Lättelse och besvikelse.

Choices in Life av CleveWalker på deviantart.com

Goddag.

Jag har just mottagit en epost från rekryteringsavdelningen till det jobb jag varit i process till. Det informerar om att jag inte gått vidare i rekrytteringsprocessen. Jag har väntat och varit otroligt spänd i flera dagar på vilket svar jag skulle få...

Orsaken till att jag varit spänd  är att rekryteringdagen skulle äga rum 17, 18e eller 19:e oktober om man gick vidare . Jag har jobb den 19:e och ska vittna i en rättegång den 18:e. Samtidigt som jag denna månad har förlorat en vecka med jobb där jag inte fick några skift och har en veckas semester i slutet av oktober. Och det av den orsak så har det varit extremt viktigt att jag lyckas skrapa ihop så många timmar som möjligt på dessa två veckor jag har i mitten av oktober.

En annan orsak är att jag inte sagt rakt ut till kontoret att jag söker mig mer jobb/andra jobb. Och oron över hur kontoret skulle ta det om jag fick en annat heltidsjobb.
50 timmar i månaden har jag på kontrakt... vilket motsvarar ca 30%. Så därför borde det inte vara omöjligt att kombinera med ett annat jobb.
Jag fick just höra att en av mina kollegor som jobbar i receptionen med mig förlorade sitt drömjobb för att min nuvarande arbetsgivare inte ville vara snäll och låta henne gå tidigare.

Detta oroar mig för framtiden...

Men samtidigt var det en lättnad att jag inte gick vidare. för nu kan jag förhålla mig till dagens situation och förutsättningar när det kommer till julen. Nya möjligheter öppnar sig när man minst anar det så det bekymrar mig inte.
Det verkar som stressen och oron över denna process faktiskt varit större än stresset över hur många timmar jag ska lyckas få ihop. Så nu kan jag kämpa en stund till. 😃

Ovan Romantik.

Happiness is a gift av JeanFan på Deviantart.com

 Goddagens!

För några dagar sedan så nämde min pojkvän att vi har varit tillsammans i sex månader. Det slog mig ganska med en gång att det stämde då jag inte alltför länge sen räknat ut att det började närma sig.
Jag har genom åren insett att romantik är ganska ovanligt i dagens samhällle.
Allt eftersom jag blivit äldre så har prioriteringar gjort att dessa små "jubileum" lixom försvunnit och inte varit något speciellt att fira.

Denna gång var inget annorlunda. Nog för att det kändes lite mer speciellt med tanke på vem jag firar det med och vilken betydelse han har i mitt liv och det faktum att han börjar lära mig vad lycka är igen. Men jag tänkte att firandet skulle glömmas bort och tänkte därför inte mer på det.
Både jag och pojkvännen jobbar ganska mycket denna vecka så risken för att det skulle glömmas bort var ganska stor.

Jag har suttit mycket i receptionen denna vecka. Några dagar har jag t.o.m fått dubbla skift och formen/energinivån har inte helt varit på topp sedan helgens blöta lördagkväll och sömnbristen från lördag natt.. Så mycket riktigt, glömdes detta bort.

Igår var en av de dagar jag jobbade dubbelt. Först 8-16, så stress hem för att sen jobba 17-20 på en annan plats. Älsklingen hade också jobbat och dessutom fått övertid, så han var inte hemma när jag kom hem. Jag hann vara hemma i ca 16 minuter då jag hörde nyckeln i dörren.
In kommer min fina älskling.

-" Precis i tid till jag måste gå", sa jag
-"Jaså?"
-"Ja, om inte jag kan låna din cykel då..?"
-"Ja, så kan du ju lukta på dessa först.", säger han och sträcker upp en påse med bukett med klart djupröda rosor!
Med blommorna räcker han fram ett jättefint kort med rosor, blommor och band på framsidan.

Blommor och kort :D

I kortet läste jag:

"Älskade Anne

Jag uppskattar dig varje dag,

för alla små och stora ting, och för ingenting

För att du är du"

På insidan av framsidan stod det "6 månader tillsammans" och ett hjärta med "S+A" inuti.

Jag blev så rörd! Och med en gång kändes det som att jag borde ha haft något till honom! Men han försäkrade mig om att det inte var något att stressa över. Och ännu en gång så känner jag mig så lyckligt lottad över att jag träffat en så fin man. Jag minns inte sist någon gjorde en sån romantisk gest mot mig.

Jag stack iväg till jobbet och på jobbet så undrade min älskling vad jag hade lust att äta senare via chatten i par-appen vi använder. Jag fick lust på sushi - sahimi, och frågade om det var okej för honom. Han ville att jag skulle välja så jag kunde välja en plats som var bekväm för mig då jag skulle upp tidigt idag. 

Inte nog med det. Det visade sig att han köpte enkom till mig då han redan ätit! Åter igen visar han hur otroligt omtänksam han är och gör att jag nästan känner mig bortskämd.

Jag behöver bara se blommorna och tänka på kortet - och känslor bara bubblar upp i mig. jag får ett löjligt leende på läpparna och känslan blir så stark att jag märker att jag blir tårögd. 

Jag inser att jag känner lycka.

Och jag minns inte sist jag kände sån här lycka.

Minns inte sist jag var så här lycklig.<3 p="">

Förnimmelse av Jul.

Christmas Feeling av Samantha-meglioli på Deviantart.com

Hejsan!

Jag vill berätta om något som jag upplevt väldigt ofta på sistone.
Lite då och då förflyttas jag till en annan plats. Jag får en bild av snö, tända ljus, juldekorationer och familj. Det ger mig en känsla av trygghet, avslappning och lycka.

Det är nästan så jag känner en speciell lukt som jag gissar är lukten av mormor.. men även om detta får mig att tänka på mormor, så är jag osäker på om det är relaterat direkt till mormor.
Jag har funderat en stund på var dessa bilder och sinnesintryck kommer av. Kanske känner jag mig tryggare nu än jag gjort på länge och mitt undermedvetna önskar att informera mig om det.. eller så är det en sorts flykt från det stress jag känt runt min jobb/inkomstsituation..

Dessa bilder får mig att tänka på julen iallafall, och hur årets jul kommer att bli. Jag har inte fått semester över julen men har en vecka i början av december. Min pojkvän har sagt att jag "kan ta ledigt" eftersom att jag bara har 50 timmar på kontrakt... men har haft lite svårt att veta hur jag ska formulera mig till kontoret.
Det skulle dock vara väldigt mysigt att få fira lite jul med familj och kanske t.o.m pojkvännens familj...

Jag är också i en process nu där jag försöker hitta mer jobb. Eller t.o.m ett nytt jobb och är i en rekryteringsprocess till ett jobb just nu. Om det blir att jkag får det så finns det en risk att det inte blir något speciellt julfirande alls. Men det är för tidigt att säga.

Just nu njuter jag lite av dessa bilder. De ger en god känsla och bidrar till lite mer avslappning till en som stressar alldeles för lätt.

Vad ger er en god känsla?
Kanske ett speciellt minne?
Eller en plats?

Skada och vänlighet.

Muscles - Lower Body by DerSketchie på Deviantart.com

God morgon allihop!

Med min kära så har fick jag tillbaka  motivationen att bli medlem i ett gym igen. Och vi har hållt igång aktivt sedan i slutet av mars då jag ännu en gång går till SATS! Jag tränade hos SATS i 2015/2016 sist och var väldigt nöjd med det. Därför sörjde jag när jag var tvungen att avsluta mitt medlemskap där.

Tack vare att jag flyttat till Vika så har jag ett SATS-center rätt runt hörnet från mig. Så det tar 3 minuter att gå hemifrån mig till gymmet. Centret är också ganska stort. De har en hel övervåning med cardio och en sror avdelning med frivikter.
Redan i 2015 så började jag använda apps från en utgivare som kallade sig "Bodybuilding apps". De gav ut apps med 12-veckors program som är lite tyngre än nybörjarprogram. Jag blev hooked då jag älskade känslan av att träna hårt. Så jag har fortsatt med dem.

Under semestern så upptäckte jag att SATS har blivit köpt upp i Uppsala så blev det dåligt med träning i Juli. Men vi kom igång igen efter att vi bägge kommit tillbaka till Oslo.

Nu har jag äntligen bytt program. Det nya programmet har 4 träningsdagar i veckan istället för 3. vilket betyder hårdare, mer koncentrade pass. Men det har känts bra hittills.
Fram till igår.

Igår var det dags för att träna ben igen. Jag har känt mig ganska sliten efter helgen då jag beslutade mig att vända på dygnet efter en lite blöt fest i lördags kväll och då gick upp efter 3 timmar. Det var nödvändigt då jag skulle upp kl 05:30 igår morse.
Tydligen så hanterade inte kroppen det så bra... det kan också bero på att jag inte stretchar så bra som jag borde. Jag tycker att jag som oftast är duktig på att stretcha efter att jag tränat men har märkt på sistone att jag inte helt lyckas stretcha ut helt..

Igår så kom jag iväg till träning iallafall. Första övningen var knäböj med stång.
Istället för att värma upp med stången som jag brukar så bestämde jag mig för att värma upp med lite dynamiska rörelser för att värma upp höftböjare och innsida lår. Höger ben fick börja - inga problem.
Men så var det vänster ben.
Upp med knät och spark bakåt.

KNAK!

Det knakade till ORDENTLIGT på en plats bakpå låret, rätt under ena skinkan! Det gjorde ONT! Och efter det så hade jag problem med att sträcka ut benet. Jag övervägde att avsluta och gå hem, men bestämde mig för att "man kan ju träna lätt eller iaf börja så kan man ju se hur det går".
Det gjorde inte ont under träningspasset. men dock när jag stretchade efteråt. Jag klarade inte att stretcha baksida lår ordentligt.
Efter att jag stretchat lite grann och sen rest på mig så kunde jag inte gå normalt.

Idag försov jag mig lite.. jag kan säga att vägen till bussen var inte kul. Det gör ganska så ont idag. Jag klarar inte av att gå utan att halta.... överväger att ta kontakt med sjukgymnast/naprapat ganska så omgående. För att detta bekymrar mig.
Min pojkvän tror att det kan vara en sena som är för kort... men jag har aldrig varit  med om något liknande.

Med tanke på att jag försov mig så hann24067000 jag inte få i mig någon frukost, så jag beslutade mig att ta chansen inne i kafeterian där jag jobbar idag. Kökschefen var så otroligt snäll att han gav mig en tallrik med äggröra och rökt lax som jag kunde använda på smörgåsar. Det kändes inte helt bra och jag uttryckte en önskan om att betala för det... men det ville han tydligen inte.
Just nu känner jag mig otroligt tacksam och rörd! Jag hade räknat med att få ett nej med tanke på att lunchen inte öppnar förrän kl 10:30.
Nu överlever jag till lunch iaf och jag är lättad över att jag jobbar i en reception idag så jag kan sitta ned. :)

Kärlekshistoria - The beginning.

"Touch My Heart" av SigneSandelin på Deviantart.com

Hej på er!

Mina planer om att bli mer aktiv här har inte riktigt gått som planerat. Sist jag skrev hadde jag precis flyttat in i min nya lägenhet på Vika. Jag jobbade aktivt med att få saker på plats, men levde en stund med min garderob i IKEA-kassar på golvet.
Jag hade en plan och har sakta men säkert fått mer och mer ordning i lägenheten. Nu har jag fått ihop ett system som jag tycker är väldigt bra och jag trivs väldigt bra i lägenheten.

Precis innan jag flyttade in så mötte jag en kollega jag inte jobbat med förr på ett av objekten jag jobbar på. Jag kände en omedelbar attraktion mot denna kille. Jag skulle ut den kvällen jag träffade honom i mars och hade korsett på mig. Det visade sig att han också var intresserad av det alternativa och vi spenderade de två skiften vi jobbade tillsammans med att prata om träning, alternativa klubbar och kläder. Eftersom jag skulle ut med mina vänner som också är i samma miljö, bjöd jag in honom till att vara med ut.

Han tackade ja.

Som alltid när jag får en vibe av att en kille har lite annat än vänskapligt intresse, så var jag lite skeptisk och var noga med att inte ge fel signaler eller göra närmanden som kunde tolkas fel. Jag var fullt inställd på att detta skulle hållas på en rent vänskaplig nivå!
Vi började hänga med varandra mer och mer efter detta. Jag blev mer och mer avslappnad runt honom och det kändes bra.
När jag flyttade så erbjöd han sig att hjälpa till och även om han jobbade så dök han upp. Efter att flytten var färdig och jag fått i mig lite mat tillsammans med honom och en god vän till mig så gjorde han mig sällskap hemma, där han också assisterade i att få de största sakerna på plats fram till sent på kvällen.
Jag hade vid det här laget börjat tycka väldigt bra om honom... såpass att jag hade börjat fundera på om jag kanske skulle våga ta saker ett steg längre..

10:e april var dagen detta skedde. Vi hade spenderat nästan varje dag tillsammans vid det här laget. Umgänget var avslappnat och casual. Vi kunde prata om allt och jag kände att jag verkligen började lära känna honom.
Jag ska inte gå in på detaljer.. men jag kan säga att jag kände mig som en tonåring. Nervös och osäker. Men det hela blev väldigt intimt. Han är så omtänksam och generös.. och jag ville att han skulle ha det minst lika bra.

Tiden efter det har varit en process av osäkerhet, kommunikation, reflekterande och faktiskt mycket framsteg. Skadorna efter mitt ex har varit och är fortfarande stora. Det tog lång tid innan jag kände mig trygg på mina känslor. Han har varit otroligt tålmodig och förstående.. Jag är sååå tacksam för att jag har mött en som är så lugn och harmonisk. Han har inte lagt någon som helst press på mig.
Vi har i stort sett varit samboer sedan mars, men han är fortfarande registrerad i sitt kollektiv. Även om min lägenhet är på 18 kvm så har det gått otroligt smärtfritt.
Jag jobbar hela tiden med att bearbeta de psykologiska ärr jag har efter mitt ex. De innebär t.ex att jag är rädd för att säga till om saker och rädsla för att han ska bli arg plötsligt över ingenting. Han har absolut inte visat några tendenser till att han går och bär på något som helst. Han har bara vistat kärlek, förstående, tålamod och ett sånt lugn att jag bara vet att han är bra för mig.

Jag har fått detta bekräftat av hans bästa vän och av några av mina bästa vänner efter att de pratat med honom en stund. Jag kan faktiskt se en framtid med honom... vilket jag tvivlade på om jag någonsin skulle göra med någon med de ärr som mitt ex givit mig. <3 p="">