, drack te och pratade innan vi gick hem till Patrik på kvällen och spelade ett spel som gick ut på att man genom kort med frågor, inom en viss tid skriva ned fem ord man associerade till frågan. Man skulle sedan jämföra inom laget och för varje gemensamt ord få ett poäng. På så vis tog man sig framåt på en spelplan och tillslut i mål.

Jag gick hem till Tiina och Martti vid 11-tiden och Lillen kom som vanligt farande vid ljudet av min röst. Det är otroligt vad djur kan komma ihåg! Av alla katter jag träffat i mitt liv, är det bara Lillen som fortfarande kommer farande som ett spjut även om man bara kommer och hälsar på 1-2 gånger i året. *Love*. Jag hann också snacka skit ett tag med Tiina innan det blev sängdags. Jag skulle sova i Martins gamla säng. (Martin är då mitt ex, och det var hans föräldrar jag hälsade på). Senast jag sov i den sängen var innan jag och Martin flyttade till egen lägenhet och ni förstår då att det kanske kändes underligt.. Jag tänkte automatiskt tillbaka på åren med Martin och blev uppstressad och orolig.. Men en gulligt sms från terje lugnade ned mig så jag kunde somna till slut.

Måndagen blev en dag med promenerande runt i Östhammar och socialisering med olika bekanta. Jag stannade förbi IoR ett tag och pratade med honom innan jag gick vidare till Renée och Ania (som inte var hemma), och sen ned till dem jag köpte Lucy av och pratade en stund med dem. Då hann klockan bli 17 och det var dags att knalla tillbaka till Tiina och Martti för att äta julmat och dricka julmust samt äta julgodis. På kvällen kunde jag t.o.m ringa en sväng till Terje som var i Kongsberg. Det var en riktigt trevlig vistelse och jag var tillbaka i Uppsala vid nio-tiden, lagom till att gå ut med hunden på kvällen.

På tisdagen handlade jag det jag skulle ha med mig tillbaka. Det bleven del kött, julmust, leverpastej och Italiensk salladskrydda :). På eftermiddagen sen, åkte jag ut till mamma i Länna och hälsade på. Hon var lite deppig men var glad för besök. Vi tittade på två filmer - WALL-E och Järnets Änglar. Jag hade också med mig julmust, mjuk pepparkaka och saffransbullar. Jag brukar inte tycka om svenska filmer, men den var rätt fin. Jag gillade den nog för att det fanns en karaktär i den som ville bli sångerska och var väldigt söt. Vi fick pratat en hel del och när jag berättade om mina planer om att gå ut med Ida på Etage på onsdagen så blev hon sugen på att komma med..

Sista natten hos mormor. Natten till onsdagen. Jag organiserade min packning och städade undan efter mig. På ett sätt kändes det rätt tråkigt att åka och inte kunna hjälpa mormor, men det kändes otroligt skönt att jag äntligen skulle få komma hem till min underbara älskling. Jag mötte Ida och hennes arbetskamrat Annie på stan. Jag och Ida åkte sedan hem till henne för att förbereda oss för mat med Håkan på Dragon Palace. Ida hade sagt att en vännina skulle komma förbi och att vi skulle bli tre. Jag blev ju måttligt förvånad när Erika från Etage dök upp. Även om det var trevligt att få lära känna henne lite mer under kvällen. Smink- och skitsnack i badrummet, för att sedan bli hämtade och äta god kinabuffe. Sedan var det hem till Ida igen och byta om innan det var dags för Etage!

Jag var peppad för kvällen. Jag såg faktiskt fram emot att få umgås med mamma på Etage och jag hade väldigt kul ett tag... men jag satt och spanade efter mamma som aldrig kom.. Till slut ringde jag till henne. Hon hade somnat hemma och efter lite fixande skulle hon ta nästa buss ned! Jag som brukar vara nykter när jag är ute hade vid detta laget druckit en Oozo och två öl - som räckte väldigt bra. Jag hade skitkul och när mamma sedan kom kände hon knappt igen sin dotter som var i världens partyhumör. jag fick sjunga några nya låtar under kvällen. Jag sjöng dels "Crucify - Tori Amos" och som pangavslutning på kvällen med tips från Rickard som var kareokevärd, sjöng jag "La Voix - Malena Ernman" och klarade av den rätt bra! Med lite övning så kanske jag tar den perfekt nästa gång. ;)

Alla var rätt onyktra och jag var hungrig! Som tur var hade folkströmningen inte avtagit på en liten grekisk snabbmatskiosk i närheten och de hade därför fortfarande öppet. Så vi köpte oss lite "fyllekäk" innan vi tog taxi hem till Ida. Klockan hann bli fem innan vi äntligen lagt oss och somnat allihop. Mamma skulle till nagelteknologen kl 10 på morgonen och därför ställde jag min klocka, så mamma slapp gå upp själv.. Jag lyckades sedan sova en stund till för att sedan kunna organisera ihop min packning igen och bli nedskjutsad till stationen. Tåget till Stockholm lämnade perrongen på prick 13.09 och jag kände en lättnad för att jag kommit på tåget, men en ledsamhet då jag haft så kul med mina vänner.

Tyvärr ledde det att tåget gick i tid, samt inte behövde stanna längs vägen att jag hade över en timmes väntetid på Stockholm central.. För att kunna röra mig ordentligt tryckte jag in allt i ett förvaringsskåp.. även om det kändes som bortkastade pengar då jag bara behövde ha de där i max en timme... Och sedan hade gott om tid att köpa färdkost, växla pengar och hitta till rätt perrong innan tåget gick kl 15.29. På tåget kändes det som att tiden gick rätt fort, men att resan gick otroligt långsamt. Jag hade köpt en sallad som jag åt ca två timmar in i resan så jag hann bli väldigt hungrig igen. Sista biten av resan kändes otroligt lång och när jag äntligen blev mött av Terje vid trikkhållpaltsen, kändes det fantastiskt skönt att vara hemma.

söndag 19 december 2010

Helg med Minna och Stefan.


Hejsan..

Helgen har gått och nu är det söndag. Denna helg har jag mest spenderat med Minna och Stefan. Jag lyckades äntligen spendera tiden tillräckligt i fredags till att det var dags att bege sig nedåt mot stan. Mormor skulle hälsa på Lasse på sjukhuset så vi gjorde sällskap halvvägs. Jag mötte upp Stefan på Gågatan och vi köpte ett par simglasögon på Stadium. Stefan sponsrade mig med 50 kr och bytte med mig så jag fick ett paket med latexmössa, öronpluggar och näsklämma med mina glasögon. Det är riktigt härligt att ha om och när jag börjar motionssimma igen. :)

Det var riktigt kul på Fyrishov. Vi fånade runt och plaskade. Slogs om och med leksaker som fanns i bassängen och betedde oss som små barn. Min favoritsyssla blev rätt snabbt att dra ett djupt andetag för att sedan dra ihop mig till en liten boll och flyta runt under vattenytan.. Det var en sådan härligt avslappnande känsla under vattnet. Tystnad och med en känsla av strömmen där jag dessutom såg klart i mina simglasögon.. Tyvärr hindrade min förkylning mig att leka alltför mycket och jag hostade så kraftigt och ofta att jag till slut fick blodsmak i munnen och var tvungen att gå till den varma bubbelpoolen för att ta det lugnt och bli varm.

Jag och Minna hade det riktigt kul när vi skulle duscha efteråt och hann t.o.m basta en liten stund innan vi kl 18-19 gick därifrån. Vi handlade lite snacks på vägen hem till Minna och spenderade sedan kvällen med film och mys.

Jag mådde tyvärr inget vidare denna natt och det resulterade i att jag satt gråtandes en stund i bådas famn. Jag har mått lite psykist dåligt på sistone och det var väldigt skönt att få vara med ett par så bra vänner. Det känns riktigt bra att få ha träffat Minna igen, då vi inte hann träffas när jag var här i somras och jag hoppas på att vi hinner spendera lite mer tid med varandra innan Minna åker upp till Haparanda på onsdag kväll. Detta har i vart fall varit en helg med ögonblick att minnas!

Gårdagen gick vi runt och shoppade tillsammans med Stefans bror och hans kompis som kommit från Japan. Riktigt söt tjej som både jag och Minna kom bra överens med. jag lyckades t.o.m hitta en riktigt bra och speciell present till min bror. Jag var tvungen att låna pengar av stefan tills vidare tyvärr.. men jag tror på att jag har lyckats hitta en riktigt bra julklapp! Tanken var att vi på eftermiddagen här skulle åka pulka i slottsbacken.. men vi upptäckte att vi inte skulle hinna det då allihop skulle på bio och se på den senaste Harry Potter filmen.. Jag hade fått ett meddelande från Ida om att hon satt i Terrasens källare och jobbade, så jag gick ned dit och spenderade några timmar där innan jag mötte upp mormor för att åka och hälsa på Lasse..

Det var riktigt känslosamt att se hur sliten och plågad han var. Han fick mat via sonden när vi kom och han berättade om hur han ahde försökt äta pannkaka tidigare på dagen och lyckats få i sig lite mat. Men han hade väldigt ont.. Så ont att hans läkare börjat ge honom starkare smärtstillande och han var lite seg av dem också.. Eftersom han har ett amputerat ben ,är kopplad till diverse slangar och har så ont, kan han inte kliva upp som han vill.. Att röra lite på sig brukar hjälpa mot smärta, men han kan inte det och plågas därefter av ont i kroppen från sjukhussängen. Jag började nästan gråta av att se honom sitta, med tom blick och andandes tugnt.. Men han mår inte bättre av att man tycker synd om honom. Jag skämtade lite med honom och det är det man kan göra för att hjälpa. Att försöka vara positiv, så kanske man hjälper till att hålla lågan uppe. Jag tänker på honom mycket nu och skickar stärkande tankar. Jag kan ju inte göra mer än det, och att hoppas på det bästa.

Vi stannade där i ca 30 minuter och åkte sedan tillbaka till mormor där jag hann slå in min brors present innan jag åkte ned till Minna igen med julmust och mina hemmagjorda chokladbollar i handväskan. Vi tittade på den fjärde Harry Potter filmen och lade oss sedan och sov. Idag har jag varit rätt effektiv. Vi vaknade sent och efter att ha ätit frukost vid 12, stack jag hem till mormor vid ett-tiden och slog in mormors julklapp, ringde lite samtal, packade om och hämtade de pengar jag fått för att hitta julklappar åt mina halvsystrar. Jag åkte sedan ned igen, köpte de saker jag tittat ut på Leklust och började efter att ha sett att bussen mot Ida inte gick på länge promenerade till Minna för att lämna av Stefans hänglås. Därifrån gick jag sedan hem till Ida.

Ida ska på julfest med jobbet ikväll och jag tänkte hänga med ut. Så vi hann spendera en stund med varandra samt att jag fick låna hennes smink innan vi tog taxi ned på stan. Nu har jag varit hemma i ca två timmar. Mormor kom hem strax efter mig och vi har hunnit äta middag. Nu sitter jag här och spenderar tiden fram tills det att jag ska göra mig iordning att åka ned. Min plan är att spendera kvällen med Ida och eventuellt sova hos henne. Jag hoppas bara inte att hon blir för full ;) Jag har inte bestämt mig om jag ska dricka ikväll. Det blir isåfall om jag blir bjuden eftersom jag är helpank.. Och jag behöver ju bara en öl för att bli full :P.

Jag ser iaf fram emot kvällen och nu när jag sminkat mig erkänner jag att jag saknat att sminka mig ordentligt. Jag får så vackra ögon med smink..

Ni får iaf ha en fin kväll! Kraaaaaam! //Anne

fredag 17 december 2010

Snöoväder och resa.


Hejsan. Igår bar det av till Sverige. Tyvärr kunde jag inte ta med mig kanierna, så de får fira jul i Oslo. Iren och Öyvind har gått med på att de kan sitta kaninvakt under julen och det skönt att veta att de är i goda händer.

Det har varit lite stressigt de senaste dagarna.. jag har inte kunnat göra annat än vänta på att Martti ska gett klartecken så jag kunnat börja packa. Jag har också varit väldigt stressad över att komma in i brandhuset, eftersom jag har haft juklappar till mina halvsystrar där. De köpte jag förra året och det hade varit väldigt pinsamt om jag glömt dem ytterligare en gång. Jag har prata en hel del med Minna och Stefan på sistone, vilket känns väldigt skönt. Då Ida har haft fullt upp sedan hon var och hälsade på så är jag glad över att ha fått lite mer kontakt med Minna. Hon är en av dem som jag känt i ganska många år och hon har alltid varit lika snäll. Även om hon är rätt självkritisk och trycker ned sig själv ibland. Men jag är glad över att kunna finnas till hands och bara snacka om allt möjligt när det behövs :)

I förrgår så berättade de att de tänkt bjuda mig på fyrishov när jag kom över. Jag tänkte inte över det, men blev därför väldigt glad när jag fick tillgång till brandhuset igår morse innan det var dags att åka och upptäckte att min baddräkt låg kvar i en av mina IKEA-påsar som var fulla med kläder. Jag fick med mig båda två, samt mina högklackade och tjejernas julklappar. För att orka få med mig allting de 200 meter hem till lägenheten blev jag tvungen att låna en pulka från vår tidigare granne... Det blev tugnt ändå men enklare än om jag skulle ha burit dem.

Resten av tiden gick fort åt när jag tvättade av skor, min baddräkt och en halsduk som var sotig. Jag har glömt min vanliga halsduk hos Iren och Öyvind, och behövde därför en ersättare med mig till Sverige.

Båda dagarna har det varit snöblåst och kalla vindar. Även om det igår blev plusgrader och bidrog till att de vita vägarna snabbt blev fulla av brun snömassa. Ovädret fortsatte när jag och Martti började åka och växlade vilt hela vägen. Det var också extremt halt, så sträckan Oslo-Kongsvinger som vanligtvis kanske tar en timme landade på 2,5 timmar.. Vi kunde inte köra forttare än 70 en låång sträcka så hela resan kändes oerhört lång. När det äntligen släppte så flöt vägen på fint fram till ca 20 minuter från Uppsala då vi fastnade i en bilkö vi en olycksplats. Det var någon som hade kört på en älg och vi satt fast där i ca 15 minuter.. Hela resan pågick från 14.50 - 23.00. Kl 23 satte jag äntligen foten innanför mormors dörr och kunde slappna av..

Jag slappnade inte av och hade svårt att somna. Efter att jag pratat med mormor om Lasse och hört hur illa det egentligen var hade jag riktigt svårt att slappna av. Hjärtat dunkade i hela kroppen och jag fick påminna mig själv om att andas.. Jag är bara väldigt glad över att vara här. Jag har tänkt så mycket på mormor och Lasse och velat hjälpa till så illa. Och nu när jag är här, hoppas jag på att kunna underlätta för mormor så hon kanske kan slappna av lite. Hon är väldigt stressad och jag lider av att veta om allt hon måste göra, planera och all ovisshet om Lasse. Jag tänker hälsa på honom när jag är här och hoppas på att jag kan bidra till hans tillfrisknande.

Idag vaknade jag tidigt. Jag som har sovit till kl 11 sedan flytten vaknade idag kl 07.25 och kunde inte somna om. Jag kände mig rastlös och orolig. Men efter att vi har kommit igång så har dagen flytit på lite. Vi har varit ute med hunden, ätit frukost och nu har vi beställt min biljett hem. Jag kommer att åka tåg hem på tisdag 28/12 kl 14.09. Det är iaf tänkt så, men vi har haft problem med kortbetalningen och inget köp verkar ha registrerats ännu..
Idag ska jag träffa Minna och Stefan som sagt. Jag ser verkligen fram emot att få krama dem och plaska runt på Fyrishov. På vägen över föreställde jag mig när jag träffar dem och ger dem en stor, lång kram. Då log jag för mig själv. Det ska bli härligt skönt att få lite socialt liv för omväxlings skull - och med mina vänner. Jag kommer att sakna Terje, men det kommer att bli ljuvt att få komma hem till honom och kaninerna sen igen.

Nu har det slutat snöa. Det kommer nog inte att bli något Lassebesök idag och jag får försöka hitta något att fördriva tiden med.

Ni får ha så bra dag! Kramar //Anne

måndag 13 december 2010

Fullspäckad vecka.

Hejsan.. Det var länge sedan jag skrev nu.

Vi sov första natten i lägenheten på söndagen. Mellan måndag och torsdag gjorde jag inget annat än packade upp saker, organiserade, diskade, tvättade, städade och fick undan så mycket som möjligt. Det var ju en hel del arbete eftersom allt från hybeln var tvunget att skrubbas och skuras av innan det kunde ta plats i lägenheten.

Vi var i hybeln sist på söndagen då vi plockade med oss en hel del smått i Terjes filt, plockade ned hyllorna och sorterade böcker. Vi lyckades även få med oss några glas och lite av mina bestick, även om jag inte lyckades hitta allt i det alltför mörka köket. Vi fick lämna en hel del böcker från vägghyllorna eftersom vi inte hade så mycket tid eller dagsljus. Vi skulle hämta en del från Terjes jobb plus att han skulle köra tillbaka bilen till Kongsberg.

Allt eftersom veckan gått så har allt fler saker kommit på plats. Jag har blivit så uppslukad av att syssla om dagarna att jag har klivit upp, ätit frukost, satt igång och vips! Så har Terje kommit hem och klockan har varit 16 utan att jag ätit något. Resultatet har då blivit storras av ork och hungergrinighet. Jag tycker lite synd om Terje som har fått uppleva den grinigheten :P. I fredags gjorde jag det sista och möblerade om lite grann.. Kanske inte det smartaste  draget att bli svettig och ansträngd när man dessutom åkt på en förkylning. 

Ja, jag har dessutom mitt i alltihop blivit förkyld. Jag har haft sandpapper i halsen och hostar. Det har gått över till slemhosta och nästäppa.. Vilket iofs är ett bra tecken.. men den har fortfarande inte gått över och min hals klagar över hostan. Det är så typiskt att man ska bli sjuk när man äntligen börjar slappna av. Det har gått bra eftersom jag inte haft så mycket att göra förutom fixa i lägenheten. Jag har varit ned på Storo några gånger och försökt fått igång vårt internet samt handlat lite julkappar med Terje. Men förutom det har jag inte träffat någon.

Jag ringde till min sakbehandlare på NAV för en vecka sedan för att höra om ansökan om ekonomiskt stöd för möbler och sånt.. Jag fick i samma veva reda på att hon då inte fått någon ansökan om  bostadsbidrag av mig från de som jobbade där. Hon tyckte att det var väldigt underligt och skulle kolla upp det.. Jag har ännu inte hört något om det, men jag hoppas att det löser sig.. Som det är nu har jag precis med pengar för att ha råd med mobilräkningen.. Jag hoppas verkligen att jag får två månaders månadshyra när ansökan väl går igenom så jag kan få tillbaka de pengar jag blev tvungen att lägga ut..

Jag har fått prata lite med Minna, Stefan, Mamma och mormor sedan vi flyttat in och jag har fått väntat på svar från Martti så jag kan planera in Sverigeresan, samt höra med mormor om kaninerna kan bo hos dem. Jag har fått lite kul nyheter, samt dåliga nyheter angående Lasse också.. Det är väldigt jobbigt att bara vänta i osäkerhet på att Martti ska komma med ett datum så jag kan höra av mig till mormor och fråga.. Om de inte kan vara där så kommer jag att få bo i Östhammar. 

Mamma berättade att Lasse nu har fått streptokocker i hjärtat och att han spenderar två dagar med antibiotika i hjärtat och tre dagar med dialys... Jag blev väldigt rädd när jag hörde det.. Stackars Lasse.. Att tråkiga saker alltid ska hända goda människor. jag tänker också väldigt mycket på mormor. Hon har haft det oerhört jobbigt på sistone och jag önskar att jag kunde hjälpa till på något vis.. Jag vill inte att mormor ska må dåligt.. Jag går bara och hoppas på saker just nu och det känns.. ja, rätt skönt på sätt och vis. Men också rätt jobbigt eftersom jag inte vet något. Jag ser verkligen fram emot att träffa mormor nu.

De roliga nyheterna handlar om några vi känner.. Men jag tänker inte gå in på det nu på begäran av dem själva.

Lägenheten börjar som sagt kännas som ett hem nu. Men det är fortfarande en del som saknas. Vi har mycket porslin, men knappt några bestick. Vi har en kastrull och en stekpanna, men vi saknar slevar och stekspadar samt andra redskap. Jag har fortfarande några kartonger som står ouppackade.. Det beror på att vi inte har tillräckligt med hyllplats/förvaring att packa upp dem. Jag saknar dessutom mattor att ha på golvet. Det är rätt golvkallt här och det skulle därför vara skönt att ha lite mattor.

Kaninerna har tagit flytten bra. Det märks att de saknat lite utrymme att springa på. Speciellt Mina är verkligen ute och rör på sig om dagarna nu. Huvudgaveln till sängen som vi köpte har ett hål vid golvet som skapar en fin "kanintunnel". Den har Mina gjort till sin favoritplats och ligger där väldigt ofta. När hon inte ligger där så springer hon igenom den och flera varv runt sängen, eller ligger på dörrmattan, eller på golvet bredvid kaminen. Hon har nu kommit in i sin grävfas och anfaller hörn, plus att hon verkligen går lös på en av kartongerna jag har lagt i deras "hörna". Båda två får dessutom ryck där de rusar och hopprycker runt på golvet. Lucy är mer lugn och håller sig mest i buren där hon ligger och dåsar. Jag hoppas på att hon också kommer igång och blir mer aktiv om ett tag.

En nersida med denna lägenhet är att det är en källarlägenhet.. Och i alla källare kan man hitta åttabenta krabater.. I denna lägenhet finns det också åttabeningar. Det blev jag väl medveten om innan helgen när jag satt och pratade med mamma på skype och råkade ha ned USB-internetsaken från kylskåpet och skulle lägga upp den igen, när jag fick syn på en av de största husspindlarna jag sett här i Norge. Jag höll på att hoppa två meter baklänges och gick sedan med handsvett och rysningar vetandes att den var där.. När jag väl skulle fånga den sen, var den spårlöst försvunnen och jag gick paranoid omkring och nästan duckade medan jag tittade upp längs taklisterna efter den.. Jag har inte sett till den sedan dess.. Men jag vet att den sitter i något skrymsel någonstans. Och nästa gång ska jag fånga den!

Idag hade jag tänkt försöka ta mig ned till NAV för att lämna in ansökan till ekonomiskt stöd till möbler och vitvaror. Men jag sitter och fryser och även om Terje sa att det bara var 3 minusgrader ute, drar jag mig för att gå ut.. Jag ska iallafall diska och städa lite, sen får vi se vad som händer. 

Tills vidare får ni ha en bra dag!

Kramar! //Anne

lördag 4 december 2010

Inflyttningsdags!

bowling pins av Utzel-Butzel på Deviantart.com

Hejsan. Nu var det ett tag sedan jag skrev. På tisdagen fixade Terje det sista genom att föra över depositionen för lägenheten. Vi åkte till den på kvällen och fick nycklarna vilket var en fröjd! Terje hade ringt till sin bror och frågat om bil, vilket vi skulle få låna under helgen. 

I övrigt denna vecka har jag fixat och donat med guildträffen på lördag. Det var länge planerat att vi skulle åka ut till Frognerseteren och åka pulka samt dricka glögg och ha det kul. Jag har t.o.m köpt nya vinterskor! :)

Men i onsdags/torsdags sa väderprognosen att det skulle bli kaaaaallt. Det skulle bli 20 grader kallt och när det är så kallt och alkohol är inblandat i bilden, går det inte så bra att leka i snön i flera timmar. Det fick bli backup planen- bowling! Jag har kollat med folk, ringt till bowlinghallen och uppdaterat på forumet. Jag har bokat två bowlingbanor i två timmar och det kommer att bli en kul kväll!

Jag har dessutom fixat en del saker. Plockat ihop alla våra saker här, tvättat alla kläderna, fått faxat ett recept på p-piller till apoteket på Storo och hämtat ut det, kollat på annonser på tvättmaskiner och spisar samt varit väldigt stressad över allt.. Jag mådde väldigt dåligt i torsdags kväll plus att jag har drabbats av två munsår på rad.. Jag brukar nästan aldrig få munsår.. så det är ett fint tecken på att jag nog är mer stressad än vad jag tror.

Igår började vi äntligen flytta. Vi vaknade av oss själva vi sjutiden och bestämde oss för att kliva upp.i hade fortfarande inte hittat en spis att köpa och spenderade därför morgonen att titta på annonser.Vi hann en sväng ned till brandtomten och en sväng ned till nya lägenheten innan jag skulle till reumatologen för min första gång. Jag lyckades såklart ta fel på vilket sjukhus jag skulle till, men hann in precis lagom till min timme.

Efter att ha väntat i ca 20 minuter så kom en en liten läkare med en känsla av att han hade någon slags neurologisk sjukdom. Väldigt vänlig och avslappnad. Han hade ett väldigt fast handslag vilket gjorde ont i mina onda leder på högerhanden. Efter en hel del frågor om åkommor, klämmande på mina händer och frågor om smärtan så fick jag klä av mig och han kände på knän och fötter. Han berättade att de hade hittat stoffer i mitt blod som kan förknippas med Sjögrens syndrom. Mina ledsmärtor är isåfall inte inte farliga, men orsakar bara obehag.

Efter det så fick jag träffa en sköterska som skulle ta vätskeproduktionsprov på mig. Jag fick sitta med en pappersremsa i varje öga först för att se om jag producerade tillräckligt mycket tårar. Det var tydligen ok, men testen efter detvar tydligen i  gränsen till för lite. Jag skulle sitta i 15 minuter och låta spott rinna ned i ett rör. Till slut skulle jag lämna urin och blodprov. Kön var lång, men som tur är hade Terje kommit för att göra mig sällskap. I väntan på min tur hämtade jag ut min kortinzonkur jag ska äta under två veckor för att se om ledsmärtorna försvinner. Jag blev oerhört kissnödig innan det var dags, så ni kan ana det var skönt att bli klar! :P

Sen blev det IKEA! Först mat och sen ihopplock av säng, madrass, plus andra småting som glas, strykbräda, torkställ porslin. Vi var tydligen där i fyra timmar :S.. Till slut var det att åka till den nya lägenheten och börja montera och städa av det vi hade hämtat från brandtomten. Vi höll på fram till klockan 20.30. Då hade vi fått ihop sängen och en av lådorna. Det var otroligt skönt att komma tillbaka till lägenheten och kunna slappa den sista stunden på dagen. Idag blir det mer flytt, hämtning av spis och tvättmaskin samt mer omontering. Vi ska väl dessutom hämta skrivbordet och tvätta av det. 

Antagligen kommer vi att flytta över allting till imorgon. Vi har ännu inte skaffat internet till den nya lägenheten så det finns risk att ni inte hör av mig på en stund. Jag ska försöka logga in på det trådlösa med Terjes laptop, men jag kan inte lova något. Ni får ha det så bra så länge!

Kraaaaam! //Anne, mitt i flytt.

måndag 29 november 2010

Snö.

Hejsan..

Sedan jag skrev sist har det inte hänt så mycket. Jag har försökt att arbeta med handleden samtidigt som jag har rätt ont stundvis. I förrgår fick jag väldigt ont på kvällen och för att avlasta handleden sov jag med min stödskena som jag fått.. Igår märkte jag att jag tappat känseln i ovansidan/sidan av tummen när jag tagit av den och det höll i sig hela dagen. jag var bortdomnad i en linje som gick på sidan av tummen och ned på sidan av handen en bit ned på handleden. Dessutom värkte det/gjorde ont på vänstra sidan av ärret. Jag blev självklart väldigt orolig.. Jag vill ju  inte att någon av skruvarna ska ha kommit åt någon nerv. :S  Idag har det dock blivit bättre som tur är.

Jag har hållt på att bli sjuk ett tag och har inte varit helt 100 sedan sist jag skrev. Jag har dock försökt att ta mig ut ibland och gå lite. Då jag följt med Iren och Øyvind ned på stan eller bara ut en sväng, eller när jag åkt ned på stan själv för att göra något ärende.. Men de senaste dagarna har varit ordentligt kalla. Det har växlat mellan -9 och -12, men det var först igår vi upplevde ordentlig snöyra. Jag har inte haft några problem att klä på mig, men det jag har frysit om är mitt ansikte. Det ilar och gör ont, och efter bara fem minuter börjar jag bli stel i käken. >_<>

Vi har dessutom upplevt lite underligheter i denna lägenhet. Efter vi bott här en kort tid, förstod vi att det fanns något här. Ett väsen av något slag. Lucy fick frispel sent på kvällen och verkade livrädd samt stampade så hårt att det hördes i hela lägenheten. Detta gjorde att vi tidigt bde dra för gardiner och täcka över kaninburen på kvällarna. I fredags var vi uppe rätt sent och vid midnatt började Lucy stampa, var stel och livrädd. Även om vi försökte lugna henne, hjälpte det inte. Till slut lyfte jag upp henne och bäddade in henne i mitt täcke i soffan. Då lugnade hon ned sig.. Efter det började jag och Terje få rysningar. Jag hade så kraftiga rysningar att det var äckligt. Jag koncentrerade mig då på att känna efter om det fanns några energier i rummet. Jag kände något där jag satt i soffan och hoppade fram. Det var definitivt något där jag hade suttit.

Det lugnade ned sig efter en stund. Den natten, för att slippa kallt drag men få in frisk luft bestämde jag mig för att ha dörren öppen in till oss.. Det resulterade i att jag drömde en mardröm om en psykopatisk mördare och torkat blod.. Jag vaknade med andan i halsen och en panikkänsla som satt i en stund. Efter det kröp jag ned hos Terje och fick sovit en stund till. Natten till söndag stängde jag dörren och då drömde jag vanligt.. Jag har efter detta redan bestämt mig för att skaffa en ny drömfångare, då min förra blev kvar i Sverige och tänkt ut saker jag kan göra i den nya lägenheten för att bli av med eventuella dåliga energier. Men när vi var på visning kände jag inget sånt.

Inflyttningsdagen har närmat sig fort och dagen är nästan här. Vi har fått tillåtelse att flytta in redan imorgon om depositionen är på plats. Depositionen har tagit lite tid och Terje hoppas på att kunna fixa det imorgon. Min ansökan om bostadsbidrag har tagit längre tid än tänkt och det har känts väldigt frustrerande eftersom jag behöver pengarna redan på onsdag. Men jag ska ringa till min sakbehandlare på socialkontoret idag för att se om jag kan göra något åt den saken. Men det är riktigt spännande att det är dags!

Det var det som har hänt.. Hoppas att ni har en fin dag. Här skiner äntligen solen efter några dagar med moln och snö. Vi får väl se om jag orkar ta mig ut i 11 minusgrader.

Kraaaam! //Anne 

onsdag 24 november 2010

2-veckors uppföljning och planering.

Besöket i Kongsberg var väldigt trevligt. Vi hann äta middag hos Terjes mamma så hon fick se bilder från huset och röntgenbilden på min hand. Tyvärr blev Terje väldigt dålig medan vi var där och det höll i sig ända till i måndags. Jag var rätt orolig att det kanske var något allvarligt, men eftersom det nu gått över så kan det ha varit en kraftig reaktion på något.. Undrar bara vad.

I måndags skulle jag också på röntgen. De hade ringt och kallat in mig innan helgen och jag hade därför inget papper på inkallelsen men när jag hade frågat vart jag skulle så tyckte jag att hon sa att jag skulle till legevakta. Jag åkte ned lagom i tid, men när jag sa till dem i kassan fann de mig inte på någon lista. det blev ett himla springande fram och tillbaka i olika våningar, mellan olika personer och de fann mig inte heller.. Till slut skrev de in mig akut och jag fick sätta mig i väntrummet i väntan på en läkarkonsultation..

Vid det här laget började jag blir rätt stressad och frustrerad eftersom jag antagligen skulle ha varit på sjukhuset istället för legevakta och för att jag nu skulle behöva betala för en läkarkonsultation jag inte behövde. När jag satt i väntrummet så ringde jag sjukhuset och efter att ha blivit växlad till Poliklinken så blev det bekräftat att jag egentligen skulle ha varit där. Personen bad mig att ta en "drocsha" eller hur det nu stavas, upp dit så skulle hon meddela röntgen att jag var på väg.

Jag blev ledd in i en sal där man har läkarkonsultationer och visad till en stol.. Där avslutade jag samtalet och när det efter en stund inte kommit någon läkare blev jag väldigt stressad. Jag behövde ta mig så fort som möjligt till sjukhuset! Jag stannade en sköterska i dörren och förklarade läget - hon började kolla i min journal och frågade i sin tur en som tydligen var avdelningschefen där. Det blev ett himla disskuterande om jag skulle vara där, eller om jag skulle vara på sjukhuset då båda två ingår i Ullevål Sjukhus. Men de kom fram till att jag egentligen skulle varit på sjukhuset, men att de kunde ringa till Sjukhuset och meddela att jag var där och att de kunde ta allting på stället.
Jag kunde äntligen lugna ned mig!

Till slut fick jag fixat allting där. Vi klippte av gipset, jag fick gå på röntgen och sedan en stödskena - ett plastgips med kardborrband som jag kan ta av och på som jag vill. Det var riktigt fint. Till sist fick jag prata med en kirurg/läkare som visade mig röntgenbilder och titta på såret. Jag blev rätt chockad när jag såg hur illa brottet egentligen var. Och jag kände mig nästan stolt när det kändes som att jag fick beröm för hur fint allt såg ut och för hur bra rörlighet jag hade i handen redan. Efter två timmar var jag klar. Då kände jag mig på väldigt bra humör faktiskt. :) På vägen hem ringde jag och avbokade timmen som jag egentligen skulle ha haft idag, samt beställde en skiva med alla röntgenbilder. Jag kommer att lägga upp några bilder sen från skivan.

I övrigt har jag suttit i planeringsdrömmar. Det är ca 7 dagar kvar tills vi får nycklarna till nya lägenheten och vi har tittat ut en säng på IKEA plus att jag har tittat på en dammsugare :D



dessa har jag tittat på. De kommer nog att bli framtida inkøp till den nya lägenheten. Sedan får vi bara fylla på allt eftersom. Som det ser ut kommer vi kanske att få en soffa från Terjes syster. Den kommer bara behöva ett nytt fodral. Det är också en IKEAsoffa och då kan vi förmodligen hitta ett nytt fodral där. Nu snöar det ute och jag ligger nedkurad under ett täcke i soffan. Idag ska jag försöka vara nyttig och tvätta.. Jag kanske kommer att försöka ta en promenad också, men vi får se.

Ha det så bra så länge. Kraaaam! //Anne

fredag 19 november 2010

Bröllop och Kongsbergbesök.

Winter Wedding av DemonMathiel på Deviantart.com

Ja, igår blev det ett himla flängande och farande runt i Oslo. Jag ansökte om bostadsbidrag och lyckades hitta en julklapp till mormor. När jag var på väg tillbaka upp hit plågades jag av valet att antingen kliva av bussen och kolla postlådan, men bli tvungen att gå upp eller sitta kvar och behöva gå ned senare..

Jag valde det första, men som tur var kom en vänlig själ och stannade av att jag vinkade så jag fick skjuts upp. När jag lagom kommit upp var brevbäraren här. Han kände tydligen igen mig från förr och frågade en del om branden och hur det hade gått för oss. Det är otroligt vilka snälla och omtänksamma människor det finns.. Jag kom precis i rättan tid då paketavin för Minnas paket hade kommit och han höll på att ta den tillbaka till kontoret då han inte hittade mitt namn någonstans.. Jag vägrade dock att gå ut igen då mina fingrar gjorde ont av kylan.

Efter jag kommit hem fick jag möjlighet att göra Irens present klar. Jag blev rätt nöjd och jag hade beslutat mig för att ge henne den nu som tidig julklapp/bröllopspresent då de gifter sig i helgen. Hon blev otroligt glad vilket gjorde mig lycklig :) Eftersom vi vill ge dem tid för sig själva nu när de gifter sig, åker vi till Kongsberg i helgen. Idag har jag därför varit väldigt aktiv och installerat word på Terjes laptop, duschat, städat samt flyttat på kaninerna och om en stund ska jag packa. Iren skulle ned på byn en sväng och är så snäll att hon hämtar ut mitt paket samtidigt! *yaaaay*. vi får väl se om jag får virkat något snart.

För första gången sedan branden drömde jag imorse om att jag och Terje satt i ett rum, vid våra datorer när en okänd man låser upp och springer in. Han sprang till fönstret och öppnade det. I fönstret nedanför kom det rök och värme, samt att  ett fladdrande sken syntes... Jag fick panik och ångest, men var tillräckligt medveten för att "stänga av" drömmen där.. Det tog några timmar innan det släppte...

Det ska bli kul att träffa Terjes syster igen. Saknar henne lite ibland och nu får de se mitt fina gips ;P innan det åker av. Jag har nu fått tid för röntgen och för borttagning av stygnen i början av nästa vecka. Det ska bli spännande och jag ser fram emot att börja träna handen på riktigt! Det har varit väldigt frustrerande att inte kunna tvätta händerna ordentligt och dessutom inte kunna röra på den lika mycket som jag skulle kunna utan. Den är ju fortfarande stelopererad, eftersom metallplattan sitter där, men jag kommer nog att få lite mer rörlighet utan gipset.

Om vi inte hörs, får ni ha en trevlig helg! Så skriver jag på söndag. 

Kraaaam! //Anne

onsdag 17 november 2010

Bilder.

God morgon. Nu tänkte jag visa lite bilder av skadorna som branden orsakade.. Det är läskigt hur stora skador det kan bli även om branden hinner släckas innan det blir övertänt. I detta fall hade de hunnit släcka branden innan den hann upp till andra våningen, men att tillägga var detta ett väldigt gammalt trähus från 1800-talet..

Detta är ingången till där vi bodde och man se tydliga spår var röken har gått. Att t.o.m röken var så varm är rätt läskigt att tänka på.

Ingången tagen framifrån..

I trappen ligger rester av den utelampa som en gång var..

Man ser inte så bra vad detta är, men det är faktiskt ytterdörren - väldigt förkolnad.

Till vänster innanför ytterdörren är trappen ned till källaren där det hela började. Man kan se den smälta kanten på spisen där elden startade.

Trappen till tredje våningen som ligger över källartrappen. Branden har gått hårt åt på denna, och vi märkte sen att det var någon som hade slängt bråte på den som gjort hål i den.. Men enligt han som var där kunde man gå upp bara man gick försiktigt.

Detta är, vad vi tror våran dörr som har blivit flyttad in i rummet bredvid.. den var svart på ena sidan och nästan helt orörd på den andra.

Här ser ni då vårat rum.. Det är rätt sotigt och svart men i övrigt helt ok..

Även om man också här ser bevis på värmen. Glaset på denna tavla har spruckit och min regnjacka hade smält..

Köket...

Badrummet, mest rökskadat..

Och till sist vårat tvättrum. det var det rummet som blev mest rökskadat, även om det är det lägsta av resten. Vad jag har fångat med på bild i högra kanten, kan jag bara spekulera om.. Men personligen älskar jag bilder med "väsen" i. :)

Här har det också varit rätt varmt. Det ser man på torktumlarens lock, som är lätt förvridet..

På vägen ut fotade jag vårat fönster, som jag hoppade ut genom..

Och brandsläckaren som Lasse hade med sig ut när de drog ut honom där jag satt på marken.. Denna påminner mest om händelsen, då det tar mig tillbaka till traumat efter jag hoppat.. Jag var så förtvivlad över att Minakaninen var kvar inne med all rök som forsade ut genom vårat öppna fönster...

Det här var den första röntgenbilden jag fick se på min handled. I det markerade området ser ni brotten och även om jag hade gips, är handen fortfarande lite sned.. Här nedan är filmen från när jag bytte gips. Det var första gången jag fick se såret samt stygnen och jag måste säga att jag blev lite besviken då såret och stygnen såg väldigt stökiga ut. Men men, huvudsaken är väl att de håller det på plats. Känsliga läsare varnas.

Ni kan gärna titta på det utan ljud.. Vi säger inget vettigt ändå. Det jag tycker är intressant är att handen ser så sned ut fortfarande. Men det var väldigt skönt att få ett mindre gips så jag fick lite mer rörlighet i handen.. Det var mitt inlägg för idag. Nu får vi se om jag får mitt illa garnpaket från min kära vän Minna idag *hoppas hoppas*. Annars blir det nog en slappdag idag. :)

Ha det så bra!

Kraaaam! //Anne

tisdag 16 november 2010

Bostadsläget.

Hejsan.

En sak jag glömde berätta igår var att vi var på visning i en liten mysig källarlägenhet på 50 kvm förra onsdagen. Det var väldigt spännande. Jag har inte varit på så många visningar förutom med mamma och det känns ganska speciellt att varit på visning för en lägenhet för mig och pojkvännen. Jag blev lite uppgiven då det var väldigt många på visning och trodde att vi nog inte skulle få den, men det var ju bara att hoppas på det bästa. Vi lämnade uppgifter och referenser och kom hem glada och ivriga. Den var oerhört mysig och den ligger ca 10 minuter från vårt gamla rum.

Det tog ca fyra dagar innan vi hörde något. Han ringde igår och den glada nyheten är att: Vi har fått en lägenhet! Den bästa julklappen vi kunde få tror jag :). Vi ska skriva på kontraktet på onsdag och vi kan flytta in i början av december.. Nu börjar det bli en del kommer att hända i december ^^

Jag är Otroligt glad!

Kraaaam!! //Anne

måndag 15 november 2010

Stoor uppdatering del 2 - återhämtning och smärta.

Bild tagen nyss. Snyggt gips va? ;)

Här kommer då del två av min uppdatering.. Efter att jag kommit hem på fredagen så har jag inte varit ute mycket. De första dagarna handlade det om att stå ut. Jag hade rätt ont och även om jag tog smärtstillande 3-4 gånger per dag, hade jag väldigt ont om morgonarna. Jag fortsatte att vakna vid 6-7 tiden i ett par dagar men allt eftersom har smärtan blivit bättre och nu kan jag sova till kl 8 i allafall.

På lördagen efter operationen kom Terjes syster man, Espen från Kongsberg med bil för att assistera oss i flytt av värdesaker och för att ta med våra kläder till tvätt hemma hos Terjes syster samt mor. Vi hade ju inte kapacitet att tvätta allt själva. Vi hade dessutom fått tillstånd av terjes chef att förvara en del vid hans jobb. Det som hamnade där var de mest värdefullaste sakerna, som Terjes högtalare, min gitarr, hans gitarrer och hans förstärkare. När de åkte iväg, kom jag och Øyvind ned. Iren och Øyvind  hade erbjudit sig att hjälpa till och Iren kom ned senare... Det var första gången jag var där sedan händelsen och när jag kom in, kände lukten och såg skadorna bröt jag ihop. Jag var tillbaka i branden och tårarna föll en stund. Det behövdes nog, för att efter det kunde jag börja sortera och kolla skadorna. 

Det var lite trist att se vissa saker som måste slängas, andra saker var det skönt att få sortera ur. Vi var där i ca två timmar och lyckades få ut en hel del samt fått flytta de saker vi ville spara in på vårt rum. I slutändan berättade Terje att det antagligen skulle rivas och då bröt jag verkligen ihop.. Jag var så less på alla osäkra moment i vårt liv och bara önskade att allt kunde stabilisera sig... Jag grät en hel del, vilket jag har gjort några fler gånger och det har behövts. 

Jag var väldigt orolig över min arm ett tag. Eftersom jag aldrig opererats förut hade jag ju ingen aning om vad som var normalt. När armen svullnar upp till sin tredubbla storlek och bokstavligen är gul och blå - är det lätt att bli orolig. Min hand var gul väldigt länge och jag fick ett område stor som en liten cd på min överarm som blev blå. Det var blått väldigt länge, men gjorde inte ont. Först nu har det blivit som ett vanligt blåmärke och gör ont vid tryck. Jag ringde till Legevakta på söndagen efter operationen och frågade lite om vad som är vanligt och fick de lugnande beskedet att svullnad och blånad är vanligt samt att svullnaden antagligen skulle gå ned snart, vilket den gjorde.

Jag hade länge väldigt begränsad rörelseförmåga i fingrarna och klarade knappt av att röra på tummen alls i fyra-fem dagar. Det har långsamt ökat och nu klarar jag av att hålla i en wiikontroll med båda händerna, hålla i glas och muggar, sätta på mig kläder själv och till och med sätta upp håret själv.. Men jag kan fortfarande inte riktigt använda handen helt. Jag får väldigt lätt kramp på ovansidan av handen när jag använder fingrarna, som nu när jag skriver. :P

Jag märker att jag har blivit skadad av denna händelse på fler vis än ett.. Alla märkliga ljud och lukter skrämmer mig, jag får för mig och blir rädd för att något bara ska börja brinna här också vilket gör att jag får panik.. Jag vet att det är säkrare här. Det är inget gammalt trähus, det finns lätta flyktvägar och det bor inga fulla, konstiga polacker här men en del av mig är kvar där, i det brinnande huset och det kommer nog att ta en stund innan det roar sig... Jag kan inte beskriva paniken jag får när jag hör ett konstigt ljud eller känner en doft av os, när jag tänker "eld". Vi var t.ex ned till pizzerian här i närheten för att köpa godis i söndags och där inne luktade det väldigt starkt av eld/os. det var så kraftigt att jag nästan mådde illa för att jag förknippade det till brand..

Jag har också hunnit gå till NAV och ansöka om socialbidrag, anmäla mig som jobbsökare och fått lite info om vad för bidrag jag har rätt att söka. Så nu får jag bidrag, så kallat "livsstøtte" ut genom december och jag kan känna mig lugn för att jag kan ansöka om "bostøtte" när vi väl hittar en ny lägenhet så jag kan hjälpa till med hyran. Med mitt bidrag har jag skaffat månadskort. Det är väldigt skönt att slippa oroa mig för biljett på bussen när jag väl ska ut, och jag har köpt lite nytt garn, nya strumpor och trosor. Jag hade inga trosor kvar efter branden, så det behövdes verkligen!

Även med smärtstillande har det inte varit en dans på rosor. Efter ca en vecka började jag få utslag.. och inte bara på ett ställe. De spredde sig och kliade som bara den. jag trodde jag skulle bli tokig.. och inte visste jag vad det berodde på.. Jag trodde först att det kunde bero på något jag hade ätit som jag inte riktigt tål, eller att jag inte tålde tvättmedlet men så kom Iren och Øyvind på att det kanske kunde bero på mina starka smärtstillande.. Jag läste igenom infobroschyren i förpackningen och mycket riktigt stod det att en ovanlig biverkning var utslag. Jag fick då låta bli att ta den i några dagar för att kolla om utslaget blev bättre och jag kan säga så mycket som att smärta + sömnbrist är någon bra kombo. Jag mådde så dåligt de dagarna jag inte hade tagit den starka på kvällen såg inte visste vart jag skulle ta vägen. Nuförtiden tag bara smärtstillande på kvällen, så jag får sova.

Ni kanske tror att det är armen som gör så ont, men det är faktiskt ryggen som värst. Jag klarar inte av att sitta hur som helst och madrassen i sängen jag sover i här är minst sagt en dålig madrass för onda ryggar. Det svåraste är att ta mig upp från liggande till sittande och från sittande till stående... eftersom mina dagar mest består av att titta på film/tv så känner jag mig som en gammal gumma när jag reser på mig och går kobent en stund.. Även om ryggen också långsamt är bättre. Det som försvårar det hela är mina "reumatiska" problem. Ända sedan branden har jag haft rätt ont i min högra handled och mina leder i höger hand, vänster knä samt vänster fot strejkar och gör ont.

Jag har nu fått min remiss till reumatiska avdelningen på universitetssjukhuset den 3/12.. så jag kan bara hoppas på det bästa nu..

Kaninerna har också återhämtat sig fint. de tycker att det är ganska tråkigt i sina burar, men vi lyfter upp dem i soffan med oss ibland för att få dem att vänja sig med oss. Vi har fått köpt ny pellets och idag jag varit ned och köpt nytt hö.. Stackarna var utan hö i ett dygn och de var verkligen utom sig. de har nu fått en gnagpinne och en ny leksak att roa sig med. Det jag också har gjort på byn är att jag har varit på Legevakta och fått byta smärtstillande samt att jag har fått byta gips! Eftersom svullnaden har försvunnit så hade det gamla gipset blivit väldigt stort. Det flyttade på sig och jag kunde dra det upp och ned. Det kändes dessutom som att det satt fast i såret eller något liknande som orsakade en stickande känsla i armen, vilket var väldigt obehagligt och obekvämt.. så idag har jag fått ett plastgips - i lila! Det sitter väldigt bra och tack vare det kan jag använda tummen bättre. det andra satt väldigt åtlindat runt tummen.

På vägen ned hade jag turen att gå förbi huset just när någon från en byggfirma kom för att gå in i huset. Jag tog tillfället i akt och följde med in. Där tog jag bilder av skadorna och fick möjlighet att hämta påssäcken med mitt Wii. Jag trodde att det bara var att kasta, men det är inte så skadat eftersom det legat i påsen. Det verkade mest fuktigt, så nu ska jag ta och torka det och se om jag får igång det - Håll tummarna! Bilderna av såret samt skadorna i huset kommer upp här i eftermiddag eller imorgon. Om ni undrar något, är det bara att fråga

Tills nästa gång önskar jag er en bra dag! Kraaaam //Anne.

söndag 14 november 2010

Stooor uppdatering.. - Brand och sjukhus

Hejsan... Nu har jag inte skrivit på otroligt länge och det beror på en orsak. Jag har mycket att berätta och det finns risk för att detta inlägg kommer att bli väldigt långt.. Orsaken till att jag inte skrivit på så länge är för att jag i skrivandes stund sitter med ena handleden i gips och har haft det i lite över en vecka... Men låt mig ta det från början.

Måndagen efter mitt förra inlägg var det dags för min tid hos min husläkare för att få svar på mina blodprov.. Jag var otroligt nervös när jag begav mig nedåt strax innan 12. När jag väl kommit fram fick jag dock sitta irriterat i mer än 30 minuter och vänta innan jag äntligen blev inkallad. När jag väl fått komma in berättade hon att de funnit "antistoffer" i mitt blod som oftast finns i samband med SLE eller andra reumatiska sjukdomar. Hon kunde tyvärr inte hjälpa mig mer och meddelade mig om att jag skulle få en remiss till den reumatiska avdelningen på Universitetssjukhuset i Oslo.. Självklart blev jag ganska deppig av dessa nyheter, men jag hade i stort sett förväntat mig något sånt.

När jag kommit hem fick jag tröst av Terje som instämmande sa att det ju var skönt att få reda på vad det var som gjort att jag haft så ont.. Som visserligen är sant men inte gjorde mig på så mycket bättre humör. Vi satt vid datorerna ett tag och lagade sedan lite fisksoppa, dagen flöt på efter läkarbesöket, men det skulle ändras... Kl 16.15 ca kände Terje någon konstig doft. Han vände sig till mig och frågade om jag tyckte att det luktade någon "svedd" lukt.. Det luktade fränt och stark så vi reste oss strax upp och öppnade dörren. I trappen var det en del rök och nedifrån såg man det fladdrande skenet som från en låga.

-"Herregud, det brinner där nede!" , sa Terje och sprang ned en första gång. Vid detta stadium var jag inte så orolig och tänkte att den lilla lågan snart var släckt, även om jag var lätt stressad. Jag stängde dörren för att inte få in så mycket rök. När Terje kom upp en andra gång, gav jag honom en munktröja för att ha över munnen så han slapp röken - och han sprang ned igen, men kom fort upp igen och sa -"Du må ut!". Elden hade blivit för stor för att släckas och nu insåg jag situationens allvar. Jag öppnade fönstret för att få in lite friskluft (vilket jag senare kulle inse inte hade varit en bra ide) och insåg sekunden efter att -"Jag måste få ut kaninerna!". Nu kom paniken och stressen när jag febrilt försökte få tag i en Lucykanin som absolut inte ville bli tagen. Efter ca 10 sek fick jag tag i henne och rusade ut för att halvt slänga ned henne i uteburen.

På vägen ut såg jag hur stor elden hade blivit och röken hade tredubblats på väldigt kort tid. När jag kom ut och hade fått ned Lucy i buren, rusade jag in igen efter Mina. Denna gång hade lågorna blivit högre och börja slicka trappräcket utanför vårt rum. När jag fått upp dörren, möttes jag av en vägg av rök. För att få luft samt tid att tänka på nästa steg, sprang jag fram till det öppna fönstret, men efter jag stått där i ca 5-10 sekunder förstod jag att jag aldrig skulle hitta Mina därinne. Jag vågade inte springa ut igen så jag bestämde mig för att hoppa.. Jag minns att jag hann tänka att jag kanske kunde klättra ned, sedan hoppade jag sekunden efter. Landningen blev hyffsat mjuk med tanke på höjden, men smärtan i ryggen talade om för mig att allt inte riktigt stod rätt till. Efter kunskapen om olyckor och eventuella ryggskador, satt jag kvar på marken för att inte riskera värre skador i ryggen. Inte nog med det, min vänsterhand såg som det hade förflyttat sig ca 2 cm åt vänster. Jag visste med en gång att den var bruten.

Efter någon sekund kom en människa som nog hade sett att jag hoppat och började kolla in genom fönstret. Jag kände hur förtvivlan hade tagit över och jag satt och skrek efter Terje och blandade det med förtvivlan över Mina som fortfarande var kvar i det rökfyllda rummet och skrek hennes namn samt pekade upp mot vårt fönster.. 

Efter ca fem minuter kom äntligen Terje. Han hade sprungit in en andra gång för att leta efter mig och nästan tappat medvetandet innan han kom ut. Jag hade hoppat innan han kommit upp så han hann tro att jag låg kvar där inne innan  han hörde mig ropa.. Då han kom bak till mig, satt jag och höll min handled. Vi blev nog lättade båda två av att se varandra. men efter en stund såg Terje att den gamla svenska gubben, Lasse var kvar inne i sitt rum och att han febrilt försökte få igång en brandsläckare som inte funkade. De krossade rutan och ropade åt honom att komma ut.. det tog ytterligare tre minuter och en hel del utskällning innan han äntligen fattade att han skulle komma ut.

Då han kommit ut hjälpte Terje försiktigt mig upp efter jag berättat om mina ryggsmärtor. Han ledde mig runt till framsidan för att vänta på ambulansen.. Att tillägga här måste jag säga att jag kände mig väldigt alert och vaken hela denna händelse.. Jag ville snart flytta på Lucy, eftersom hon satt så nära det brinnande huset. Det var då vi upptäckte att en väldigt vänlig själ hade tagit upp henne och gått bort ifrån röken. Hon hette Helle. Lucy var ganska rädd, men var oskadd. Vi pratade med Helle en stund och fick telefonnummer då hon erbjudit sig att ta hand om Lucy medan vi var på sjukhus.. Strax därpå kom ambulansen och vid det här laget hade adrenalinet börjat lägga sig, vilket ledde till att smärtorna kom - och känslorna.. Efter jag hade lagt mig på båren grät jag med en tröstande Anita bredvid mig som stod och pussade samt strök min panna medan tårarna föll på hennes kinder.. 

Jag blev bara ännu mer förtvivlad när jag tänkte på allt vi förlorat och på stackars, stackars Mina som fortfarande var kvar i den brinnande byggnaden... men det gav sig snabbt och på vägen till sjukhuset kände jag verkligen smärtan i ryggen och handleden. Då vi kommit fram förklarade ambulanssöterskan att det som skulle hända var precis det som man ser i amerikanska serier - jag skulle komma in i ett rum med massor av läkare som skulle ställa en massa frågor medan de raskt tog han om diverse saker. Vilket var precis det som hände.. De pratade, frågade, gav mig en massa info om vad de gjorde.. Samtidigt som de klippte upp min t-shirt, tog blodprov i ljumsken, satte in en intravenös tapp eller vad det nu heter, gav mig smärtstillande och röntgade mitt bäcken.. Till slut gav de mig lokalbedövning och rätade ut handleden, vilket är något av det mest smärtsamma jag varit med om.. Om jag inte gråtit tidigare hade jag gjort det då - vilket jag också gjorde, medan sköterskorna tröstade mig och gav mig beröm. Efteråt satte de på ett gips och jag blev körd till ett övervakningsrum.

Jag hade blivit tillsagd att ligga passiv så länge de inte visste om min rygg var stabil eller inte.. Första gången jag såg på klockan på EKG-displayen var den 17.56.. Tiden därefter bestod av smärtstillande, prat med läkare och tittande på klockan.. Efter ett tag blev det oerhört obekvämt att ligga passivt, men jag fann mig i det och använde mig av all styrka jag hade för att stå ut. Terje kom upp vid ca 20.30. Han hade fått sig en dusch och fått klartecken för att hans lungor fungerade som de skulle. Efter han kom kändes allt mycket bättre och tiden gick fram till klockan 22 då Terje var tvungen att gå. Jag var nu väldigt trött och hoppades på att jag kunde sova.. (Tisdag)  Jag fick ingen ordentlig sömn och när klockan var 00.30 blev jag körd till ortopedavdelningen, till ett lugnt rum med två trevliga svenskar som tog hand om mig. Där fick jag en insomningstablett och sov sedan i tvåtimmarsintervaller fram till kl 8-9. Då kom Terje.

Han hade blivit utskriven och skulle börja fixa de praktiska sakerna. Jag hade precis fått klartecken att få röra på mig. Jag hade två stabila frakturer i mitten av ryggen, men eftersom de är stabila var det säkert för mig att röra på mig. Sköterskan hämtade två smörgåsar samt två glas med cholkadmjölk.. tack vare min tomma mage spydde jag två gånger innan jag äntligen kunde äta ordentligt.. Under denna dag blev jag flyttad två gånger. En gång ut i hallen utanför, där jag lyckades resa på mig och gå på toa själv och fick besök av Terje, och sedan in på ett rum i närheten. Terje hade hunnit fixa en hel del praktiska ting. Vi hade fått erbjudande om att bo hos Iren och Øyvind tills vidare.. vilket var väldigt skönt att höra. De är så otroligt snälla de två, och det känns sååå skönt att veta att vi har sådana bra vänner.

Jag hade ett snöre att dra i om jag behövde något. Alla var väldigt snälla och de gav mig smärtstillande så fort jag kände att jag behövde det, samt mat så fort jag ville ha..Smärtorna gjorde det omöjligt att kunna sova hela nätter och ibland omöjligt att ta mig ur sängen.. Jag fick kvällsmat vid 21 och efter det smärtstillande så jag lade mig oftast till att sova då.. Jag vaknade igen vid sextiden och hade ont  (onsdag)   Jag klev upp och promenerade runt en stund, innan jag gick och lade mig igen och sov till kl sju. Denna dag var smärtorna som värst. Jag kunde inte ta mig ur sängen och när jag skulle CET-röntga min handled för att de skulle se om det behövde opereras, var det otroligt smärtsamt. De ville att jag skulle ligga på mage med handleden över mig och jag nästan skrek av smärta när jag skulle ta mig ur sängen, lade mig på båren, under hela röntgen, men värst var det när jag skulle tillbaka till sängen.. Jag grät av smärtan och mådde väldigt dåligt i några timmar.

Denna dag fick jag också hjälp till att duscha, vilket var otroligt skönt.. Mitt hår hade luktat brandrök sedan branden, vilket påminde mig om händelsen.. Jag tänkte fortfarande på Mina. och efter jag hade pratat med pappa så hade en liten gnista hopp väckts om att hon kanske var vid liv.. Även om det gjorde mig ännu mer orolig då hon kanske hade suttit i vårt rum utan mat och vatten i flera dagar.. på eftermiddagen kom Iren och Øyvind och hälsade på med lite lektyr. Medan de var på besök, ringde Terje och berättade att han hade fått komma in i huset och att vårt rum hade klarat sig rätt bra samt att han var tillbaka hos Iren och Øyvind och att han hade en liten Minakanin bredvid sig.... Jag blev så otroligt lättad att tårarna föll. Hon hade klarat sig! :D Jag fikade med Iren och Øyvind innan de stack hem. 

På kvällen kom Terje förbi med lite rena kläder och en nessecär med en hel del saker, bl.a. min mobil.. Vi hade ju inte hunnit ta med oss någonting ut när det brann.. Den luktade en hel del rök, men den fungerade! Det var prat om att jag skulle opereras på torsdagen och jag skulle därför fasta från och med midnatt. en kirurg hade kommit och pratat med mig och gjort en markering på min arm plus gips, men allting verkade så osäkert och ingen visste någonting om tid eller plats jag skulle opereras.. Men jag fick nu en övning jag skulle göra för att hjälpa till att få tillbaka rörligheten i handen. Jag skulle sträcka upp den rakt upp i luften, sträcka ut fingrarna för att sedan knyta ihop handen till en näve och ut igen. Efter jag började med denna övning värkte min hand mer än förr..  

(Torsdag)   Denna dag flöt på ett par timmar, men jag blev fort frustrerad då ingen visste någonting eller hade hört någonting om min operation.  fick snart höra att jag ev skulle stanna till på fredagsmorgonen för att sedan ta taxi till Legevakta där jag skulle bli opererad... Jag hade räknat med att jag skulle få åka hem denna dag och blev därför väldigt uppgiven över detta.. Men det dröjde inte länge innan planen ändrades igen och de meddelade mig att de skulle ringa efter en taxi. Så det var bara för mig att klä på mig och åka iväg med ett kuvert till Legevakta..

På Legevakta blev de lite förvånade när jag bara dök upp och hävdade att jag skulle opereras dagen efter.. Men efter lite hissåkande fram och tillbaka och lite research hittade vi en person som hade hört talas om att jag skulle komma. På våning fyra fick jag sedan en säng och lite mat.. Det behövdes verkligen. Jag hade ju fastat i tolv timmar. Alla var väldigt trevliga här också och det var mycket lugnare än på sjukhuset. Strax efter jag kom in, kom en det en ung tjej som flugit in från Stavanger och som hade slitit av ledbanden i knät. Vi fick ganska bara kontakt och jag fick låna både hårborste och tandkräm av henne. Jag fick en välbehövlig dusch med en välbehövlig balsamkur. På sjukhuset hade jag fått tvätta håret med mild tvål, vilket minst sagt hade gjort mitt hår så tovigt att det påminde mer om tovad ull än hår.

(Fredag) Natten till fredagen sov jag ganska gott, även om jag fick kliva upp en gång för att hämta öronproppar då den tredje personen i rummet snarkade värre än en karl.. men förutom det sov jag gott. Jag vaknade lagom till kl 7 och efter någon timme så fick vi tabletterna som skulle förbereda oss för operation. Legevakta har bara öppet mån-fre, så vi skulle bara opereras och sedan skickas vidare/hem.. det var rätt intressant att uppleva detta. Vi hade vid detta laget tagit av gipset och handleden såg rätt misshandlad ut. Det var skönt att få av det även om handleden var väldigt oskyddad och svag vilket gjorde att det värkte lite mer..

Vid niotiden åkte jag ned till operation och kirurgen jag hade var en varm man m ett runt ansikte.. Den andra kirurgen verkade lite klumpig och hälsade på mig genom att ta i och skaka lite i min onda handled.. förtroendeingivande :P, men han insåg snabbt sitt misstag. Strax efter hade jag börjat få intravenöst och en av de sista sakerna  jag hörde var att han sa "Nu kommer du att känna att blir en svidande känsla i din arm av narkosen". Sen slocknade jag.

Jag vaknade upp 1½ timme senare i uppvakningsrummet. Jag hade nytt gips och kände mig rätt groggy men vaknade såpass att jag kunde äta och var tillräckligt alert. När jag hade fått lite mat och ätit klart åkte jag upp på avdelningen igen. Min rumskamrat var ännu inte klar och jag hoppades att hennes operation gick bra. Efteråt hade jag inte så ont, vilket förvånade mig. Även om det var skönt. Jag låg i sängen fram till kl 15 ca. Då ringde Terje och sa att han var klar på skolan, så jag klädde på mig och blev efter en stund lotsad ned till röntgen.. Vilket var den sista saken jag skulle göra innan jag skulle få åka hem. Jag satt och väntade i ca 20 minuter innan det var min tur. Humöret var rätt bra fram tills dess.. För när jag kommit in och skulle röntga, så fick inte sköterskan till bilden, vilket resulterade i att jag fick vrida min nyopererade handled åt fel håll, vilket resulterade i att jag fick väldigt ont och som i sin tur resulterade i att jag var på VÄLDIGT dåligt humör när jag kom upp och träffade Terje.

Han hade handlat lite nya kalsonger och strumpor. Jag fick ett par extra strumpor på mig, eftersom jag inte hade några skor, och fick ett par skoskydd som fick fungera som skor. Till sist fick jag låna Terjes ena hoodie eftersom jag inte hade någon jacka heller. Innan taxin kom, stack Terje ned och hämtade ut mina smärtstillande. Taxin kom strax efter och det var väldigt skönt att få komma hem till Iren och Øyvind och känna att jag äntligen var ute ur sjukhuset. Jag Har känt mer mer eller mindre halvsovande hela sjukhusvistelsen och förstod varför när Terje berättade att de hade gett mig en del Valium.. läskiga saker det där... Jag vaknade som tur var upp ordentligt efter några timmar.

Detta var första delen av min uppdatering.. Jag kommer att berätta mer imorgon då jag har fått ganska ont i min handled av detta inlägg. Jag har fortfarande gips och detta är första gången jag skrivit med båda händerna på datorn.. Jag kommer också att lägga upp bilder när jag kan.Här under har ni två länkar till artiklar om branden. I den första ser man det öppna fönstret jag hoppade ifrån. I en artikel jag hittade stod det faktiskt att det fanns ett vittne som såg mig hoppa.. :S

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article3884222.ece

http://www.tv2nyhetene.no/innenriks/tolv-evakuert-etter-brann-paa-kjelsaas-3330681.html

Många kramar //Anne

söndag 31 oktober 2010

Virkning och Dexter.

Goddag.. Efter mitt inlägg igår tog vi en promenad ned till Storo, vilket kanske inte var världens smartaste drag av mig då jag knappt fick på mig skon på min skållade fot och då jag haltade kraftigt halva promenaden..

Jag spenderade sedan resten av dagen och sent inpå natten med att virka och titta på dexter. Vi såg en hel säsong igår :P. Jag tänkte försöka göra ett par tofflor, men förstod inte hur jag skulle göra hälen. Det resulterade i en halvfärdig toffla som jag tyckte så väldigt dålig ut och som jag inte visste hur jag skulle göra färdigt... Men men, det är ju erfarenhet det också. Jag övade mig på att lägga upp maskor och på att sticka räta maskor ett tag också för att friska upp mitt minne och för att kanske kunna sticka något i framtiden. Både benvärmare och de flesta plagg jag tycker ät fina, som jag hittar beskrivningar till - är stickade. 

Därför vill jag gärna lära mig att sticka. Jag har också upptäckt att jag använder alltför grovt garn än vad det är i de flesta plagg, vilket gör mig ännu mer frustrerad ang pengasituationen och över allt garn som skulle behövas till en del av de saker jag vill göra.. 

Imorgon ska jag äntligen till läkaren iallafall.. jag är lite nervös över vad hon kommer att säga, för att jag hoppas verkligen att jag kan börja jobba snart och dra in lite pengar så jag slipper vara så frustrerad.. Men jag kan inte göra mer än att vänta och se. Min fot känns något bättre idag, men jag har två(eller hade, nu är det bara en) blåsor i ena delen av det skållade området. Jag fortsätter att smörja med Aloe Vera och håller foten bar så jag slipper irritation. 

Det gjorde ont vill jag lova!

Idag ska vi ta det lugnt, titta på Dexter, äta entrecote och godis. Jag ska dessutom se på några nya animeavsnitt! :) Just nu ser det ut som värdens oväder är på gång, det är ett blygrått moln utanför fönstret, över hustaken.. De är inte rapporterat något oväder, så vi får se. Hoppas att ni har en fin dag!

Kraaaam!

lördag 30 oktober 2010

Julklappsförberedelser och Halloweenhelg.

Halloween av Thunderbird111 på Deviantart.com

Jahapp, jag fick inte jobbet på glitter och torsdagsnatten var inte kul för mig då jag bara låg och grubblade på jobb och pengar. Så jag beslutade mig för att göra något åt saken nästa dag.

Jag har länge skjutit upp beslutet om jobbet på Café Noas Ark eftersom det handlar om så få dagar i veckan och att jag verkligen hoppats på att få napp på ett annat ställe.. Men nu efter över en månads väntetid, förhoppningar och besvikelser på jobbfronten så börjar jag inse att ett deltidsjobb är bättre än inget. Så igår när jag skulle ned på stan för att göra lite ärenden, passade jag på att titta in dit. De har fortfarande inte anställt någon och jag fick pratat lite med caféchefen Ésma. Tjänsten handlar om 2-3 vakter i veckan mellan kl 17-01, jag kommer att få 110 kr/h och hon berättade att man vanligtvis går hem med 500-600 i dricks - Sweeet!

Att det blir sent gör ju nu inte så mycket då det tar ca 30-40 minuter att gå hem därifrån. Dock återstår ju problemet att jag fortfarande har ont i kroppen. Jag berättade om min situation och att jag ska till läkaren på måndag. Så jag fick besked att jag skulle ringa på måndag och beroende på vad läkaren sagt, kan jag börja med upplärningen med en gång. Jag kommer att binda mig till denna tjänst i över fyra månader i alla fall, men jag tog och räknade ut att jag kommer att få ca 4700 kr i månaden plus dricks. Vilket jag klarar mig gott och väl på.

Efter att jag varit där begav jag mig till Aker Brygge och till Lektern AS kontor för att hämta mitt skattekort och efter ca 30 minuters letande utan resultat blev jag ombedd att skriva upp namn, adress och telefonnummer så de kunde höra av sig när de hittat det. Typiskt, det är ju i de stora företagen man förväntar sig att de ska ha ordning i arkiven :P
Därmed började jag gå mot majorstuen. Jag skulle leta upp en butik som heter "Bergmannen" för att inhandla lite materiell till blivande julklappar. Jag kommer åter igen inte ha råd att köpa julklappar så då gör jag egna!

På vägen upp köpte jag en vacker ros som jag fann. Den var röd på utsidan, men rosa på insidan. Jag tänkte att den var speciell - som Terje och stannade förbi hans barnehage för att överraska honom samt få lite väganvisning till butiken. Han blev väldigt glad, vilket gjorde mig lycklig. Jag stannade en stund och pratade med honom och med barnen som vilt sprang omkring och lekte pirater.

Det tog mig en 35 minuter till att hitta själva butiken, men när jag gjorde det så fanns det såå mycket fint. Jag fick också pratat lite med en utbildad kristallhealer som var där för att köpa kristallgrottor och fossil till något. Hon berättade att hon var utbildad i Skottland, men att det säkert finns utbildningar här också och att hennes vän var en av de bästa i Norge. Jag tycker att det är intressant med sånt, så hon tog mitt namn och nummer och sa att hon skulle höra av sig när hon kollat upp lite. :) När jag berättat om mina ledbesvär och undrat om det fanns någon sten som kunde hjälpa gav hon mig ett väldigt intressant råd -

"De stenar man dras till och tycker är sköna att hålla i, är oftast de som hjälper bäst och som passar för de besvär man har. Att man omedvetet dras till dem som hjälper".
Det är något att undersöka.

Efter det skulle jag ned till garnbutiken vid Ströget. Jag har fått ned min virklåda från Iren och Øyvind. Och jag har verkligen kommit in i virksuget igen! Så jag skulle köpa mig en virknål samt lite mer billigt garn de hade rea på. Tyvärr tog jag T-banan åt fel håll, så det tog mig dubbelt så lång tid att ta mig dit. Jag skyndade mig för att hinna upp til Storo innan min resa på klippkortet gick ut. Till sist klev jag av vid Disen och handlade innan jag promenerade sista biten hem lagom för att möta Terje när han klev av bussen. Igårkväll försökte jag göra ett par benvärmare av garnet jag köpt. Tyvärr blev jag besviken som vanligt på virkade benvärmare.. De får inte alls samma fina struktur som stickade får... Vi får väl se om jag lär mig att sticka ordentligt senare. Just nu öskar jag mig bara massor med böcker om virkning där jag kan hitta kul virkbeskrivningar.

Denna dag började rätt dåligt då jag råkade riva ned Terjes kaffepress full av skållhett vatten på mina fötter.. så det var ju bara att städa upp och skura golvet innan jag diskade. Har nu ett rött märke samt en liten blåsa på ena foten som bränner och svider irriterande. Har just ätit en frukost bestående av ett stekt ägg, en brödskiva och ett glas oboy. Vi ska snart gå ned till Storo för att handla lite och för att få oss en promenad.. Denna halloween helg känns tråkig i år. Ingen fest jag ska på, ingen vi ska umgås med, inga maskerader eller dylikt... Men men, godis och Dexter fungerar det också :P

Ha en fin lördag allihop!
Kraaam! //Anne

torsdag 28 oktober 2010

Regnpromenad.

Nu har jag just kommit hem från en promenad i regnet. Jag gick helt vardagsklädd och i lugnt tempo bara för att få komma ut och röra lite på mig. Nu när jag har bytt batteri i min stegräknare tänkte jag att det kunde vara en smart ide att kolla hur lång en runda är egentligen, eftersom man kan ställa in steglängd på den så ser man hur långt man har gått i km.

Jag kan nu fastställa att en runda ger mig ca 7370 steg (6580 aerobic steps), och att rundan är lite under 5 km lång. Om man tar två varv svänger man på vägen ned, så man hamnar ungefär i början av turen, så jag skulle gissa på att två var är ca 7,5 km. Väldigt bra då det sägs att man helst ska gå 10.000 steg om dagen (ca). Jag har dessutom bränt 237 kcal, vilket motsvarar 15 g fett :P

Nu är brödmaskinen snart klar så jag kan ta mig en god nybakad smörgås.. jag har fortfarande inte fått svar från glitter, men ringde tidigare idag och hon som svarade sa då att hon skulle säga till chefen att ringa mig.. så vi får se. Håll tummarna för mig!

Jag vill också visa denna film på mig och kaninerna där man verkligen får se hur gosiga de kan vara. De är så söta de två! <3

     

Kram!

onsdag 27 oktober 2010

Rekord.

Det blev inga skor idag.. De var inte på reahyllan och jag fick därmed låta bli :( Men jag fick bytt batteri i min stegräknare och har haft den på mig större delen av dagen. Inget skattekort idag heller då jag efter blivit hänvisad hit och dit var för sent ute och för att Scharma tydligen ligger på sjukhus just nu..

Men jag kom hem till en lättad Terje som meddelade att tandläkarkostnaden inte skulle bli lika illa som vi trott och att jag kanske får mina skor ändå ;).

Men detta inlägg är tillägnat min blogg där det igår blev rekord på besökare! Det tycker jag är riktigt kul!

Idag har jag varit på bristningsgränsen av smärta. Min vänstra handled har varit så smärtsam att jag inte kunnat knyta skor eller min kofta, eller kunna hålla i saker.. Jag har mått riktigt dåligt och längtar verkligen till på måndag då jag ska till läkaren.

Uff, hoppas att nu har det bättre än jag. 

kram.

tisdag 26 oktober 2010

Bilder av goodiebagen.

Hejsan. Nu tänkte jag visa allt smarrigt som jag fick med mig hem i goodiebagsen från bloggfesten. Jag måste absolut ge Cilla och Sanna väldigt mycket beröm efter att ha lyckat få ihop sååå många sponsorer och ställa till med en sådan lyckad tillställning. På stället fanns också makroner från  Kristines Franske Fristelser, minicupcakes från Hancockcupcakes och kokosbollar från någon annan. Det var en otroligt kul kväll och hoppas på fler i framtiden! Here we go:


I den första bagen låg en hel del produkter från Swartzkopf, samt några produkter från Disp, en ögonskugga i brun nyans av E.l.f samt ett lipgloss från Make-up Store.


I den andra bagen fann jag denna underbara handväska från Fancy Fanny. Älskar den! Undrar hur de visste att den röda var till mig ;)


Den tredje var fullproppad med saker. Det första man hittade var dessa. En tidning från Makeup Store, en Elle-tidning med ett presentkort från Bladkongen.no, ett presentkort på en hårfärg från Swartskopf och ett kort med en kod som ger 20% rabatt hos Cocoo.


Betakaroten från midlefartsonsession och multivitaminbjörnar från Gevita och grönt te från Little Miss Teabag.no


3in1 cleanser och en dagkräm från Oriflame, en fuktkräm från Weleda och en cellulitkräm från Caredirect.no


Örhängen från Dobb.no, en utfällbar bordskrok med väska från Krookis, faketatueringar från Bik Bok, ett rabattkort från Smalslips, Rabattkod från shopping4net och ett mycket snyggt armband från Tokyo Jane.


Doftljus och rökelse från Black Design.


Tancan från shopping4net och hårspray från Swartskopf.


Solpass från Brun og blid...


 Cubus smink från MNY maybelline,


Och en topp från Cubus.


Korthållare från Jofama och tamponger från Libresse.


Till sist visar jag detta hudvårdskit från Karin Herzog, som jag fick som pris när jag vann danstävlingen.

Som ni förstår blev jag väldigt överväldigad och jag är det fortfarande. Jag har inte hunnit prova några av produkterna än, men det kommer väl i sinom tid. Alla produktnamn är länkade, så om ni är nyfiken på sidorna sakerna kom ifrån - är det bara att klicka på namnet under bilderna. Mina favoriter är dock väskan från Fancy Fanny, armbandet från Tokyo Jane och örhängena från Dobb.no. Men jag ahr inte hunnit gå in och kolla på alla de sidor jag har presentkort och rabattkoder till än. Det finns nog en hel del kul där :P

Nu sitter jag nyduschad i morgonrocken. Jag tänkte klä på mig nu och sticka ned på Storo. Bianco Footwear har 50% på sina höst varor denna vecka och jag ska kolla om jag äntligen kan få skorna jag önskat mig så länge! Jag tänker dessutom kolla om jag kan få tag i stödstrumpor jag kan ha på mina handleder samt knä, så jag slipper ha så ont

Det var allt för mig. Ha en fortsatt fin dag!

Kramar//Anne