Min älskade kanin Harry...

Idag är en sorgens dag. Min söta kanin Harry har gått bort. Allting hände väldigt fort och jag är fortfarande i schocktillstånd..

För ca 30 minuter sedan tänkte vi gå ut med kaninerna. Innan det hade Mina och Harry haft ett genombrott där det legat och myst bredvid varandra. Redan när Terje satt på Harry selen lade han sig ned, dels i buren som han aldrig brukar och dels på ett sätt som han inte brukar ligga på..
Allt det här känns nu som signaler att allt inte stod rätt till. Vi hann vara ute i ca 5-10 minuter innan Harry såg ut att börja gnida sig mot marken.. Jag förstod snabb att något hade hänt och sprang fram för att ta upp honom... För sent.. Han var redan helt lam i kroppen och verkade inte få luft.

Vi tog av honom selen och hela vägen in försökte jag massera honom och viska till honom "Kom igen Harry, ge inte upp.. Kämpa, kom igen... " Men något hade ju redan skett och det var för sent att göra något åt det.. Jag lade honom ned på sidan i sängen och skakande satt och pratade med honom... bad att han skulle vakna till igen.. Men hans ena öga buktade ut stundvis och inget skedde..

Jag satt skakandes och gråtandes, drog fingrarna genom hans mjuka päls och bara kände hur hans liv försvann.. Till slut försvann hjärtats slag och jag kände inget annat än muskelsammandragningar i bakbenen..


Jag tror att jag satt i 20 minuter, men det verkade mycket längre, masserande, klämmande och strykande på honom.. Jag hoppades på att kunna hjälpa.. Till slut fanns det inget annat än rullande tårar och överväldigande sorg.. Jag sa "Jag älskar dig, jag älskar dig" gång på gång medan synen blev suddig av alla tårar...

Harry köpte jag från Österbybruks zoo år 2005 i september, strax efter min tidigare kanin dött. Jag fastnade för honom direkt med hans långa öron och rockfrisyr. Direkt när jag kommit hem döpte mamma om honom till "rockkaninen".

Han var alltid väldigt lugn och blev fort tam.. Han var också en väldigt klok och förstående kanin. Jag minns en gång när jag var ledsen och låg på sängen och grät. Han kom hoppandes upp på sängen och skuttade fram till mig. Plötsligt kände jag en liten nos buffa på min näsa.. Ungefär som att han ville säga "Hur mår du matte? Jag finns här."

Vi har haft många fina stunder tillsammans och han har alltid varit den mest sociala av mina kaniner jag haft.. Kommit fram och buffat på en bara för att hälsa, blivit så glad och lyst upp varje gång han skulle få godis. Vi hade en liten grej där jag pussade honom och sedan böjde ned huvudet till hans nos för att få en buff tillbaka.. Och jag har fått många skratt åt han glädjeryck, när han skuttat vilt omkring på sängen.. Han var en kanin med en riktig personlighet och jag kommer aldrig att glömma hans mjuka päls, hans uttrycksfulla ögon och hans snälla beteende.

Sättet han lyfte vattenflaskan när han drack och de konstigaste saker han åt. Detta var en kanin som älskade yoghurt och gud så kul det såg ut när han slickat ur en enportions yoghurt och hade yoghurt i hela ansiktet! Han kunde äta skinka, räkor och mjukost bara för att få tag i brödet och han älskade chips och popcorn. Han verkligen lyste upp när han fick det. När det stod en skål med popcorn på bordet fick vi se upp, annars satt en kanin i den och frossade.

Han hade sina små ryck där det såg ut som han såg spöken.. och satt alltid med framtassarna på kanten av toalådan så sött så man smälte. Detta kommer jag heller aldrig att glömma.. Det här har varit så konstigt.. Han var så pigg igår och har inte visat några tecken på att må dåligt. Men sedan jag skaffade honom så har har fnyst/nyst/hostat till emellanåt, då det låtit som han fått smuts i nosen. Min förra kanin gjorde samma sak och gud vad jag har fått panik av detta..

Men allt eftersom har jag slutat oroa mig och nu kommer jag att oroa mig för de andra också.. Men varje gång jag har varit hos veterinären med Harry och Lucy, har de blivit friskförklarade och jag har då varit på hälsocheck ungefär en gång om året, samt att de blev det innan jag flyttade hit i augusti.. Jag tror att jag kommer att få samma besked om jag går till en veterinär med Mina och Lucy.

I denna stund känner jag stor sorg.. En sorg som nog inte kommer att försvinna på länge. Det kommer att vara tomt efter den lilla bruna kaninen som skuttade runt hälsandes på folk. Och det kommer att vara en enorm saknad efter hans vackra blick... Du kommer att vara saknad Harry.... Älskar dig och kommer alltid att göra det!

Hoppas du träffar på många bra kompisar och har det bra på de evigt gröna ängarna.. Där kan du skutta omkring med Pelle, Calasi, Carrotina och Stampe. Hälsa dem från mig och glöm mig inte min älskade vän. Jag kommer inte att glömma dig och jag hoppas att vi någon gång ses igen.

Vila i frid Harry 30/07/2005. - 31/3/2010

Många pussar från din matte Anne....