Life is good.

Hejsan på er. Det var väldigt länge sedan nu. Allt har återgått till det normala efter det som hände 22 juli. Byggnader byggs om, livet går vidare även om man fortfarande tänker på den ödesdigra dagen ibland. Jag kom på mig själv häromdagen när jag skulle åka till jobbet att tänka på hur det skulle vara om den stora byggnaden vid Storokrysset skulle bli sprängt.. Inte det samma, men jag skulle nog ha blivit rätt änglsig av mig att bo så nära inpå efteråt.

Ja, du läste riktigt - Jag har fått jobb! Det var av ren slump jag gick in på det som nu är min arbetsplats och sökte jobb. Jag var trött på att inte ha något då Terje fick ett nytt jobb i början av Augusti och min nära vän Dina fick "jobb" hos en egendomsmäklare. I kursen hade de ju sagt åt oss att vi skulle gå runt personligen och lämna ut cv's.. Jag hade varit in på några hotell och lämnat men det var helt spontant och en ren chansning som jag gick in på Saga Kino. Det tog två veckor - så hade jag fått jobb. Det blev ett kontrakt som "tillkallningshjälp", giltigt i sex månader och jag älskar det.

Efter redan två veckor så fick jag besked om att jag skulle börja få fasta vakter på Klingenberg Kino, som är grannbiografen över gatan och som är en del av sentret bestående av de två. Jag var lite orolig över att jag kanske inte klarade mig så bra på Saga, men efter ett samtal med personalansvarig och en av Skiftledarna på Saga så fick jag reda på att det inte all var så. De sätter ingen på Klingenberg om de inte vet att den personen kan kassasystemet ordentligt. Jag blev väldigt glad. Efter två månader sökte jag till fast deltid - och fick det på Klingenberg. Jag har bara jobbat i Olso Kino/Norsk Kino i tre månader, men det känns faktiskt som mycket längre. :P

Jag har dessutom nu fått råd att börja ta sånglektioner! Jag har haft två lektioner än så länge och det känns oerhört bra! Min sånglärare är jättetrevlig och väldigt duktig. Jag var lite rädd att jag höll på att tappa rösten ett tag, men efter bara två lektioner så har jag insett att jag bara har tappat självförtroendet är det gäller sången. Jag vågar inte sjunga ordentligt med folk och har därmed använt fel teknik och inte fått fram den ordentligt och som ansträngt rösten fel. Jag har fått massor med positiv feedback och  det känns verkligen toppen.

Denna vecka har jag fått en hemläxa. En låt som heter "The closest thing to crazy". Den är väldigt fin och när sångläraren sjöng den fick jag nästan rysningar. Jag har inte haft möjlighet att titta på den förrän idag.. Så vi får se om jag hinner lära mig den ordentligt till på måndag.

I övrigt så går det också bra. Jag har kommit igång med träningen nu och det känns som att det gett resultat. Jag känner mig smal och rätt muskulös nu. Jag kommer dock inte iväg så ofta som jag kanske vill och jag har kommit till det stadiet att jag nästan får ångest då jag inte tränat på några dagar. Idag är det fyra dagar sedan och varje gång jag tänker på det så blir jag stressad. Men det känns härligt att det äntligen har gett resultat. Jag har tränat en del med Dina och det underlättar ju. Underbart att ha sällskap på gymmet! Jag har dessutom köpt proteinpulver nu - så nu jävlar! :D

Det sociala har stått lite still. Iren och Øyvind har flyttat till ny lägenhet och de fick ju barn den 26 juli och i och med det har det blivit svårt att få planerat så mycket. Det har blivit någon promenad här och var och lite te så det är ju bra det. Heikki har börjat studera och har därmed fullt upp. Han har knappt tid till något och vi träffas inte lika ofta som förr, men jag tänker på honom och det blir lite socialt med honom. Dag-Erling och Karin har vi haft några fina kvällar med. Vi har varit på middag hos dem några gånger och jag är glad över att jag träffat dem. De har har en förmåga att göra mig glad. ^^ När man jobbar på biograf så får man två gratisbiljetter per föreställning och halvt pris på snacks så jag har stora möjligheter att gå med folk på bio. Tyvärr har det inte blivit så mycket än. Men jag har gått med DE och Karin en gång. Det blir förhoppningsvis mer, men så går det när man jobbar kvällar och helger.


Jag har jobbat ca 80% sedan jag började. Det är en väldig lättnad att äntligen tjäna egna pengar! Jag har kunna köpt en ny vinterjacka och denna månaden köpte jag nya vinterskor. Det har bidragit till att i situationer som den vi har nu (vårt kylskåp har slutat fungera!) så kan vi faktiskt ersätta de ting som går sönder med nya! Det öppnar också en hel del sociala möjligheter.. Men jag tror att jag måste spara lite pengar nu till januari. Jag har fått belviljad ledighet över jul och nyår och där ryker två veckors arbete.. Lite bekymrad inför julen nu.. Jag ska dessutom på Danmarkscruise med jobbet nu efter helgen, och då blir det ju garanterat lite tax-free också.

Biografgänget är härligt. Alla är ganska så laid back och lika tokiga som mig. Men alla festar när det finns möjlighet till fest och de flesta dricker. Det är ganska kul för att centerledaren är som mig - Han dricker eller röker inte så han sa att vi får hjälpas åt att hålla styr på alla på båten. I Köpenhamn ska jag passa på att träffa Josef som jag inte träffat på fyra år tror jag :P. Det ser jag verkligen fram emot!.

Nu blev det ett ganska långt inlägg. Jag hoppas att ni orkat läsa så här långt. En uppdatering på fyra månader blir lätt lång. Ha en fin dag. Jag och Terje ska ta en långpromenad och sen föhoppningsvis på bio!

Kram! //Anne

Efterskalvet av katastrofen,

I fredags var det en rätt lugn dag. Vi skulle på grillfest hemma hos Heikki och vädret verkade inte riktigt tillåta det. Jag hade läst på morgonen att det var anmält regn och åskbyar i Uppsala. Kl 15 något, hörde vi ett muller. Jag tänkte att det åskade och blev rätt förvånad över ett kraftigt muller helt ut från ingenstans. Det jag ionte visste då var att det inte var något åskmuller. En timme senare fann Terje den första stora nyheten på nätet: Det hade varit en explosion i regeringskvartalet nere i centrum...

Jag hann inte smälta vad som hänt innan nästa nyhet kom: Det var skottlossning ute på Utøya. "Det var en ouppklarad situation" och ingen visste först om de två var relaterade. Allt eftersom situationen framskred - Räddningspersonal och frivilliga var i centrum och hjälpte de skadade, skottlossningen fortsatte. Jag visste eller kunde inte något om att det var ett ungdomsläger ute på ön, det var först när mormor ringde för att höra om jag var ok - som jag fick reda på det.

Allvaret fortsatte och först hamnade jag nog i ett stadium av chock. Jag försökte skämta genom att säga att jag var glad att det inte skedde på 11/9 då det ett par år, hade sett ut som att det kunde bli en "trend".. Men Terje skällde ut mig och sa att detta var minst lika illa.. Efter det, när jag såg bilder av de skadade nede i centrum så kom jag och tänka på all ångest, rädsla och panik vi känt när vi upplevde branden. Då brast det lite för första gången. Jag hade suttit och sminkat mig innan och när det skedde var det som att allt bara försvann... jag visste inte hur jag skulle bete mig eller vad som var rätt att göra. Om jag skulle fortsätta sminka mig eller strunta i det, om jag skulle byta om eller bara vara.. Eller om jag borde göra något eller om jag bara skulle sitta och glo. Jag kunde inte förmå mig till att röra mig på länge utan blev sittandes framför tv:n.

Till slut kom jag mig upp ur soffan och satte mig vid datorn. Dina och jag började chatta. Hennes pojkvän jobbar natt och hon hade ingen lust att vara ensam, så hon frågade om hon kunde sova över hemma hos mig. Hon kom vid 23 tiden på kvällen. Under den tiden hade polisen hunnit komma ut till Utøya och kunnat gripa gärningsmannen. Många hade blivit dödade, man såg bilder av hur han stod med högar av lik runtom sig. Många hade slängt sig i sjön och simmat för livet in mot land.

Staty utanför Arbeiderpartiets kontor.

Spekulationer och anklagningar om att det var muslimer eller Al Quida hade gått runt. Det blev nog en del tappade ansikten när man väl fick reda på att det var en norrman som gjort det. Det visade sig snabbt att det var en attack mot Arbeiderpartiet..

Arbeiderpartiets lokaler vid Youngstorget, bara 100 meter från bomplatsen.

Vi fokuserade på helt andra saker ett tag för att inte förlora oss helt i chocken av det som hänt. Hade något annat på tv:n än nyheter och pratade om andra saker. När det väl var tid att gå och lägga sig var det estimerade dödsantalet högt och det var väldigt skönt att vi var tre stycken här.

Militär och polis bevakade alla gator in till bomplatsen den 23/7

På morgonen läste jag att dödssiffran hade stigit till över 80.. Landet var i chock, förnekelse och tumult. Mitt i alltihop var det ändå en slags stillhet och lugn över folket. Folk visade sin medkänsla väldigt fort och det har spridit sig över Hela Norge. Inte bara Norge - USA, Danmark, Sverige, alla möjliga länder deltog i sörjandet av offren. Här i Oslo var mycket av glaset bortstädat redan dagen efter och det hade börjat byggas minnesplatser med blommor och ljus runtom i byn. Det största finns utanför Oslo Domkyrka. Nedanför är en bild tagen i kanten av det enorma blomsterhavet.

En av minnesplatserna vid bombplatsen i Oslo centrum.

Allt eftersom saker har stabiliserat sig, har landet visat sin kärlek ännu mer. I söndags läste jag på facebook att det skulle bli fackeltåg på måndagen. Jag ville med en gång delta. Eftersom det skulle vara för ljust för faklor, blev det sedan ändrat till att det skulle bli ett "roståg" för att sedan lägga blommor vid rådhustrappen. Jag åkte ned med Dag-Erling och Karin. Vi var där nede kl 17, det var redan oerhört mycket folk och programmet hade blivit framskjutet en timme. Asgeir (Chefen över alla chefer) kom på storskärm ett par gånger. Första gången meddelade han att roståget var inställt, det var för många människor för att praktiskt kunna genomföra det(!). Han sa -"Det är så många här ikväll och det känns oerhört speciellt att se så mycket kärlek samlad på en plats. Vi är många här ikväll så ta er tid, prata med den vid sidan av som ni kanske inte känner och ta hand om varandra"

Tagen från http://p3.no/foto/?view=all

När programmet startade blev det tal av viktiga personer som Kronprins Haakon, Statsminister Jens Stoltenberg, AUF Ledare Eskil Pedersen, en väldigt rörd person från en multikulturell organisation som jag inte kände till plus en minister.. Andra delen bestod av framföranden av Alexander Rybak som spelade "Bergrosa", Maria Solheim sjöng en cover på "Mitt Lilla Land - Maria Mena/Ole Paus", Tine Thing Helseth spelade "Vita lux" på trumpet och till sist sjöng alla tillsammans med Herbjørg Kråkevik i "Til Ungdommen".

http://www.nrk.no/nett-tv/klipp/761737/ - där är hela programmet för dem som vill höra de vackra orden, se all kärlek och bli rörd! Det är tyvärr lite fel vid ljudupptagningen som förstör.. men det är ändå vackert.

Blommor på kanten av fontänen på Youngstorget.

Det var över 150.000 människor samlade vid Aker Brygge den kvällen. När programmet var slut blev vi ombedda att långsamt och försiktigt börja röra på oss. Blommorna Skulle vi lägga någonstans på vägen hem så vi fyllde hela Oslo med kärlek. Och det blev Oslo. När vi gick därifrån var det folk överallt som fyllde Oslo med blommor på Statyer, fontäner, staket och hus.

All räddningspersonal och polis fick väldigt mycket uppmärksamhet denna dag. Det gick grupper omkring och det fick mycket applåder och jubel när de gick förbi. Många gav dem rosor, kramar och massor med uppskattning. Det måste vara en dag som denna man verkligen uppskattar sitt jobb som polis, brandman eller rödakorsfrivillig.

Tagen från http://p3.no/foto/?view=all

Min reaktion har kommit i efterkant. Jag har inte riktigt förstått min reaktion. Jag har inte direkt varit ledsen, men jag har varit lite "off".. Jag har blivit tröstad av alla fina ord som sagts från alla människor med titel och vanliga människor, samtidigt som jag har varit deppig av all sorg och ledsamhet. Det som fick mig att inse det, var igårkväll. Jag har i några dagar (som känts som längre), var kväll varit rädd för att lägga mig. Jag har dragit ut på det mer och mer, och så fort det har blivit mörkt så har jag blivit livrädd för att det helt plötsligt ska dyka upp en zombie utanför vårt sovrumsfönster. Jag vet att detta låter helt befängt och jag vet att zombies inte finns.. men jag bara väntar på det, stel och rädd - som att jag inte lyckas övertyga min hjärna denna gång, att jag åter igen är ett litet barn som har sett en skräckfilm och inte kan somna.

Jag känner mig otrygg. Och det var det jag insåg igårkväll när jag brast ut i gråt då jag äntligen vågade berätta för Terje om mina paranoida fantasier och syner. Terje somnade innan mig och jag låg länge och lyssnade efter konstiga ljud, blev rädd av lampan utanför vid grannhuset som är rörelsekänslig och försökte lugna ned min livliga hjärna samt dunkande hjärta. Jag blev till sist tillräckligt trött för att somna. Men detta var den värsta kvällen än så länge. Jag har blivit mer skrämd av detta än jag har insett.

Jag finns gärna där för mina vänner och nu mer än någonsin är det bäst att göra som statsministern Stoltenberg och AUF Ledaren har sagt att man ska göra - umgås med varandra och prata om det. Jag kände igårkväll att jag nog inte vet om jag skulle känna mig tryggare om jag sovit någon annan stans, men att det nog hade hjälpt att vara med någon/några till.

Jag har bara en hint av erfarenhet i känslor, i genförelse med offren som var ute på ön. Men det gör att jag tänker ännu mer på de som var där, hur hemskt det måste ha varit. Den fruktan, paniken som man nog blir lamslagen av när de hade gevärsskott susande förbi öronen, samtidigt som det är en man tror är polisman som ropar til en och säger att han är räddningen. Helt ofattbart! Ungdommar som lagt sig i klingor och låtsas vara döda, men ändå blivit skjutna och ungdommar som febrilt slängt sig i sjön med tunga kläder, simmandes för sitt liv!

Det som har hänt är overkligt. Inget annat kan beskriva det som hänt. Det är väldigt viktigt att man nu ser på det man har kvar i livet. Att man har varandra och att man tar hand om varandra. Det kommer att ta lång tid för de som upplevt detta att komma tillbaka till det normala livet. et stod i tidningen idag att man inte borde rusa rakt tillbaka till vardagen, utan ta det långsamt - för allt är förändrat. Man kommer länge kunna se rester av glas på gatorna, ruinerna kommer att stå kvar om inte de byggs om och såret i folks hjärtan kommer att vara kvar i lång tid.

Allt som Norska nyheter sagt om händelsen finns i länken högre upp. Jag har inte så mycket mer att skriva i detta inlägg förutom att:

Jeg er glad i dere, jeg tenker på dere og sender mine kondolenser samt varmeste tanker.Ta være på erfaringen og bli sterke! Ni er det fineste i Norge og ni bestemmer hvordan fremtiden hvil være. Se fremover, ikke bakover. Klemmer fra Anne Berglin, Svensk Norsk i Oslo.

Till slut länkar jag till den oerhört vackra hedringen som NRK visat:

Mitt lille land
Et lite sted, en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjord

Mitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord

Mitt lille land
Der havet stryker mildt og mykt
som kjærtegn fra kyst til kyst

Mitt lille land
Der stjerner glir forbi
og blir et landskap når det blir lyst
mens natten står blek og tyst

Mitt lille land
Et lite sted en håndfull fred
slengt ut blant vidder og fjord

Mitt lille land
Der høye fjell står plantet
mellom hus og mennesker og ord
Og der stillhet og drømmer gror
Som et ekko i karrig jord

Praksis.

Ja, då har veckan pågått ett tag. I måndags tvättade jag lite och spelade. Tisdagen bjöd på kurs först. Vi har denna vecka en lärare som heter Veronika. Hon har jobbat med lite allt möjligt. hon började i restaurangbranschen och utbildade sig sen till vinservitör (?). Men insåg till slut att hon hade valt fel. Hon fick då starta på nytt i en rekryteringsbyrå där hon har jobbat som en "Headhunter". Där lärde hon sig mycket om CV'n och personliga brev och hon har efter det jobbat som coach - och nu lärare.

vanligtvis när vi hinte har haft någon PC så har dagarna sniglat sig fram, men den här dagen gick tiden otroligt fort. Hon pratade ivirgt och engagerat om skillnaden mellan den Privata och den offentliga sektorn - vad man ska tänka på och om de stygga historierna som finns från speciellt den privata sektorn.

Igår hade jag tänkt att åka på kursen. Men i måndags tog jag och terje en konditionsrunda i spåret. Jag körde hårt - men det var skönt att känna att jag klarade av det. Och i tisdags så klev jag upp tidigt, var hos tandläkaren, gymmade med Dina och jobbade på oslo spektrum på kvällen.. Jag var väldigt stel och trött när jag vaknade igår så jag stannade hemma och fixade lite först. Iren hörde av sig och undrade om jag var intresserad i en promenad till Storo - det var jag. Vi hade det väldigt trevligt. Vi fikade, tittade på skor, köpte bäbiskläder och pratade.

Klockan två var jag hemma. Jag visste inte riktigt vilken tid jag skulle vara på praktikplatsen så jag ringde och blev tillsagd att jag skulle komma klockan 16.15. Det var skönt för att jag då kunde börja städa lite. Jag ska ha tjejkväll med Dina och hennes väninna/min nya bekanta Line och jag hade inte haft möjlighet att börja städa ännu.. men lagom då jag kommit igång så pep min telefon och påminde mig om att jag skulle till sjukgymnasten kl 15:30.. Det är SÅ kul när minnet sviker en! jag fick lämna allt som det var och sticka ned.

Hos sjukgymnasten fick jag lossna på lite stelhet i ryggen. Jag hade haft en en hemsk spänningshuvudvärk under dagen och den försvann tack vare hennes magiska händer. :) Hon tyckte att ryggen verkade väldigt bra och att det går framåt - så vi bokade ingen ny tid. jag ska ringa henne om det behövs. NAV betalar mina besök fram till i september. Jag är väldigt glad. det knns verkligen som att det går framåt nu.

Jag kom avslappnad och på bra humör till praktikplatsen kl 16.45. Kvällen bestod av genomgång av de vanligaste sakerna man gör här. Registrering av medlemmar, inceckning på klasser, registrering av månadskort, betalning, allmänna rutiner. Det finns inte så mycket att göra här och vi spenderade stora delar av kvällen med att bara sitta i våran egna lilla värld. Den sista klassen var färdig kl 20:45. Då var det låsning och nedsläckning innan det slutligen var hemgång. jag hann städa kanindelen och stöket vid sängen innan läggdags.

Idag har jag öppnat Yogacentret. Och jag sitter här själv - på andra dagen! det känns fortfarande väldigt avslappnat och jag känner mig rätt trygg. Min förhoppning är att jag bara ska vara här på morgonen idag. Det är en klass igång nu, men efter den är det ingen förrän på em. Så jag har packat mina träningskläder och är redo för ett härligt pass på gymmet med Dina i em!

Utanför skiner nu solen och detta är en underbar dag!

Kraaaaaam! //Anne

Livet.

yoga av StarSuede på Deviantart.com

Ja, jag hade sänt in min CV till "Balance Yoga & pilates" på Majorstuen. Jag var där på intervju innan helgen förra veckan. jag hade väntat mig ett fancy center med en fin heltäckande reception.. men möttes av en stor lokal, med en "halv disk" i ett hörn.Med en äldre PC och en nyare PC. Hon som intervjuade mig var väldigt trevlig och det kändes bra.

Jag var väldigt skeptisk.. jag hade ju sett framför mig att jag satt bakom en fin disk på ett företag.. Och det var inte det jag hade sett! Men jag intalar mig själv att man måste börja någonstans. Jag förstår inte ens varför jag är så kräsen... Sedan dess så har vi gått igenom jobbannonser på kursen och jag har sökt lite jobb. Jag hoppas ju att jag kan börja jobba istället för att ha praktik.. Jag vill få in pengar!

Vi får se hur det går. Jag ska börja nästa vecka på praktik, jag hoppas hoppas på jobb. Vi har denna vecka gått igenom sista biten av elektronisk dokumenthantering. På fredag är det ett litet "prov" på vad vi har lärt oss.. Läraren ska agera kund och vi ska komma på ett erbjudande på en produkt, skriva en seriös orderbekräftelse, ett seriöst kontrakt och övertala kunden om varför hon ska köpa just denna produkt.. Jag är nervös.

Inte för det jag inte kommer att kunna hur man går till väga för att skapa dokumenten, eller vad jag ska göra med dem efteråt - men vad jag ska skriva i dokumenten. Det blir alltid så här när jag inte vet hur jag ska lägga upp en sak jag ska göra. När jag antingen inte vet hur det skal se ut eller vad jag ska skriva.. Det blir totalstopp. det är något jag måste arbeta med. Jag får kolla upp det när jag kommer hem och kanske småbörja på dokument till imorgon.

Best Friends av Eibo-Jeddah på Deviantart.com

Annars har jag fått lite nya vänner. Jag har gått ut två lördagar i rad och lärt känna lite alternativa människor. Via Heikki har jag lärt känna en tjej som heter Dina som är geeky, knasig, kul, och lite samma som jag. Vi upptäckte att vi tränar inom samma studiokedja och har därför börjat träna tillsammans! Det är otroligt härligt! jag var på tjejkväll hos henne i fredags och hade en skön kväll med film, popcorn, hemmegjord kolafudge med vanilj och gott sällskap. Jag tänker anordna nästa tjekväll och har redan börjat planera in vad jag ska laga för något gott! Den andra vänninan går på Low-carb diet, så det kommer att bli LCHF bak. ^^

Apropå diet, så avslutar jag min "Dietdetox" idag. Härligt att kunna äta vad man vill igen. Men det känns otroligt konstigt. Förut älskade jag grillat kött. bara lukten och tanken fick det att vattnas i munnen på mig! I helgen spenderade vi en hel eftermiddag med Iren och Øyvind. Vi [t då middag hemma hos dem. De grillade en flintastek och vi fick grillad kyckling med currysås, sallad och ris. Jag åt först och främst - extremt mycket sallad (Något som jag Aldrig gjorde förut!), och när jag smakade en bit flintastek - tyckte jag inte att det var gott! Jag föredrog kycklingen!

Samma sak med godis. Förut så blev jag överlycklig varje fredag, jag kunde ju köpa godis och chips! Nu när jag tänker på att köpa godis och chips, tycker jag inte att det låter... det låter gott - men jag tänker inte på sånt godis som jag åt förr.. Det är en väldigt underlig känsla att inte vilja ha det man tyckt om. Men det är också otroligt fascinerande och lärorikt! Det kanske har blivit en sundare människa av mig. :P

Help Yourself av recklesslibertine på Deviantart.com

Igår var jag med om en lite läskig grej. Jag tog samma trikk som jag brukar ner mot stan, men strax innan Sandaker senter - tvärnitade den och efter några sekunder skakade hea trikken till och tvärstannade. Rätt vad det var hörde man i högtalaren :-"Håper det gått bra med allesammen". Det hällregnade utanför. En man klev ut för att se vad som hänt,kom strax in igen i följe av att alla började gå av trikken. Jag klev ur och möttes av en intressant syn. Framför trikken stod en bil. Framrutan på trikken var krossad - men man såg inga synliga skador på bilen.

Utan att veta hur jag skulle ta mig vidare och av nyfikenhet stod jag kvar. Jag fick höra att de två män som suttit i bilen kommit undan utan skador och brankåren kom efter en stund. De hakade fast bilen i en brandbil och backade undan den från trikspåret. När den vände ut på vägen, såg man ett stort hål i sidan av bilen. Om det hade varit vid förarsätet, hade nog inte den personen klarat sig så lindrigt undan....

http://www.dagbladet.no/2011/06/07/nyheter/innenriks/kollisjon/16825477/

Jag förstår inte hur man kan vara så j*vla dum att försöka göra en U-sväng ÖVER trikkspåret! Speciellt när man trikken inte är så lätt att missa!? Det finns en skylt på vissa av spårvagnarna där det står "Trikken er din ven - ikke kræsch med den". Det tycker jag passar väldigt bra.. Det finns en orsak till att ALLA har väjningsplikt för den. Den kan inte stanna lika lätt som en bil.

Säkert en galen polack som inte har trafikvett.. Det verkar som att mestadelen av polackerna är utan vett och sans.. Med tanke på att det förmodligen var en polack som orsakade branden hemma hos oss....

Nu blir det hemåt - och tvätta! Seees!

17 maj firande.

17:e maj firade jag i Sofienbergparken med alternativa människor. Jag var bjuden på "Black celebration" av Heikki och jag var väldigt spänd. Heikki var sliten och det blåste kallt. men vi hade ändå en bra dag. Jag köpte med mig kycklingkorv och jordgubbar som vi låg och åt medan vi pratade.

Vi låg under ett stort träd. Trädet fröade som bara den i blåsten, men det var ändå rätt fridfullt och det var härligt att åter igen få se alla flotta människor i bunader och finkläder. 17 maj är en riktigt speciell dag. När man kommer från ett land där ca hälften av alla människor vet varför vi firar nationaldagen och ungefär en fjärdedel är extremnationalister, blir man överväldigad över Norges känsla av stolthet, ära och frihet när det kommer till nationaldagsfirandet.

Det är så att jag nästan ville säga att "Jag är stolt att vara norsk"... men blir lite uppgiven när jag inte är det. Jag vill inte titta ned på Sveriges nationaldag - det finns säkert dem som spenderar den väldigt fint. Med god mat, festlighet och gott sällskap, men det är inte samma sak. När jag var liten så gick vi alltid ut på skolgården och sjöng den svenska nationalsången när det var dags. Gör dem det längre? Eller har våran nationaldag sjunkit ned i glömskan?

Ibland önskar jag att Sverige också hade gjort något som vi kunde vara stolta över - det har vi säkert gjort också. Men det finns inget som förknippas med en sådan speciell dag som nationaldagen. Speciellt inte här.

Jag älskar att bo i Norge! <3

Hej igen.

Bloggen har legat på is ett bra tag nu.. Jag har inte orkat skriva helt enkelt.

Det har hänt mycket sedan sist.

Jag har:

-Slutat spela RIFT

-Fortsatt på kursen

-Haft enorma problem med NAV och varit utan pengar i en månad.

-Fått pengar

-Tränat oregelbundet

- Jobbat på Fagerfjell

-Jobbat i Kiosk på Oslo Spektrum (Globen), Bar på Telenor Arena och fått se Roger Waters "The Wall" gratis, samt fått erfarenheten av bankettservering.

-Varit på en modeshow

-Lärt känna en fantastisk person

-Lärt känna fler fotografer

-Gjort Fine Art Nude bilder för första gången

-Fått Medicin och smärtstillande för min Sjögrens

-Varit hos frisören

-Köpt nya sommarskor

-Köpt ny mobil

HTC Desire

-Varit deprimerad

-Köpt rollerblades (!)

Sprit Blade Rollerblades.

-Börjat sticka

-Påbörjat en detoxkur

30 days (men jag har den för mage), och Oxytarm

-Blivit upptäckt av en headhunter som förmodligen kan hitta mig ett jobb

-Haft ordentliga problem med kroppen om morgonen

-Köpt en drömfångare

Den här modellen, men i lila.

Och jag har firat Terjes födelsedag.

Jag tänkte inte skriva så mycket mer i detta inlägg. Om jag skulle skriva om allt det jag vill skriva om, skulle ni sitta här i n halvtimme eller mer. Så jag lämnar mitt skrivande i era händer. Är det något speciellt ni vill höra om?

Nu är det äntligen helg igen och vi ska åka till Kongsberg för att fira Martins (Terjes brorson) komfirmation. Jag har äntligen orkat ta mig för att städa lite ordentligare för första gången på hela veckan plus att jag har tvättat ett Stort klädberg. Verkligen skönt när det äntligen blir av.

Tack vare att jag köpte en drömfångare så har jag sovit otroligt gott inatt. Jag vaknade t.o.m av mig själv vid kl 8. Mina har börjat boa igen och jag springer fram och tillbaka för att få henne att sluta. Det ser ut att bli fint väder idag, så jag tar ev ut dem senare.

//Anne

Life goes on.

Nu har det gått otroligt länge sedan sist. Jag har hunnit ha en otroligt emotionellt jobbig jobbarvecka på Fagerfjell, börjat gå igenom "regnskap" (bokföring) i kursen, köpt nya skor till gymmet och kommit igång med konditionsträning, varit hos sjukgymnasten för första gången och börjat spela rift på allvar.

Kursen har gått hyffsat bra. Jag missade en vecka med IKT (word, excel) på kursen vecka åtta då jag var upp till Fagerfjell och jobbade. Jag fick åka upp själv då Terje inte hade ledigt och var pank, och jag fick bo ensam större delen av tiden i en fuktskadad enrumslägenhet utan internet eller dator... Det var flera saker jag reagerade på denna vecka. Först trodde jag att jag skulle åka upp med Terjes brors familj - men kom till Kongsberg och blev uppskjutsad ensam.. Jag kände med en gång att jag blev otrygg och osäker då jag då inte skulle ha en enda person jag kände där uppe.

Uncomfortable av janisda_by_photohunt på deviantart.com

Jag kom upp till en Marita som verkade bli väldigt förvånad över att jag skulle bo med henne, även om Lise i slutet av veckan berättade att hon visste om det. När hon sen åkte på onsdagen blev jag ensam i lägenheten och mådde otroligt dåligt. Jag var otroligt trött och sliten efter tre dagars jobb med stress och en känsla av otrygghet och ensamhet så när jag ringde till Terje på onsdagskvällen grät jag..

På torsdagen hade jag ledigt. Men jag hade inget annat att göra så jag blev hängandes mellan kroa och skiduthyrningen fram till på eftermiddagen då jag vågade mig upp i slalombacken själv för första gången på sju år. Det var rätt läskigt i hög fart, men kom in i det ganska snabbt. Det blev fyra turer med tre vurpor. På den tredje lyckades jag ta emot mig med min dåliga handled så det sa knak och jag blev liggandes i några minuter i snön innan jag tog mig upp och sedan långsamt ned för att till slut lämna in skidorna då jag kände att det nog var tillräckligt för den gången.

Jag jobbade fredag och jag hade fått en del beröm av folk. Det kändes bra, men jag mådde fortfarande rätt dåligt. På helgen var jag inte uppskriven att jag skulle jobba, men hade gått med på att jag kunde hjälpa till om det behövdes.. Tyvärr var jag mer sliten än jag trott så när Lise sa till mig att jag inte kunde sitta på FB på kontordatorn brast allt. Jag blev sur och marcherade ned till lägenheten där jag lade mig i sängen. Lise kom sen ned och undrade varför jag blivit så sur och då kom allt. Jag blev jätteledsen och berättade om allt jag hade känt och reagerat på under veckans gång. Hon var väldigt förstående och gav mig valet att åka hem om jag ville. När jag lugnat ned mig och ringde till Terje fick jag höra att Iren och Øyvind hade kommit förbi och hälsat på.. Jag brast i gråt för att jag hade känt mig så ensam där nede och när vi inte träffat dem på så lång tid..

Jag spenderade dock dagen med Truls och barnen, samt kvällen med hela familjen. På söndagsmorgonen så åkte jag med en annan som jobbade där ned till Kongsberg där jag tog bussen till oslo. Det var otroligt skönt att komma hem!

Denna vecka har vi som sagt börjat gå igenom hur man bokför saker i ett företag.. Det hela har varit väldigt förvirrande och på bara fyra dagar så har vi klarat av åtta uppgifter. De flesta i klassen tycker också att allting har gått alldeles för fort fram och att läraren inte riktigt tar sig tid att förklara saker lite närmare.. I onsdags var jag speciellt snurrig och var inte mycket till sällskap på kören.

Cardio av Marcelo10de på deviantart.com

I tisdags köpte jag ett par nya träningsskor och ett par nya träningsbyxor. Samma dag var jag i gymmet för första gången! Jag har hunnit med två sessioner på gymmet denna vecka då jag mest koncentrerat mig på kondition och fettförbränning. Jag har tänkt att köra på det ett tag innan jag börjar bygga muskler. Det är otroligt skönt att ha kommit igång igen. I torsdags var jag också till sjukgymnasten för första gången. Hon klämde och kände och undersökte samt observerade hur jag rör mig, hur mina muskler beter sig. Jag hade inga papper med mig så det var det hon kunde göra. Jag fick reda på att jag är lite stel i musklerna runt frakturerna i ryggen och att vi nog kan mjuka upp de lite men att det så riktigt bra ut i övrigt! Hon verkade nästan imponerad att jag hade så bra rörelseförmåga i rygg och handled efter bara fyra månader. :)

Jag gick därifrån uppmjukad och med en ny tid på onsdag. Därefter åkte jag till min husläkare som var ovanligt försenad denna dag vilket gjorde att jag fick sitta och vänta i en halvtimme... Men gick därifrån med ett nytt recept på p-piller..

Igår bakade jag kakor och tvättade. Kakorna blev lyckade och idag har Øyvind varit förbi och hjälpt mig gå igenom en av de större övningarna vi gjort på kursen den här veckan. Jag fick mig en otroligt glad överraskning när Iren och hennes föräldrar följde med ner! Gud vad lycklig jag blev. :D

Jag behövde det för att kunna få bättre förståelse för vad de olika sakerna gör. Det är förvirrande och svårt att tänka på att - "Utgående faktura ger pengar och på det så är det utgående moms (MVA), om man handlar saker på kredit så ska det inte föras med en gång och när man ska bokföra lön så ska man föra det på två konton."

Numbers av Sarimia på deviantart.com

Øyvind är utbildad inom statistik och har tydligen varit rådgivare inom bokföring. Det hjälpte faktiskt mig att förstå lite mer. Han berättade att jag hade bra förståelse för bokföring redan och att jag nog kommer att lära mig fort bara jag övar på det. Han ställer gärna upp och hjälper mig fler gånger vilket jag verkligen ser fram emot!

Nu på kvällen har det varit rift och andra chansen på melodifestivalen.. Jag blev verkligen förvånad när alla de bidragen som kunde ha gått rätt till final bara hade kommit till andra chansen. Men det var bra bidrag som gick vidare.. Jag är dock väldigt tveksam på att det kommer att gå bra för oss i ESC i tyskland när de bidrag som var i final redan är riktigt skräplåtar... Jaja, varför ska man bry sig egentligen? Jag får se om norges bidrag är bättre. För min egen del är det lite över en vecka kvar till konsert. Kyrkokonsert med traditionella norska kläder och spirituella sånger. Dessutom har jag mitt allra första solostycke i en sång. :)

Nu funderar jag på att lägga mig.. Allt känns så tråkigt ikväll. Ha en fin lördagkväll! //Anne

Bloggork.

Tired av zemens på Deviantart.com

Hejsan. Jag är ledsen att jag inte har skrivit på ett tag. Jag är inte van att ha så mycket att göra varje dag, så det har varit full rulle i två veckor nu vilket har gjort mig väldigt trött. Jag kliver numer upp vid sju var morgon - jag brukade kliva upp vid nio eller tio och jag orkar hålla energin upp genom kursen. Efter kursen klarar jag av att göra något ärende på stan eller träna lite, men när jag kommer hem sen är jag väldigt sliten..

Jag har helt enkelt inte haft ork att skriva. Men kursen är fortfarande väldigt intressant och jag har jobb på Fagerfjäll hela nästa vecka, så det tar sig. Livet tar sig. Kaninerna har också nästan blivit kompisar nu vilket jag är glad över...

Nu ska jag äta färdigt min frukost och försöka vakna. Jag lovar att jag ska bli mer aktiv här, men måste bara finna ork först :P

Ha en fin dag på er! Kraaaam! //Anne

Framgång?

Oj, vad länge sedan det var jag skrev här nu.. Det har helt enkelt inte blivit av. Det blev inget Cat med de från Burlesquefesten. Inträdet kostade tydligen 200 kr. Så helgen blev en hemmahelg, även om jag gärna hade velat gå ut.

Måndagen bara flöt förbi. Jag var och simmade för första gången denna dag. Jag simmade 1500 meter (30 längder) och det kändes väldigt skönt. På tisdagsmorgonen var det dags för ytterligare ett informationsmöte samt intervju för kursen jag sökt till igen. Det var helt annorlunda än det i januari och gick rätt fort. Direkt efter det tog jag tåget till Holmestrand för att hämta kaninen. Han är sååå söt! Och tågpersonalen tyckte om honom med. 300 kronor fattigare men med ny kanin mötte jag Terje på spårvagnen hem. På em fick jag besked att jag hade kommit in! :)

Onsdag: Jag var hemma och gjorde sysslor samtidigt som jag pratade med Gina från Holland. På kvällen var det kör och äntligen kände jag mig positiv hela kören igenom. Det gick rätt bra, även om jag blev hes :P

Torsdag var jag och simmade igen. Det blev 30 längder till och ett påbörjat simkort. De har en grej just nu där man kan simma sig till en fullt betald resa. Jag tror knappast att jag kommer att kunna komma ikapp de som simmat ett tag, men man kan ju alltid hoppas. :) På kvällen blev det Conan.

I fredags packade jag och fixade inför helgen. Vi skulle till Kongsberg och sedan vidare till Fagerfjäll. Jag skulle provjobba för Terjes brors sambo/fru i krogen vid skidanläggningen. Vi kom dit på fredag kväll så jag jobbade först på lördag. Det var rätt stressande att gå från hemmagående till hektisk arbetsplats.. Men efter pausen jag hade på lördagen kom jag in in det. Jag lärde mig saker fort och det var rätt enkelt jobb. Jag trivdes. Vi åkte hem igår och jag fick beröm av Lise. Vi får bara se om jag kan hjälpa henne i vecka 8..

Idag har kursen startat. Det väl riktigt intressant att lyssna på vår lärare idag. Mergrete hette hon och är utbildad coach samt har hand om personlig utveckling. Det vi ska göra denna vecka handlar om självkänsla och drömmar. Vi har t.o.m fått en hemuppgift under de kommande två dagarna, då hon kommer att ha individuella samtal med oss. Vi ska göra två stycken "Mindmaps". Ett där vi går igenom vår "ryggsäck", där vi skriver upp jobb, utbildning och annat vi haft samt markerar vad i de jobben vi tyckte om. Och en där vi skriver upp våra önskningar om olika områden i livet. Alla områden ska ha olika färger och dessa ska sedan över på ett varsit A3 ark. Jag har därför inhandlat lite studiemateriell idag..

Nu har jag varit hemma i två timmar ca och jag fryser. Tvättmaskinen är igång och elementet nedvridet. Snart ska jag väl förbereda dagens middag - Pastasallad med skinka.

Ha det så bra så länge! //Anne

Halvlugn vecka.

Hejsan.. då hade helt plötsligt fem dagar gått :P. Denna vecka har gått bra. På måndag och tisdag pysslade jag hemma och försökte få ned beta-versionen till ett spel som heter "Rift". Vi kunde börja spela på tisdagskvällen.

På onsdagen var det dags för min provtimme på Tøyencentret. Jag lyckades såklart missa trikken ned och kom något sent till min timme som skulle börja kl 14.30. Men det gjorde inget. Jag lyckades dessutom gå vilse inne i byggnaden och kom ännu senare på grund av att jag inte hittade gymmet på en gång. Min instruktör var väldigt gullig och gick igenom ett program som gick genom hela kroppen - Framsida, baksida lår, bröst, axlar, mage och rygg. Jag hade varit lite orolig för hur det skulle gå med min rygg och handled, men det gick verkligen bra. Den enda övningen/askinen jag inte lyckades genomföra var biceps. Det gjorde ont. men resten gick bra

När jag åkte hem hade jag skrivit på ett kontrakt på ett år. Så nu är det bara att börja träna! Det enda problemet var att det är krav på skor i gymmet och mina är kvar i hybelen... Jag har ju inte riktigt råd att skaffa ett par nya.. så jag hoppas att jag kan rädda mina gamla eller hitta ett par väldigt billiga.

Igår var det dags för arbetsintervjun på NSB. :) Den började 16.30 och det var ett 20-tal människor där. Intervjun höll på i två timmar och bestod av en bunt olika moment - presentation av NSB och tjänsten - Presentation av oss själva i 2 minuter medan vi blev filmade - gruppuppgift med individuella intervjuer - presentation av grupparbetet - ett litet frågeformulär och sedan var det slut. Det var väldigt kul och kändes bra. De från NSB sa att det hade varit en väldigt bra grupp och att det kommer att bli svårt att välja ut "rätt" kandidater. De ska ha en grupp nästa torsdag också så det kommer att dröja en stund innan man får svar.

Jag fastnade för mannen som ledde hela intervjun - Paul. Han var en typiskt charmerande man med en sådan där härlig utstrålning bara en bög kan ha. När han gav mig min individuella intervju sa jag åt honom att jag tycker om sådana människor och jag tror att jag fick honom att rodna :P. Bara han var ett av momenten som gjorde att man kände sig avslappnad under hela alltet.

Idag har jag varit på röntgen - för reumatismen. Jag hade tid tidigt, 08.30 och jag somnade nog inte förrän 01.30. Jag var hemma igen strax efter nio och kunde gå och lägga mig igen. Idag var det meningen att hon med kaninen skulle komma.. Men hennes bil gick sönder under veckan och jag måste därför hitta antingen någon med bil som kan ställa upp och köra eller ta mig dit med kommunaltrafik.. Saken är den att jag helst åker bil - det blir billigare och mycket bekvämare. Med bil tar det 2 timmar tur och retur. Med kommunal tar det 4 timmar och jag måste byta två gånger på vägen. Det kommer att kosta ca 400 för mig att åka kommunalt. Pengar jag inte riktigt har för det ändamålet just nu.. Men jag har ännu inte lyckats få tag i någon som kan köra.. Jag har idag fått reda på att jag får pengar först på tisdag så jag har fram tills dess.

Idag ska vi också upp till Iren och Øyvind en sväng. Det ska bli kul att träffa dem igen. Och imorgon ska jag ut med dem jag träffade på Burlesque-festen. Det ser jag också fram emot. Lise - Terjes brors sambo ringde mig häromdagen också och undrade om vi kunde komma upp så jag får se hur det är att jobba på skidcentret där uppe - alltså finns det fortfarande chans att kunna jobba där, vilket gjorde mig väldigt glad. Vi ska upp dit nästa helg.

Nu glömde jag bort att jag skrivit det här inlägget ett tag. Klockan är strax halv fem och vi ska gå mot Iren och Øyvind! Hoppas att ni får en fin kväll!

Kraaam!//Anne

Helg utan dusch.

Dirty av Edu-Edu på Deviantart.com.

Hejsan.

Då var helgen förbi och mitt välmående har fladdrat ganska ordentligt under helgen. I fredags upptäckte vi att det var stopp i vårt avlopp. Det kluckade ljudligt i det och kom upp vatten fullt av äckliga partiklar på golvet. Dessutom stank det av urin i badrummet. Så Cato, vår hyresvärd - kom ned på lördagen för att försöka fixa det. Han berättade för oss att vi i framtiden ska säga till när det börjar låta så, så det inte går för långt - vilket det hade gjort nu. Det var tvärstopp! Han spenderade visst hela dagen med att försöka fixa det. Vilket skitgöra!

Jag hälsade på en av dem jag träffade på burlesquefesten denna dag. Hon var hemma och var sjuk medan hennes pojkvän var på skid-weekend med några gemensamma bekanta. Jag tog med mig några av chokladbollarna jag gjorde på torsdagen och spenderade några timmar hemma hos dem. Det var riktigt trevligt att få umgås lite med någon igen. På kvällen möttes jag och Terje upp för en matbit innan vi sedan gick på bio. Vi såg en otroligt spännande film som heter "Trolljægeren".

Det är en norsk film som är gjord med iden om att en dokumentär ska ha gjorts, baserat på historier om att det faktiskt finns troll i Norge! Man får följa tre skolungdomar som har ett filmprojekt där de ska följa en man som visar sig vara en Trolljägare. Detta är ju såklart väldigt hemligt egentligen och dessa ungdomar får uppleva en hel del spännande möten med troll.. Det var en sjukt spännande film. Jag blinkade knappt och den enda gången jag tittade bort var vid en scen när ett troll brutalt dödade ett får. (Min känsliga natur ju). Efter bion var jag hypad som ett litet barn på julafton och jag trodde nästan att det var sant. Kan riktigt rekommendera denna film om ni vill se en bra film!

Igår var en lat dag. Vi tog en liten promenad under dagen och handlade lite. Innan fick jag iden att vi kunde gå upp och överraska Iren och Øyvind.. Terje tyckte att vi skulle ringa först och vi ringde när vi hade gått ut. Jag hade såklart redan byggt upp förhoppningen och var glad att vi skulle dit. Men Iren orkade inte och när jag förstod att hon skulle säga så, blev jag extremt deppig och besviken istället.

Terje sa till Iren att hon kunde säga till när hon kände att hon hade ork att umgås. Vilket nog är lika bra. Detta kan låta väldigt själviskt - det är det inte. Jag förstår för fullt att man inte ha ork när man har varit så pass dålig att man legat på sjukhus två gånger under loppet av tre veckor.. Det var bara mitt dåliga självförtroende som gjorde sig påmint igen.

När vi kommit hem igen så hann det bli värre en sväng innan det svängde mot det bättre. Vi satt och spelade Conan, jag fick lite loot och i dödtiden så fastnade jag på annonser på "det norska blocket.se", Finn.no. Jag kollade på lite allt möjligt först och sedan lyckades jag självklart komma in på djurannonserna. Efter bläddrande hittade jag en riktig charmknutte. Är han inte söt?

Bild tagen från annons på finn.no. (klicka här)

Jag fick lust att köpa honom för att han var så speciell. Men efter lite mer bläddrande så hittade jag en Harrykanin! Det var en person i Horten - det tar två timmar kommunalt härifrån som sålde sina två kaniner med bur och tillbehör för 1000 Nok.. Jag har alltid trott på återfödelse och hör på detta: Kaninen i fråga är en hankanin som är 6 månader gammal. Han föddes då i juli 2010. Harry dog i mars och han var också född i juli. Det enda problemet var att hon sålde båda två. fyra kaniner är lite mycket, även om hon också är väldigt söt och påminner om mina minisar jag fick när jag fyllde 11 år. Se själva:

Bild tagen från annonsen på finn.no. Den verkar ha tagits bort nu.

Men jag kände att jag ville ha honom, så jag kontaktade säljaren och hörde efter om hon kunde gå med på att sälja bara den ena. Och efter några meddelande hade jag fått erbjudandet att få köpa honom, med alla tillbehör för 500 Nok. Plus att jag får transport hit. Så jag kommer att få hit en redan kastrerad, fin liten kaninpojke på fredag. Hon kommer nog inte att ha några problem att hitta ett hem till den lilla tjejen. Men det känns lite tråkigt att separera dem.

Inte nog med det. Efter detta så pratade jag lite med mamma. Jag har funderat på hur det har gått med Lasse sedan jag åkte tillbaka. Mamma visste inte så mycket, så jag ringde till mormor en sväng. Jag fick en otroligt glad överraskning när Lasse svarade i telefonen! Han hade tydligen blivit utskriven för ca en vecka sedan, men satt fortfarande i rullstol. Jag blev otroligt lättad och glad! Han hade tydligen ett svagt minne av att jag hade hälsat på på sjukhuset också. :)

Nu är helgen över, en ny vecka har startat. Denna vecka är rätt fylld med saker att göra faktiskt. Jag ska på arbetsintervju, på kör, prova-påtimme på Tøyen, röntgen på rikshospitalet, krogen med några kanske nyfunna vänner och framför allt ett litet tillskott till vår familj! Jag har något att skylla mitt dåliga välbefinnande på just nu iaf.. Pms är inte kul. Men när jag inte mår dåligt så känns det faktiskt rätt bra. Avloppet är dock fortfarande inte fixat. Det är bara till duschen det är tätt, men det verkar vara väldigt tätt.. jag får bara hoppas att det släpper i veckan. Jag vill ju inte gå ofräsch på arbetsintervjun!

Hoppas att ni får en fin dag! //Anne

Sångbesvikelser och vilja.

stillness in motion av strangelight på Deviantart.com

God morgon.

När jag kom hem från kören var jag väldigt deppig och nere. Jag ville inte vara det men jag tror att mitt psyke fortfarande inte är helt stabilt. Vi hann gå igen tre stycken låtar förra onsdagen och jag har lyssnat på dem i veckan för att lära mig melodierna och veta vart jag ska titta i noterna. I en av sångerna är det ett väldigt vacker sopransolo. När jag satt och lyssnade på den så såg jag framför mig hur ja framförde den och hoppades på att den bilden skulle bli verklighet. Men det finns en ung tjej som heter Sofie i kören. Hon är väldigt begåvad och fått stipendium.. Liv (vår dirigent) har också henne som elev på skolan hon jobbar.

Hon var där i onsdags och helt plötsligt så säger Liv att hon ska sjunga det och att hon har övat på det.... Mitt hjärta sjönk. Visst - jag har inte hunnit ta några sånglektioner ännu och Sofie har varit med längre än mig.. Men att plötsligt få en sak man hoppas på krossad gör en väldigt besviken. En i kören såg denna dag att jag var nere och tröstade mig faktiskt genom att säga att "Det löser sig för snälla flickor". Det gör väl det. Men jag var deppig hela kvällen. Jag fick också reda på att sångpedagogen som hade kurs förra året ska komma detta år igen.. Det kommer att kosta 4000... Men om jag sparar lite varje månad kanske, kanske jag har råd.. men om jag har räknat rätt kommer jag att behöva spara 1000 kr i månaden.. och det går inte.

Jag var igår och lämnade in papprena på NAV och ringde till min saksbehandlare och berättade om hur det går. Hon lät inte negativ, men jag fick inte så mycket bra feedback som jag hade trott. Det är väl en del av mig - en del av ADHD'n som behöver någon slags bekräftelse när jag tror att jag gjort något bra. Men men.. Jag anmälde mig till nästa kurs samtidigt som jag var där och hon som satt bakom disken lät väldigt glad när jag berättade att jag ska på jobbintervju nästa vecka. Så det jämnade väl ut sig.

-Bunny Pat- av kayikoni på Deviantart.com

Gårdagen var en dag med nytta. Jag städade, tvättade och diskade. Jag handlade hem lite nyttig müsli och yoghurt samt lite smoothie ingredienser. Jag köpte min första norska böcker igår. det var rea på "Notabene" och jag hittade två böcker - en bok om energimat som handlade om nyttiga ingredienser om ger en energi med lite enkla recept och en bok om "Energijuice" som gick igenom 50 recept på juicer och smoothier som är nyttiga när man tränar. Jag hade hittat ett recept med banan och mango i den som jag hade lust att göra. Så det handlade jag också med mig hem.

Det är så jobbigt det här med nyttigheter och så.. Jag vill så gärna äta massor av frukt och grönsaker. Och för mig själv vet jag att det egentligen inte är svårt. Jag ser framför mig hur jag bara äter massvis och kan därför leva sunt.. Men så fort jag försöker - som idag när jag öppnade min müsli fylld med frön och torkad frukt och skulle äta den med vaniljyoghurt, så klarade jag av att äta halva och sedan höll på att spy av smaken och konsistensen och blev tvungen att slänga resten. Jag blir så otroligt frustrerad av detta! Detta har hängt med sedan jag var liten och jag har jobbat med det. Jag lärde mig själv tidigt att kunna äta banan och sedan jag blev tillsammans med Terje så har jag börjat äta betydligt mer grönsaker i mat...

Mousepad Fun EAT YOUR VEGGIES av aVampireTear på Deviantart.com

Men det är fortfarande så att jag inte är sugen på banan eller tar sallad på smörgåsen. Köper jag ute är det ju vanligtvis grönsaker på - och då är det inga problem. Men så länge jag behöver ta själv, tar jag bara lite eller inget alls. Jag har t.o.m köpt sallader ute som jag har ätit upp! Men då är det oftast något slags kött i och dressing.. Frustrationen över detta har gått så långt ibland att jag har funderat på om hypnos eller annat bara för att bli den människa jag vill vara när det gäller fukt och grönt... Någon som har något tips?

Igår lagade jag också chokladbollar igen. Mums! Idag är det ju fredag och då har vi något att mysa med. Terje ser nog fram emot helgen för de senaste dagarna har varit väldigt motiga på morgonen

Knitting Practice av PepperAzul på Deviantart.com

Jag har nu övat lite på att lägga upp och sticka räta maskor. Det har gått helt ok.. Även om det blir lite ojämnt. Vem vet, jag kanske kan prova på ett par benvärmare om ett tag.. Men jag måste skaffa nya stickor först... Nu sitter jag i Terjes morgonrock och funderar på att ta en dusch. Tvättmaskinen är igång och det är därför svalt i lägenheten eftersom elementen står på låg temperatur. Om jag inte duschar så klär jag nog på mig snart..

Denna dag känns rätt meningslös. Vi får väl se om jag hittar på något idag..

//Anne

Sticklust och motivation.

God morgon..

Nyuppstigen så här när det egentligen borde vara lunchtid. Jag började må rätt dåligt igårkväll och fick huvudvärk vid högra tinningen, vilket ledde till illamående och smärta när jag tittade på saker.. Så det blev ett plötsligt avslut på min kväll vid 00.30 när jag gick och lade mig. Det tog ett tag innan jag somnade dock. Det gjorde fortfarande ont när jag blundade. Idag är det onsdag och den 19/1 vilket betyder kör ikväll och att min ansökan för bostadsbidrag samt min "jobblogg" ska inlämnas till NAV imorgon.

Jag har varit duktig. Jag har två lediga fält kvar på Jobbloggen och jag har fått svar från två av jobben jag sökt. Avslag från det ena och glädjande nog har jag blivit inkallad till intervju i slutet av månaden till ett sommarjobb på NSB som "salg- og servicevert". Sitta i bås och sälja biljetter låter trevligt. Men jag är fortfarande inställd på att söka in på nästa "Kontorfag og sekretærkurs". Jag satt och tittade på jobbannonser på NAVs hemsida igår och det fanns en hel del sekreterarjobb.

Idag hade jag även tänkt att dra iväg till Actic bad & Gym på Tøyen. Jag har lust att träna lite. Men med denna huvudvärk har jag nu blivit osäker.

Jag satt och virkade lite igår. Jag har nu avslutat min väst/bolero och funderar på ad jag ska göra härnäst. Jag fick en ide med lust att göra en present åt henne nere i Holland. Ett par benvärmare. Men alla försök till att virka ett par har blivit misslyckat och jag har bivit missnöjd med utseendet. Jag har varit sugen i många år på att sticka ett par. Men jag kan än så länge bara grunderna till stickning. Jag satt och kollade runt på Garnstudios hemsida igår och de har väldigt förklarande och visande videos för all maskor och sticktekniker så nu har jag blivit oerhört sugen på att försöka. Problemet ligger i att jag bara har två par stickor - ett par nr 4 och ett par nr 5. Samt att jag nog behöver en hel del av samma garn för att kunna göra ett par. Jag vet iaf vilka färger hon gillar bäst - Rosa och lila. Det är en början. Jag tittade igår på en video som visar hur man gör flätor i ett arbete, vilket var rätt enkelt. Gud vad kul!

En god nyhet är att jag nu hittat min kamera! Så nu kan jag att lägga upp bilder från jul och nyår. En tråkig sak är att jag nu inte hittar min påse med virknålar som jag hade med mig till Sverige. Jag hoppas verkligen att den ligger här någonstans så jag inte sitter kvar med en virknål i strl 4. :/

Jag har också börjat kolla på lite smink. Jag hoppas fortfarande, men jag börjar att inse att min sminknecessär nog aldrig kommer att dyka upp. Så igår tog jag och hörde efter lite med Cecilia (en av dem som arrangerade bloggfesten, som också gått en liten makeuputbildning) om vad hon föreslog. Jag har inte riktigt pengar till allt.. Men man får väl ta det en sak åt gången. Jag saknar verkligen mitt smink och jag låg och tänkte på fotosessioner nu på morgonen och kom på att det blir ganska begränsat utan smink.. Även om jag nu inte stått modell på över ett år. Men jag hoppas på att ändra det snart.

Nu börjar det väl bli dags för frukost. Vi får se vad jag hittar på idag. Om huvudvärken inte blir bättre kommer jag nog att skippa träningen iaf. Ni får ha en fin dag!

Kram! //Anne

Dålig självkänsla..

Heart Shaped box av szilviabead på Deviantart.com

Ja..sedan jag kommit hem har jag inte haft mycket socialt liv. jag har gjort lite ärenden... Varit på möte hos NAV, anmält mig på kurs, varit på informationsmöte och intervju och fått reservplats.

Jag har mest varit hemma och tvättat, städat, tittat på Bones och diskat.. Vädret har växlat från snöigt och minusgrader, till plusgrader och slask. Lucy har också gjort illa sig.. Jag märkte att hon haltade väldigt och såg svullen ut ena baktassen.. jag väntade till i förrgår med att ringa veterinär då hon blivit något bättre. Hos veterinären blev det röntgen och insikten om att hon hade en fraktur i en tå. Stackarn. Men hon var otroligt duktig och jag var stolt över henne. :)

Iren har hunnit bli bättre, vara hemma en vecka utan ork för att sedan bli sämre igen och åka tillbaka till sjukhuset.. Jag är ledsen över hennes tillstånd och önskar innerligt att hon blir bättre snart. Det är nog lite själviskt, då jag verkligen saknar att ha någon att vara med.. I helgen som var mådde jag otroligt dåligt. Vi gjorde inget annat än att sitta vid våra datorer och när vi väl tog en promenad i lördags och såg in i hus där vänner hade fest och trevligt, kände jag mig otroligt ensam.

To Be Lonely av lonely på Deviantart.com

Jag och Terje har inte hittat på något sedan jag kom hem och innan jul gjorde vi inget heller.. Jag känner mig utanför och frustrerad när jag tänker tillbaka på hur det var i Sverige, då jag hade några jag kunde höra av mig till och spontant hitta på något med.. Här har jag inte haft någon. Jag har haft Iren.. Just nu har jag inte heller det. När jag skriver något på Facebook är det mest Minna som svarar.. Annars sitter jag bara och glor och väntar på att de små ikonerna ska lysa upp och säga att någon har lämnat en kommentar eller att det finns NÅGON som pratar med mig.

Scared of Lonely av khaloodie på Deviantart.com

Medan jag läser och hänger med på andras liv på Facebook samt i bloggar, sitter jag här. Ensam och uttråkad med en känsla av att det kanske är meningen att jag ska iaktta utan något liv själv. Om det bara hände något som gjorde att allt kom i rullning skulle jag nog känna mig mycket bättre.

Jag lever ett liv i mitt huvud. Där jag går i kör, tar sånglektioner. Där jag har råd med att köpa en del grejer . Jag skulle vilja skämma bort mina kaniner med nya saker och jag har någon ide om att jag skulle vilja hälsa på en person i Holland i april. Bara jag kommer in på en kurs så skulle jag kunna utföra dessa saker. jag skulle också vilja ha ett elpiano eller ett bra keyboard, med en inlärningsbok så jag kunde komma något steg på vägen mot min dröm.

Jag har tänkt en del på att börja träna på sistone.. Bara för att tänka att jag behöver någon att träna med för att komma igång. Jag har haft väldig lust till att simma, men det centret jag tittat ut är rätt populärt och brukar därför vara befolkat. 360 kr i månaden är inte så mycket, men en del av mig får panik när jag tänker på att jag ska spendera pengar varje månad på något, att jag binder upp mig på en kostnad.. alla dessa tankar börjar då rusa - Tänk om jag blir av med min lilla "inkomst", om något händer så jag inte får pengar längre så jag inte kan betala. Tänk om mitt bostadbidrag blir indraget så Terje måste betala allting och vi inte kan hitta på saker överhuvudtaget.

Fear av hexdeflective på Deviantart.com

Folk försäkrar mig om att det inte kommer att hända. "Att jag är i systemet nu, och att jag kommer att vara det så länge jag behöver det". Jag vet egentligen det tror jag. Men "tänk om".. Detta sätt att tänka har kanske att göra med min låga självkänsla. Den gör att jag blir rädd och osäker på om sakerna jag gör är ok. Att folk tycker att jag är jobbig, men inte säger något. Att det kanske inte är någon som vill att jag jobbar för dem.

Enligt psykologin, får barn lätt dåligt självförtroende när de inte får beröm för de bra sakerna de gör. För min del kanske det stämmer. Även när jag inte tror att jag har lågt självförtroende, kan någon säga något, eller göra något som jag reagerar starkt på och blir nedslagen av.. Vilket jag inte tänker på beror på att jag nog har låga tankar om mig själv - men som egentligen gör det. Och det har det nog alltid gjort. Här i Norge finns det också en lag som heter "Jenteloven". Den innebär att man inte får skryta om sig själv, eller tro att man är bättre än andra. Speciellt när man är ny i en grupp och har idéer, kan man inte riktigt komma med dem. För att då kanske man tror att man är bättre än någon annan. Det hjälper ju inte riktigt mig.

Don't Panic. av pica-ae på Deviantart.com

Jag märker att jag mår dåligt. Jag känner mig inte ofräsch även om jag inte duschat på fem dagar, jag tar inte hand om min kropp. Jag känner mig tråkig och att jag skulle kunna få bättre självkänsla om jag bara hittade på något, som att ta mig ut på promenader eller gjorde något kreativt... Men jag orkar inte, eller bara inte ids. Jag måste göra något åt detta, men jag vet bara inte vad eller hur. Jag har dessutom väldigt svårt att slappna av.. Ända sedan branden har jag fått panik av ljud och saker jag inte haft uppsikt över. För minsta lilla, när vi lagar mat och det fräser från köket speciellt - får jag panik. Det är oerhört utmattande att vara på helspänn jämnt. Jag hoppas att det släpper..

Jag har börjat i kören igen iaf.. Vilket förhoppningsvis hjälper till lite. Sen tror jag att jag har bestämt mig för att skaffa medlemskap på Actic Gym&Bad på Tøyen. Bara för att komma igång. En del av mig är rädd för att göra det. En del av mig säger att jag borde går till sjukgymnasten först, bara för att få reda på vad jag kan göra för att bättra på min handled och få det sluta göra ont i ryggen.. Jag är fortfarande inte återhämtad och kan inte använda handleden helt, vilket jag är rädd kommer att bli en komplikation på gymmet.

De önskningar jag har just nu är att jag kommer in på en kurs, eller får ett jobb så jag kan komma in i livet igen. Att jag kan hitta ett bra, men billigt keyboard så jag kan börja lära mig en del av mitt mål. Och att jag kan träna upp min handled samt rygg igen - komma i bättre form helt enkelt. Jag vill komma vidare i mitt liv. Jag vill känna att jag lever.