Hesjan alla. Jag har just suttit och bläddrat fram och tillbaka mellan facebook, modellbilder och min blogg för att se om det händer något. Men inget har hänt på en stund och jag måste ta tag i saken och komma igång med att vika tvätt.
Det roliga är att jag just har suttit och kollat igenom några av de duktigaste och mest aktiva modellerna på MBs profiler för att kolla hur långa de är. På många av bilder ser de långa, smala, och storbröstade ut. Men i verkligheten är de korta. Mellan 150-65 cm ligger de på. Och då är det ju klart att brösten ser stora ut :P. Det lustiga är ju att korta människor inte behöver ha stora bröst för att de ska se stora ut och foton visar ju aldrig hur lång en person är egentligen. Jag fick mig en chock när jag var på fototräff förra året och fick möta några av mina förebilder för att se att de var så korta som de var.
Inget ont om korta människor, missförstå mig inte nu. Alla mina nära vänner ligger på 150-160 cm. Själv är man ju rätt lång, 174 cm för att vara exakt.. men ändå känner man sig ju klumpig och säckbröstad emellanåt. Medan korta människor ser lite naturligare ut som de är.. Jag tycker att korta människor blir vackrare och snyggare som de är, oberoende på om de är smala, knubbiga, otränade eller whatever.
Jag fick för skojs skull lust att ta mina mått, för jag tror det var nästan ett år sedan jag gjorde det och ändrade på min profil. Jag fick mig en glad överraskning. Några cm här och där har försvunnit. Sen är det ju en fråga om det är fett eller muskler. :P Men sen jag flyttade hit för ca 6 månader sedan så har jag gått på en liten sparlåga. Jag har börjat äta mindre och mer nyttigt, så en liten röst säger att det beror lite på det. Att jag har "blivit mindre av mindre intag/svultit" mig själv lite. En annan röst säger ju så klart att det är musklerna som förtvinar, jag har ju faktiskt varit stillastående i mer än ett halvår.
Vilken tur att man har som nyårslöfte att börja träna!
Det är intressant det där med matvanor. Jag kan bara kolla på mig själv. Jag som alltid ätit bra, tagit mycket mat och ätit upp det mesta och tagit flera gånger har på de senaste åren dels börjat äta lite nyttigare... Men dels också fått någon slags spärr. Jag kan vara vrålhungrig, ta en portion mat och sen när jag ätit upp känna att jag inte vill ha mer, även om jag kanske känner mig lite hungrig fortfarande. och om jag äter mer, så känner jag mig nästan illamående..
Kan man kalla det för ätstörning? Eller är det bara någon logisk spärr i huvudet som automatiskt, utan att jag vet om det säger att jag ska hålla tillbaka eftersom jag inte förbränner så mycket? Eftersom jag inte tränar eller knappt rör mig utanför dörren? Hur som helst känns det som att det är bra för mig att inte äta för mycket.
Speciellt när pojkvännen har lagt på sig då han småäter hela tiden, vilket nog ligger kvar sen tiden han höll på att träna. Vilket han stör sig på, eller iaf påpekar ibland att han har gjort. Inte konstigt när man dessutom är en liten datanörd. :P Men han har också nyårslöfte att börja träna, så jag ser förändring i framtiden!
Nu ska jag vara nyttig på ett annat vis, nämligen vika tvätt! Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar