Frozen.

Heal my broken heart av freaky665 på Deviantart.com

Hej alla...

Igårkväll fick jag ett meddelande. Det var från mamma... Hon hade läst mitt inlägg om henne och reagerat precis som jag trott att hon skulle.. Hade hoppats på att hon skulle ta det rätt för en gångs skull, då jag trodde jag hade förklarat i inlägget att det inte var för att smutskasta henne eller få henne att må dåligt..

Det var som om någon stack en kniv i mig när jag läste; "Tack för den upplyftande läösningen på bloggen... Snacka om kalldusch... Hoppas ni har det bra, och låt inte mig störa... Vi kanske hörs framöver... Hälsningar från din egoistiska alkismorsa..."

Jag bröt ihop.. Varför kan hon inte bara förstå att jag bryr mig.. Det är dels därför jag skrev det där inlägget! Det var tur att jag hade sällskap av Minna på skype som kunde prata med mig om det. Jag skrev tillbaka till henne och sa; "Jag hoppades att du inte skulle ta det så.... Jag vill bara visa att jag bryr mig. Och jag mår väldigt dåligt av det här. Och du om någon borde veta hur det är att behöva få ut något som får en att må dåligt... Älskar dig faktiskt... kram..."

Efter det kontaktade jag Terje på Skype, jag behövde honom. Han kom efter en stund och kramade om mig medan jag pratade med Minna.. Båda två tyckte att jag inte gjort något fel, vilket jag egentligen tycker också... Men det blir bara så jobbigt när men menar så väl och personen i fråga reagerar på ett sätt man inte hoppats på. Min jämnåriga kusin Elin kontaktade mig senare på facebook coh hon tyckte inte heller att jag gjort något fel eller har något att känna skuld för..

Men när man får ett sånt meddelande.. får man en skuldtripp utav denna värld. Jag satt t.o.m och skakade för att jag var så ledsen och spänd.. Jag vet inte vad det här kan leda till.. Jag vill inte förlora min mamma! Och jag har faktiskt drömt en mardröm där mamma började skälla på mig och sen sa att hon aldrig ville se mig igen, innan hon vände på klacken och gick för att aldrig mer komma tillbaka... Jag satt och grät när jag vaknade för att mitt hjärta brast, av bara en dröm.

Och när jag berättade det för henne så sa hon; "Vet du vad? Jag tror att det betyder att vi kommer att komma närmare varann". Men jag är rädd. Rädd för vad fortsättningen kommer att bli av det här, rädd för hur länge det kommer att ta innan jag hör av mamma igen och jag är framför allt rädd för att mista henne. Jag har nu varit vaken en stund och det märks att jag är rätt skärrad av det här..

För jag vaknade och mådde dåligt,  jag skakar fortfarande lite, fryser och svettas på samma gång.. med en klump i magen och spänningshuvudvärk. Jag gick på toa innan jag satte mig här och helt utan att jag tänkt på den började jag sjunga på Madonnas låt Frozen. För det är ungefär så jag känner.. Och mitt undermedvetna försökte få ut det genom den..

Jag skrev dessutom ett meddelande till mormor och berättade vad som hänt.. Önskar att hon kunde ringa. Behöver prata med henne.. Men jag har Minna, Terje och hon jag satt barnvakt för igår, som fick sig en uppdatering när hon kom hem.. Det är skönt att ha folk som förstår, och på något sätt vill jag väl ha bekräftelse på att jag inte gjort fel.. Så jag vet att jag inte mår dåligt på grund av att jag är skuldmedveten.. Har då inget att känna skuld över...

Och mamma; Snälla... åter ingen, det var något jag behövt få ut.. Jag har mått dåligt länge över det här. Och det blir inte bättre av att göra ingenting,.. Så jag ville bara ta tag i saken så vi kan komma närmare varann.. så jag kan må bättre. Vill inte må dåligt på grund av det här längre! Vill inte må dåligt av min mamma, jag vill ha tillbaka de goda tiderna då vi hade det kul och trevligt ihop! Det borde du väl förstå?.. Se det positivt, du är iaf verkligen inte bortglömd och ensam eftersom jag tänker på dig varje dag.

Saknar dig... Många kramar från din dotter, Anne...