Snö.

Hejsan..

Sedan jag skrev sist har det inte hänt så mycket. Jag har försökt att arbeta med handleden samtidigt som jag har rätt ont stundvis. I förrgår fick jag väldigt ont på kvällen och för att avlasta handleden sov jag med min stödskena som jag fått.. Igår märkte jag att jag tappat känseln i ovansidan/sidan av tummen när jag tagit av den och det höll i sig hela dagen. jag var bortdomnad i en linje som gick på sidan av tummen och ned på sidan av handen en bit ned på handleden. Dessutom värkte det/gjorde ont på vänstra sidan av ärret. Jag blev självklart väldigt orolig.. Jag vill ju  inte att någon av skruvarna ska ha kommit åt någon nerv. :S  Idag har det dock blivit bättre som tur är.

Jag har hållt på att bli sjuk ett tag och har inte varit helt 100 sedan sist jag skrev. Jag har dock försökt att ta mig ut ibland och gå lite. Då jag följt med Iren och Øyvind ned på stan eller bara ut en sväng, eller när jag åkt ned på stan själv för att göra något ärende.. Men de senaste dagarna har varit ordentligt kalla. Det har växlat mellan -9 och -12, men det var först igår vi upplevde ordentlig snöyra. Jag har inte haft några problem att klä på mig, men det jag har frysit om är mitt ansikte. Det ilar och gör ont, och efter bara fem minuter börjar jag bli stel i käken. >_<>

Vi har dessutom upplevt lite underligheter i denna lägenhet. Efter vi bott här en kort tid, förstod vi att det fanns något här. Ett väsen av något slag. Lucy fick frispel sent på kvällen och verkade livrädd samt stampade så hårt att det hördes i hela lägenheten. Detta gjorde att vi tidigt bde dra för gardiner och täcka över kaninburen på kvällarna. I fredags var vi uppe rätt sent och vid midnatt började Lucy stampa, var stel och livrädd. Även om vi försökte lugna henne, hjälpte det inte. Till slut lyfte jag upp henne och bäddade in henne i mitt täcke i soffan. Då lugnade hon ned sig.. Efter det började jag och Terje få rysningar. Jag hade så kraftiga rysningar att det var äckligt. Jag koncentrerade mig då på att känna efter om det fanns några energier i rummet. Jag kände något där jag satt i soffan och hoppade fram. Det var definitivt något där jag hade suttit.

Det lugnade ned sig efter en stund. Den natten, för att slippa kallt drag men få in frisk luft bestämde jag mig för att ha dörren öppen in till oss.. Det resulterade i att jag drömde en mardröm om en psykopatisk mördare och torkat blod.. Jag vaknade med andan i halsen och en panikkänsla som satt i en stund. Efter det kröp jag ned hos Terje och fick sovit en stund till. Natten till söndag stängde jag dörren och då drömde jag vanligt.. Jag har efter detta redan bestämt mig för att skaffa en ny drömfångare, då min förra blev kvar i Sverige och tänkt ut saker jag kan göra i den nya lägenheten för att bli av med eventuella dåliga energier. Men när vi var på visning kände jag inget sånt.

Inflyttningsdagen har närmat sig fort och dagen är nästan här. Vi har fått tillåtelse att flytta in redan imorgon om depositionen är på plats. Depositionen har tagit lite tid och Terje hoppas på att kunna fixa det imorgon. Min ansökan om bostadsbidrag har tagit längre tid än tänkt och det har känts väldigt frustrerande eftersom jag behöver pengarna redan på onsdag. Men jag ska ringa till min sakbehandlare på socialkontoret idag för att se om jag kan göra något åt den saken. Men det är riktigt spännande att det är dags!

Det var det som har hänt.. Hoppas att ni har en fin dag. Här skiner äntligen solen efter några dagar med moln och snö. Vi får väl se om jag orkar ta mig ut i 11 minusgrader.

Kraaaam! //Anne 

2-veckors uppföljning och planering.

Besöket i Kongsberg var väldigt trevligt. Vi hann äta middag hos Terjes mamma så hon fick se bilder från huset och röntgenbilden på min hand. Tyvärr blev Terje väldigt dålig medan vi var där och det höll i sig ända till i måndags. Jag var rätt orolig att det kanske var något allvarligt, men eftersom det nu gått över så kan det ha varit en kraftig reaktion på något.. Undrar bara vad.

I måndags skulle jag också på röntgen. De hade ringt och kallat in mig innan helgen och jag hade därför inget papper på inkallelsen men när jag hade frågat vart jag skulle så tyckte jag att hon sa att jag skulle till legevakta. Jag åkte ned lagom i tid, men när jag sa till dem i kassan fann de mig inte på någon lista. det blev ett himla springande fram och tillbaka i olika våningar, mellan olika personer och de fann mig inte heller.. Till slut skrev de in mig akut och jag fick sätta mig i väntrummet i väntan på en läkarkonsultation..

Vid det här laget började jag blir rätt stressad och frustrerad eftersom jag antagligen skulle ha varit på sjukhuset istället för legevakta och för att jag nu skulle behöva betala för en läkarkonsultation jag inte behövde. När jag satt i väntrummet så ringde jag sjukhuset och efter att ha blivit växlad till Poliklinken så blev det bekräftat att jag egentligen skulle ha varit där. Personen bad mig att ta en "drocsha" eller hur det nu stavas, upp dit så skulle hon meddela röntgen att jag var på väg.

Jag blev ledd in i en sal där man har läkarkonsultationer och visad till en stol.. Där avslutade jag samtalet och när det efter en stund inte kommit någon läkare blev jag väldigt stressad. Jag behövde ta mig så fort som möjligt till sjukhuset! Jag stannade en sköterska i dörren och förklarade läget - hon började kolla i min journal och frågade i sin tur en som tydligen var avdelningschefen där. Det blev ett himla disskuterande om jag skulle vara där, eller om jag skulle vara på sjukhuset då båda två ingår i Ullevål Sjukhus. Men de kom fram till att jag egentligen skulle varit på sjukhuset, men att de kunde ringa till Sjukhuset och meddela att jag var där och att de kunde ta allting på stället.
Jag kunde äntligen lugna ned mig!

Till slut fick jag fixat allting där. Vi klippte av gipset, jag fick gå på röntgen och sedan en stödskena - ett plastgips med kardborrband som jag kan ta av och på som jag vill. Det var riktigt fint. Till sist fick jag prata med en kirurg/läkare som visade mig röntgenbilder och titta på såret. Jag blev rätt chockad när jag såg hur illa brottet egentligen var. Och jag kände mig nästan stolt när det kändes som att jag fick beröm för hur fint allt såg ut och för hur bra rörlighet jag hade i handen redan. Efter två timmar var jag klar. Då kände jag mig på väldigt bra humör faktiskt. :) På vägen hem ringde jag och avbokade timmen som jag egentligen skulle ha haft idag, samt beställde en skiva med alla röntgenbilder. Jag kommer att lägga upp några bilder sen från skivan.

I övrigt har jag suttit i planeringsdrömmar. Det är ca 7 dagar kvar tills vi får nycklarna till nya lägenheten och vi har tittat ut en säng på IKEA plus att jag har tittat på en dammsugare :D

BRIMNES Seng med rom til sengetøy, 1.695,- Nok på IKEA

BRIMNES Hodegavl med rom til sengetøy, 795,- Nok på IKEA

Philips FC9087/01 Studio Power støvsuger 1390 NoK på komplett.no

dessa har jag tittat på. De kommer nog att bli framtida inkøp till den nya lägenheten. Sedan får vi bara fylla på allt eftersom. Som det ser ut kommer vi kanske att få en soffa från Terjes syster. Den kommer bara behöva ett nytt fodral. Det är också en IKEAsoffa och då kan vi förmodligen hitta ett nytt fodral där. Nu snöar det ute och jag ligger nedkurad under ett täcke i soffan. Idag ska jag försöka vara nyttig och tvätta.. Jag kanske kommer att försöka ta en promenad också, men vi får se.

Ha det så bra så länge. Kraaaam! //Anne

Bröllop och Kongsbergbesök.

Winter Wedding av DemonMathiel på Deviantart.com

Ja, igår blev det ett himla flängande och farande runt i Oslo. Jag ansökte om bostadsbidrag och lyckades hitta en julklapp till mormor. När jag var på väg tillbaka upp hit plågades jag av valet att antingen kliva av bussen och kolla postlådan, men bli tvungen att gå upp eller sitta kvar och behöva gå ned senare..

Jag valde det första, men som tur var kom en vänlig själ och stannade av att jag vinkade så jag fick skjuts upp. När jag lagom kommit upp var brevbäraren här. Han kände tydligen igen mig från förr och frågade en del om branden och hur det hade gått för oss. Det är otroligt vilka snälla och omtänksamma människor det finns.. Jag kom precis i rättan tid då paketavin för Minnas paket hade kommit och han höll på att ta den tillbaka till kontoret då han inte hittade mitt namn någonstans.. Jag vägrade dock att gå ut igen då mina fingrar gjorde ont av kylan.

Efter jag kommit hem fick jag möjlighet att göra Irens present klar. Jag blev rätt nöjd och jag hade beslutat mig för att ge henne den nu som tidig julklapp/bröllopspresent då de gifter sig i helgen. Hon blev otroligt glad vilket gjorde mig lycklig :) Eftersom vi vill ge dem tid för sig själva nu när de gifter sig, åker vi till Kongsberg i helgen. Idag har jag därför varit väldigt aktiv och installerat word på Terjes laptop, duschat, städat samt flyttat på kaninerna och om en stund ska jag packa. Iren skulle ned på byn en sväng och är så snäll att hon hämtar ut mitt paket samtidigt! *yaaaay*. vi får väl se om jag får virkat något snart.

För första gången sedan branden drömde jag imorse om att jag och Terje satt i ett rum, vid våra datorer när en okänd man låser upp och springer in. Han sprang till fönstret och öppnade det. I fönstret nedanför kom det rök och värme, samt att  ett fladdrande sken syntes... Jag fick panik och ångest, men var tillräckligt medveten för att "stänga av" drömmen där.. Det tog några timmar innan det släppte...

Det ska bli kul att träffa Terjes syster igen. Saknar henne lite ibland och nu får de se mitt fina gips ;P innan det åker av. Jag har nu fått tid för röntgen och för borttagning av stygnen i början av nästa vecka. Det ska bli spännande och jag ser fram emot att börja träna handen på riktigt! Det har varit väldigt frustrerande att inte kunna tvätta händerna ordentligt och dessutom inte kunna röra på den lika mycket som jag skulle kunna utan. Den är ju fortfarande stelopererad, eftersom metallplattan sitter där, men jag kommer nog att få lite mer rörlighet utan gipset.

Om vi inte hörs, får ni ha en trevlig helg! Så skriver jag på söndag. 

Kraaaam! //Anne

Bilder.

God morgon. Nu tänkte jag visa lite bilder av skadorna som branden orsakade.. Det är läskigt hur stora skador det kan bli även om branden hinner släckas innan det blir övertänt. I detta fall hade de hunnit släcka branden innan den hann upp till andra våningen, men att tillägga var detta ett väldigt gammalt trähus från 1800-talet..

Detta är ingången till där vi bodde och man se tydliga spår var röken har gått. Att t.o.m röken var så varm är rätt läskigt att tänka på.

Ingången tagen framifrån..

I trappen ligger rester av den utelampa som en gång var..

Man ser inte så bra vad detta är, men det är faktiskt ytterdörren - väldigt förkolnad.

Till vänster innanför ytterdörren är trappen ned till källaren där det hela började. Man kan se den smälta kanten på spisen där elden startade.

Trappen till tredje våningen som ligger över källartrappen. Branden har gått hårt åt på denna, och vi märkte sen att det var någon som hade slängt bråte på den som gjort hål i den.. Men enligt han som var där kunde man gå upp bara man gick försiktigt.

Detta är, vad vi tror våran dörr som har blivit flyttad in i rummet bredvid.. den var svart på ena sidan och nästan helt orörd på den andra.

Här ser ni då vårat rum.. Det är rätt sotigt och svart men i övrigt helt ok..

Även om man också här ser bevis på värmen. Glaset på denna tavla har spruckit och min regnjacka hade smält..

Köket...

Badrummet, mest rökskadat..

Och till sist vårat tvättrum. det var det rummet som blev mest rökskadat, även om det är det lägsta av resten. Vad jag har fångat med på bild i högra kanten, kan jag bara spekulera om.. Men personligen älskar jag bilder med "väsen" i. :)

Här har det också varit rätt varmt. Det ser man på torktumlarens lock, som är lätt förvridet..

På vägen ut fotade jag vårat fönster, som jag hoppade ut genom..

Och brandsläckaren som Lasse hade med sig ut när de drog ut honom där jag satt på marken.. Denna påminner mest om händelsen, då det tar mig tillbaka till traumat efter jag hoppat.. Jag var så förtvivlad över att Minakaninen var kvar inne med all rök som forsade ut genom vårat öppna fönster...

Det här var den första röntgenbilden jag fick se på min handled. I det markerade området ser ni brotten och även om jag hade gips, är handen fortfarande lite sned.. Här nedan är filmen från när jag bytte gips. Det var första gången jag fick se såret samt stygnen och jag måste säga att jag blev lite besviken då såret och stygnen såg väldigt stökiga ut. Men men, huvudsaken är väl att de håller det på plats. Känsliga läsare varnas.

Bostadsläget.

Hejsan.

En sak jag glömde berätta igår var att vi var på visning i en liten mysig källarlägenhet på 50 kvm förra onsdagen. Det var väldigt spännande. Jag har inte varit på så många visningar förutom med mamma och det känns ganska speciellt att varit på visning för en lägenhet för mig och pojkvännen. Jag blev lite uppgiven då det var väldigt många på visning och trodde att vi nog inte skulle få den, men det var ju bara att hoppas på det bästa. Vi lämnade uppgifter och referenser och kom hem glada och ivriga. Den var oerhört mysig och den ligger ca 10 minuter från vårt gamla rum.

Det tog ca fyra dagar innan vi hörde något. Han ringde igår och den glada nyheten är att: Vi har fått en lägenhet! Den bästa julklappen vi kunde få tror jag :). Vi ska skriva på kontraktet på onsdag och vi kan flytta in i början av december.. Nu börjar det bli en del kommer att hända i december ^^

Jag är Otroligt glad!

Kraaaam!! //Anne

Stoor uppdatering del 2 - återhämtning och smärta.

Bild tagen nyss. Snyggt gips va? ;)

Här kommer då del två av min uppdatering.. Efter att jag kommit hem på fredagen så har jag inte varit ute mycket. De första dagarna handlade det om att stå ut. Jag hade rätt ont och även om jag tog smärtstillande 3-4 gånger per dag, hade jag väldigt ont om morgonarna. Jag fortsatte att vakna vid 6-7 tiden i ett par dagar men allt eftersom har smärtan blivit bättre och nu kan jag sova till kl 8 i allafall.

På lördagen efter operationen kom Terjes syster man, Espen från Kongsberg med bil för att assistera oss i flytt av värdesaker och för att ta med våra kläder till tvätt hemma hos Terjes syster samt mor. Vi hade ju inte kapacitet att tvätta allt själva. Vi hade dessutom fått tillstånd av terjes chef att förvara en del vid hans jobb. Det som hamnade där var de mest värdefullaste sakerna, som Terjes högtalare, min gitarr, hans gitarrer och hans förstärkare. När de åkte iväg, kom jag och Øyvind ned. Iren och Øyvind  hade erbjudit sig att hjälpa till och Iren kom ned senare... Det var första gången jag var där sedan händelsen och när jag kom in, kände lukten och såg skadorna bröt jag ihop. Jag var tillbaka i branden och tårarna föll en stund. Det behövdes nog, för att efter det kunde jag börja sortera och kolla skadorna. 

Det var lite trist att se vissa saker som måste slängas, andra saker var det skönt att få sortera ur. Vi var där i ca två timmar och lyckades få ut en hel del samt fått flytta de saker vi ville spara in på vårt rum. I slutändan berättade Terje att det antagligen skulle rivas och då bröt jag verkligen ihop.. Jag var så less på alla osäkra moment i vårt liv och bara önskade att allt kunde stabilisera sig... Jag grät en hel del, vilket jag har gjort några fler gånger och det har behövts. 

Jag var väldigt orolig över min arm ett tag. Eftersom jag aldrig opererats förut hade jag ju ingen aning om vad som var normalt. När armen svullnar upp till sin tredubbla storlek och bokstavligen är gul och blå - är det lätt att bli orolig. Min hand var gul väldigt länge och jag fick ett område stor som en liten cd på min överarm som blev blå. Det var blått väldigt länge, men gjorde inte ont. Först nu har det blivit som ett vanligt blåmärke och gör ont vid tryck. Jag ringde till Legevakta på söndagen efter operationen och frågade lite om vad som är vanligt och fick de lugnande beskedet att svullnad och blånad är vanligt samt att svullnaden antagligen skulle gå ned snart, vilket den gjorde.

Jag hade länge väldigt begränsad rörelseförmåga i fingrarna och klarade knappt av att röra på tummen alls i fyra-fem dagar. Det har långsamt ökat och nu klarar jag av att hålla i en wiikontroll med båda händerna, hålla i glas och muggar, sätta på mig kläder själv och till och med sätta upp håret själv.. Men jag kan fortfarande inte riktigt använda handen helt. Jag får väldigt lätt kramp på ovansidan av handen när jag använder fingrarna, som nu när jag skriver. :P

Jag märker att jag har blivit skadad av denna händelse på fler vis än ett.. Alla märkliga ljud och lukter skrämmer mig, jag får för mig och blir rädd för att något bara ska börja brinna här också vilket gör att jag får panik.. Jag vet att det är säkrare här. Det är inget gammalt trähus, det finns lätta flyktvägar och det bor inga fulla, konstiga polacker här men en del av mig är kvar där, i det brinnande huset och det kommer nog att ta en stund innan det roar sig... Jag kan inte beskriva paniken jag får när jag hör ett konstigt ljud eller känner en doft av os, när jag tänker "eld". Vi var t.ex ned till pizzerian här i närheten för att köpa godis i söndags och där inne luktade det väldigt starkt av eld/os. det var så kraftigt att jag nästan mådde illa för att jag förknippade det till brand..

Jag har också hunnit gå till NAV och ansöka om socialbidrag, anmäla mig som jobbsökare och fått lite info om vad för bidrag jag har rätt att söka. Så nu får jag bidrag, så kallat "livsstøtte" ut genom december och jag kan känna mig lugn för att jag kan ansöka om "bostøtte" när vi väl hittar en ny lägenhet så jag kan hjälpa till med hyran. Med mitt bidrag har jag skaffat månadskort. Det är väldigt skönt att slippa oroa mig för biljett på bussen när jag väl ska ut, och jag har köpt lite nytt garn, nya strumpor och trosor. Jag hade inga trosor kvar efter branden, så det behövdes verkligen!

Även med smärtstillande har det inte varit en dans på rosor. Efter ca en vecka började jag få utslag.. och inte bara på ett ställe. De spredde sig och kliade som bara den. jag trodde jag skulle bli tokig.. och inte visste jag vad det berodde på.. Jag trodde först att det kunde bero på något jag hade ätit som jag inte riktigt tål, eller att jag inte tålde tvättmedlet men så kom Iren och Øyvind på att det kanske kunde bero på mina starka smärtstillande.. Jag läste igenom infobroschyren i förpackningen och mycket riktigt stod det att en ovanlig biverkning var utslag. Jag fick då låta bli att ta den i några dagar för att kolla om utslaget blev bättre och jag kan säga så mycket som att smärta + sömnbrist är någon bra kombo. Jag mådde så dåligt de dagarna jag inte hade tagit den starka på kvällen såg inte visste vart jag skulle ta vägen. Nuförtiden tag bara smärtstillande på kvällen, så jag får sova.

Ni kanske tror att det är armen som gör så ont, men det är faktiskt ryggen som värst. Jag klarar inte av att sitta hur som helst och madrassen i sängen jag sover i här är minst sagt en dålig madrass för onda ryggar. Det svåraste är att ta mig upp från liggande till sittande och från sittande till stående... eftersom mina dagar mest består av att titta på film/tv så känner jag mig som en gammal gumma när jag reser på mig och går kobent en stund.. Även om ryggen också långsamt är bättre. Det som försvårar det hela är mina "reumatiska" problem. Ända sedan branden har jag haft rätt ont i min högra handled och mina leder i höger hand, vänster knä samt vänster fot strejkar och gör ont.

Jag har nu fått min remiss till reumatiska avdelningen på universitetssjukhuset den 3/12.. så jag kan bara hoppas på det bästa nu..

Kaninerna har också återhämtat sig fint. de tycker att det är ganska tråkigt i sina burar, men vi lyfter upp dem i soffan med oss ibland för att få dem att vänja sig med oss. Vi har fått köpt ny pellets och idag jag varit ned och köpt nytt hö.. Stackarna var utan hö i ett dygn och de var verkligen utom sig. de har nu fått en gnagpinne och en ny leksak att roa sig med. Det jag också har gjort på byn är att jag har varit på Legevakta och fått byta smärtstillande samt att jag har fått byta gips! Eftersom svullnaden har försvunnit så hade det gamla gipset blivit väldigt stort. Det flyttade på sig och jag kunde dra det upp och ned. Det kändes dessutom som att det satt fast i såret eller något liknande som orsakade en stickande känsla i armen, vilket var väldigt obehagligt och obekvämt.. så idag har jag fått ett plastgips - i lila! Det sitter väldigt bra och tack vare det kan jag använda tummen bättre. det andra satt väldigt åtlindat runt tummen.

På vägen ned hade jag turen att gå förbi huset just när någon från en byggfirma kom för att gå in i huset. Jag tog tillfället i akt och följde med in. Där tog jag bilder av skadorna och fick möjlighet att hämta påssäcken med mitt Wii. Jag trodde att det bara var att kasta, men det är inte så skadat eftersom det legat i påsen. Det verkade mest fuktigt, så nu ska jag ta och torka det och se om jag får igång det - Håll tummarna! Bilderna av såret samt skadorna i huset kommer upp här i eftermiddag eller imorgon. Om ni undrar något, är det bara att fråga

Tills nästa gång önskar jag er en bra dag! Kraaaam //Anne.

Stooor uppdatering.. - Brand och sjukhus

Hejsan... Nu har jag inte skrivit på otroligt länge och det beror på en orsak. Jag har mycket att berätta och det finns risk för att detta inlägg kommer att bli väldigt långt.. Orsaken till att jag inte skrivit på så länge är för att jag i skrivandes stund sitter med ena handleden i gips och har haft det i lite över en vecka... Men låt mig ta det från början.

Måndagen efter mitt förra inlägg var det dags för min tid hos min husläkare för att få svar på mina blodprov.. Jag var otroligt nervös när jag begav mig nedåt strax innan 12. När jag väl kommit fram fick jag dock sitta irriterat i mer än 30 minuter och vänta innan jag äntligen blev inkallad. När jag väl fått komma in berättade hon att de funnit "antistoffer" i mitt blod som oftast finns i samband med SLE eller andra reumatiska sjukdomar. Hon kunde tyvärr inte hjälpa mig mer och meddelade mig om att jag skulle få en remiss till den reumatiska avdelningen på Universitetssjukhuset i Oslo.. Självklart blev jag ganska deppig av dessa nyheter, men jag hade i stort sett förväntat mig något sånt.

När jag kommit hem fick jag tröst av Terje som instämmande sa att det ju var skönt att få reda på vad det var som gjort att jag haft så ont.. Som visserligen är sant men inte gjorde mig på så mycket bättre humör. Vi satt vid datorerna ett tag och lagade sedan lite fisksoppa, dagen flöt på efter läkarbesöket, men det skulle ändras... Kl 16.15 ca kände Terje någon konstig doft. Han vände sig till mig och frågade om jag tyckte att det luktade någon "svedd" lukt.. Det luktade fränt och stark så vi reste oss strax upp och öppnade dörren. I trappen var det en del rök och nedifrån såg man det fladdrande skenet som från en låga.

-"Herregud, det brinner där nede!" , sa Terje och sprang ned en första gång. Vid detta stadium var jag inte så orolig och tänkte att den lilla lågan snart var släckt, även om jag var lätt stressad. Jag stängde dörren för att inte få in så mycket rök. När Terje kom upp en andra gång, gav jag honom en munktröja för att ha över munnen så han slapp röken - och han sprang ned igen, men kom fort upp igen och sa -"Du må ut!". Elden hade blivit för stor för att släckas och nu insåg jag situationens allvar. Jag öppnade fönstret för att få in lite friskluft (vilket jag senare kulle inse inte hade varit en bra ide) och insåg sekunden efter att -"Jag måste få ut kaninerna!". Nu kom paniken och stressen när jag febrilt försökte få tag i en Lucykanin som absolut inte ville bli tagen. Efter ca 10 sek fick jag tag i henne och rusade ut för att halvt slänga ned henne i uteburen.

På vägen ut såg jag hur stor elden hade blivit och röken hade tredubblats på väldigt kort tid. När jag kom ut och hade fått ned Lucy i buren, rusade jag in igen efter Mina. Denna gång hade lågorna blivit högre och börja slicka trappräcket utanför vårt rum. När jag fått upp dörren, möttes jag av en vägg av rök. För att få luft samt tid att tänka på nästa steg, sprang jag fram till det öppna fönstret, men efter jag stått där i ca 5-10 sekunder förstod jag att jag aldrig skulle hitta Mina därinne. Jag vågade inte springa ut igen så jag bestämde mig för att hoppa.. Jag minns att jag hann tänka att jag kanske kunde klättra ned, sedan hoppade jag sekunden efter. Landningen blev hyffsat mjuk med tanke på höjden, men smärtan i ryggen talade om för mig att allt inte riktigt stod rätt till. Efter kunskapen om olyckor och eventuella ryggskador, satt jag kvar på marken för att inte riskera värre skador i ryggen. Inte nog med det, min vänsterhand såg som det hade förflyttat sig ca 2 cm åt vänster. Jag visste med en gång att den var bruten.

Efter någon sekund kom en människa som nog hade sett att jag hoppat och började kolla in genom fönstret. Jag kände hur förtvivlan hade tagit över och jag satt och skrek efter Terje och blandade det med förtvivlan över Mina som fortfarande var kvar i det rökfyllda rummet och skrek hennes namn samt pekade upp mot vårt fönster.. 

Efter ca fem minuter kom äntligen Terje. Han hade sprungit in en andra gång för att leta efter mig och nästan tappat medvetandet innan han kom ut. Jag hade hoppat innan han kommit upp så han hann tro att jag låg kvar där inne innan  han hörde mig ropa.. Då han kom bak till mig, satt jag och höll min handled. Vi blev nog lättade båda två av att se varandra. men efter en stund såg Terje att den gamla svenska gubben, Lasse var kvar inne i sitt rum och att han febrilt försökte få igång en brandsläckare som inte funkade. De krossade rutan och ropade åt honom att komma ut.. det tog ytterligare tre minuter och en hel del utskällning innan han äntligen fattade att han skulle komma ut.

Då han kommit ut hjälpte Terje försiktigt mig upp efter jag berättat om mina ryggsmärtor. Han ledde mig runt till framsidan för att vänta på ambulansen.. Att tillägga här måste jag säga att jag kände mig väldigt alert och vaken hela denna händelse.. Jag ville snart flytta på Lucy, eftersom hon satt så nära det brinnande huset. Det var då vi upptäckte att en väldigt vänlig själ hade tagit upp henne och gått bort ifrån röken. Hon hette Helle. Lucy var ganska rädd, men var oskadd. Vi pratade med Helle en stund och fick telefonnummer då hon erbjudit sig att ta hand om Lucy medan vi var på sjukhus.. Strax därpå kom ambulansen och vid det här laget hade adrenalinet börjat lägga sig, vilket ledde till att smärtorna kom - och känslorna.. Efter jag hade lagt mig på båren grät jag med en tröstande Anita bredvid mig som stod och pussade samt strök min panna medan tårarna föll på hennes kinder.. 

Jag blev bara ännu mer förtvivlad när jag tänkte på allt vi förlorat och på stackars, stackars Mina som fortfarande var kvar i den brinnande byggnaden... men det gav sig snabbt och på vägen till sjukhuset kände jag verkligen smärtan i ryggen och handleden. Då vi kommit fram förklarade ambulanssöterskan att det som skulle hända var precis det som man ser i amerikanska serier - jag skulle komma in i ett rum med massor av läkare som skulle ställa en massa frågor medan de raskt tog han om diverse saker. Vilket var precis det som hände.. De pratade, frågade, gav mig en massa info om vad de gjorde.. Samtidigt som de klippte upp min t-shirt, tog blodprov i ljumsken, satte in en intravenös tapp eller vad det nu heter, gav mig smärtstillande och röntgade mitt bäcken.. Till slut gav de mig lokalbedövning och rätade ut handleden, vilket är något av det mest smärtsamma jag varit med om.. Om jag inte gråtit tidigare hade jag gjort det då - vilket jag också gjorde, medan sköterskorna tröstade mig och gav mig beröm. Efteråt satte de på ett gips och jag blev körd till ett övervakningsrum.

Jag hade blivit tillsagd att ligga passiv så länge de inte visste om min rygg var stabil eller inte.. Första gången jag såg på klockan på EKG-displayen var den 17.56.. Tiden därefter bestod av smärtstillande, prat med läkare och tittande på klockan.. Efter ett tag blev det oerhört obekvämt att ligga passivt, men jag fann mig i det och använde mig av all styrka jag hade för att stå ut. Terje kom upp vid ca 20.30. Han hade fått sig en dusch och fått klartecken för att hans lungor fungerade som de skulle. Efter han kom kändes allt mycket bättre och tiden gick fram till klockan 22 då Terje var tvungen att gå. Jag var nu väldigt trött och hoppades på att jag kunde sova.. (Tisdag)  Jag fick ingen ordentlig sömn och när klockan var 00.30 blev jag körd till ortopedavdelningen, till ett lugnt rum med två trevliga svenskar som tog hand om mig. Där fick jag en insomningstablett och sov sedan i tvåtimmarsintervaller fram till kl 8-9. Då kom Terje.

Han hade blivit utskriven och skulle börja fixa de praktiska sakerna. Jag hade precis fått klartecken att få röra på mig. Jag hade två stabila frakturer i mitten av ryggen, men eftersom de är stabila var det säkert för mig att röra på mig. Sköterskan hämtade två smörgåsar samt två glas med cholkadmjölk.. tack vare min tomma mage spydde jag två gånger innan jag äntligen kunde äta ordentligt.. Under denna dag blev jag flyttad två gånger. En gång ut i hallen utanför, där jag lyckades resa på mig och gå på toa själv och fick besök av Terje, och sedan in på ett rum i närheten. Terje hade hunnit fixa en hel del praktiska ting. Vi hade fått erbjudande om att bo hos Iren och Øyvind tills vidare.. vilket var väldigt skönt att höra. De är så otroligt snälla de två, och det känns sååå skönt att veta att vi har sådana bra vänner.

Jag hade ett snöre att dra i om jag behövde något. Alla var väldigt snälla och de gav mig smärtstillande så fort jag kände att jag behövde det, samt mat så fort jag ville ha..Smärtorna gjorde det omöjligt att kunna sova hela nätter och ibland omöjligt att ta mig ur sängen.. Jag fick kvällsmat vid 21 och efter det smärtstillande så jag lade mig oftast till att sova då.. Jag vaknade igen vid sextiden och hade ont  (onsdag)   Jag klev upp och promenerade runt en stund, innan jag gick och lade mig igen och sov till kl sju. Denna dag var smärtorna som värst. Jag kunde inte ta mig ur sängen och när jag skulle CET-röntga min handled för att de skulle se om det behövde opereras, var det otroligt smärtsamt. De ville att jag skulle ligga på mage med handleden över mig och jag nästan skrek av smärta när jag skulle ta mig ur sängen, lade mig på båren, under hela röntgen, men värst var det när jag skulle tillbaka till sängen.. Jag grät av smärtan och mådde väldigt dåligt i några timmar.

Denna dag fick jag också hjälp till att duscha, vilket var otroligt skönt.. Mitt hår hade luktat brandrök sedan branden, vilket påminde mig om händelsen.. Jag tänkte fortfarande på Mina. och efter jag hade pratat med pappa så hade en liten gnista hopp väckts om att hon kanske var vid liv.. Även om det gjorde mig ännu mer orolig då hon kanske hade suttit i vårt rum utan mat och vatten i flera dagar.. på eftermiddagen kom Iren och Øyvind och hälsade på med lite lektyr. Medan de var på besök, ringde Terje och berättade att han hade fått komma in i huset och att vårt rum hade klarat sig rätt bra samt att han var tillbaka hos Iren och Øyvind och att han hade en liten Minakanin bredvid sig.... Jag blev så otroligt lättad att tårarna föll. Hon hade klarat sig! :D Jag fikade med Iren och Øyvind innan de stack hem. 

På kvällen kom Terje förbi med lite rena kläder och en nessecär med en hel del saker, bl.a. min mobil.. Vi hade ju inte hunnit ta med oss någonting ut när det brann.. Den luktade en hel del rök, men den fungerade! Det var prat om att jag skulle opereras på torsdagen och jag skulle därför fasta från och med midnatt. en kirurg hade kommit och pratat med mig och gjort en markering på min arm plus gips, men allting verkade så osäkert och ingen visste någonting om tid eller plats jag skulle opereras.. Men jag fick nu en övning jag skulle göra för att hjälpa till att få tillbaka rörligheten i handen. Jag skulle sträcka upp den rakt upp i luften, sträcka ut fingrarna för att sedan knyta ihop handen till en näve och ut igen. Efter jag började med denna övning värkte min hand mer än förr..  

(Torsdag)   Denna dag flöt på ett par timmar, men jag blev fort frustrerad då ingen visste någonting eller hade hört någonting om min operation.  fick snart höra att jag ev skulle stanna till på fredagsmorgonen för att sedan ta taxi till Legevakta där jag skulle bli opererad... Jag hade räknat med att jag skulle få åka hem denna dag och blev därför väldigt uppgiven över detta.. Men det dröjde inte länge innan planen ändrades igen och de meddelade mig att de skulle ringa efter en taxi. Så det var bara för mig att klä på mig och åka iväg med ett kuvert till Legevakta..

På Legevakta blev de lite förvånade när jag bara dök upp och hävdade att jag skulle opereras dagen efter.. Men efter lite hissåkande fram och tillbaka och lite research hittade vi en person som hade hört talas om att jag skulle komma. På våning fyra fick jag sedan en säng och lite mat.. Det behövdes verkligen. Jag hade ju fastat i tolv timmar. Alla var väldigt trevliga här också och det var mycket lugnare än på sjukhuset. Strax efter jag kom in, kom en det en ung tjej som flugit in från Stavanger och som hade slitit av ledbanden i knät. Vi fick ganska bara kontakt och jag fick låna både hårborste och tandkräm av henne. Jag fick en välbehövlig dusch med en välbehövlig balsamkur. På sjukhuset hade jag fått tvätta håret med mild tvål, vilket minst sagt hade gjort mitt hår så tovigt att det påminde mer om tovad ull än hår.

(Fredag) Natten till fredagen sov jag ganska gott, även om jag fick kliva upp en gång för att hämta öronproppar då den tredje personen i rummet snarkade värre än en karl.. men förutom det sov jag gott. Jag vaknade lagom till kl 7 och efter någon timme så fick vi tabletterna som skulle förbereda oss för operation. Legevakta har bara öppet mån-fre, så vi skulle bara opereras och sedan skickas vidare/hem.. det var rätt intressant att uppleva detta. Vi hade vid detta laget tagit av gipset och handleden såg rätt misshandlad ut. Det var skönt att få av det även om handleden var väldigt oskyddad och svag vilket gjorde att det värkte lite mer..

Vid niotiden åkte jag ned till operation och kirurgen jag hade var en varm man m ett runt ansikte.. Den andra kirurgen verkade lite klumpig och hälsade på mig genom att ta i och skaka lite i min onda handled.. förtroendeingivande :P, men han insåg snabbt sitt misstag. Strax efter hade jag börjat få intravenöst och en av de sista sakerna  jag hörde var att han sa "Nu kommer du att känna att blir en svidande känsla i din arm av narkosen". Sen slocknade jag.

Jag vaknade upp 1½ timme senare i uppvakningsrummet. Jag hade nytt gips och kände mig rätt groggy men vaknade såpass att jag kunde äta och var tillräckligt alert. När jag hade fått lite mat och ätit klart åkte jag upp på avdelningen igen. Min rumskamrat var ännu inte klar och jag hoppades att hennes operation gick bra. Efteråt hade jag inte så ont, vilket förvånade mig. Även om det var skönt. Jag låg i sängen fram till kl 15 ca. Då ringde Terje och sa att han var klar på skolan, så jag klädde på mig och blev efter en stund lotsad ned till röntgen.. Vilket var den sista saken jag skulle göra innan jag skulle få åka hem. Jag satt och väntade i ca 20 minuter innan det var min tur. Humöret var rätt bra fram tills dess.. För när jag kommit in och skulle röntga, så fick inte sköterskan till bilden, vilket resulterade i att jag fick vrida min nyopererade handled åt fel håll, vilket resulterade i att jag fick väldigt ont och som i sin tur resulterade i att jag var på VÄLDIGT dåligt humör när jag kom upp och träffade Terje.

Han hade handlat lite nya kalsonger och strumpor. Jag fick ett par extra strumpor på mig, eftersom jag inte hade några skor, och fick ett par skoskydd som fick fungera som skor. Till sist fick jag låna Terjes ena hoodie eftersom jag inte hade någon jacka heller. Innan taxin kom, stack Terje ned och hämtade ut mina smärtstillande. Taxin kom strax efter och det var väldigt skönt att få komma hem till Iren och Øyvind och känna att jag äntligen var ute ur sjukhuset. Jag Har känt mer mer eller mindre halvsovande hela sjukhusvistelsen och förstod varför när Terje berättade att de hade gett mig en del Valium.. läskiga saker det där... Jag vaknade som tur var upp ordentligt efter några timmar.

Detta var första delen av min uppdatering.. Jag kommer att berätta mer imorgon då jag har fått ganska ont i min handled av detta inlägg. Jag har fortfarande gips och detta är första gången jag skrivit med båda händerna på datorn.. Jag kommer också att lägga upp bilder när jag kan.Här under har ni två länkar till artiklar om branden. I den första ser man det öppna fönstret jag hoppade ifrån. I en artikel jag hittade stod det faktiskt att det fanns ett vittne som såg mig hoppa.. :S

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article3884222.ece

http://www.tv2nyhetene.no/innenriks/tolv-evakuert-etter-brann-paa-kjelsaas-3330681.html

Många kramar //Anne