Min älskade Mormor.

Vi  kom hem för en stund sedan och upptäckte då ett paket från min mormor. Hon hade skrivit ett litet brev och i paketet låg två långa pulsvärmare som hon stickat till mig! Jag blev så glad och rörd. Blev också glad för att hon skrev att hon läser min blogg nästan varje dag. :)

Mormor har stickat så länge jag kan minnas och jag minns tydligt hur hon höll på att sticka en tröja med My Little Pony på när jag var liten och hur jag tjatade på henne att göra den klar. Det är nog tack vare henne jag började intressera mig för handarbete och när jag börjat virka en jul hos gammelmormor i Dalarna där jag gjorde min första mössa, så gav hon mig en påse med virknålar och en bok om virkning. 

Min mormor och hennes man har alltid funnits där för mig och min bror och det har blivit många somrar med ogräsrensning, lek och fest vid deras kolonistuga i Uppsala. Vid den där blåa stugan med loftet och den mysiga trädgården med alla blommor, växter och grönsaker.

Och hon har alltid vetat vad jag tyckt om. Jag minns en gång när hon köpt en bunt med kläder på Vaksalatorg till mig. Jag gillade alla i stort sett. På något vis har hon alltid träffat rätt på presenter, mat och personlig smak. När hon kommit och hälsat på har hon väldigt ofta haft med sig någon av mina favoriter, som hennes köttgryta eller hennes goda mjuka pepparkaka. Kanske just för hon är min mormor. ^^ Hon har har alltid tänkt på mig och min bror, och alla andra för den delen. Ibland tror jag doch att hon tänker lite föör mycket på andra än sig själv. Vilket resulterar i att hon stressar upp sig lite i onödan vissa gånger. ;)

Hon är en realist, städnojig och lite av en moraltant. Men det är vad jag gillar hos min mormor. Att hon säger vad hon tycker, även om man kanske tycker att det låter som saker man har hört förr. hon vill bara vårt bästa. och vem vet hur många gånger som hon kanske tagit hand om mig och min bror utan att vi minns det, utan att hon kanske fått något tillbaka.

Här är några bilder på mina fina handgjorda pulsvärmare. :D

Hon har alltid varit duktig på att hålla kontakten, vilket har hjälpt otroligt mycket sen jag flyttade till Norge. Saknar alla väldigt ibland och det är då skönt att få en uppdatering om vad som händer. Speciellt då min reservmorfar Lasse blivit sämre under det senaste halvåret.

Jag har alltid känt mig välkommen och känt mig lite oförtjänt av allt mormor och Lasse gjort för mig emellanåt. Men jag är tacksam och väldigt glad över allt. För de har varit del av det som format mig som jag är. Lärt mig saker, stöttat mig, läxat upp mig. Och jag önskar att jag kunde göra lika mycket för dem. vem vet, det kanske kommer.

Mormor, jag saknar er med otroligt mycket! Jag vill också tacka för det fina paketet. Hoppas det går bra på Lasses dialys och glöm aldrig att JAG ÄLSKAR DIG!

Pussar och massor av kramar från din dotterdotter Anne!