Rädsla och panik.

Choice of despair av azurylipfe på Deviantart.com

Hejsan alla..

Idag mår jag riktigt dåligt. Igår kändes som en bra dag då jag fick mycket uträttat. Jag betalade min bot, åkte till Högskolan i Oslo och hörde om studievägledning, fick utskriven Solveigs Sang till kören och bilden på kaninen jag gärna vill tatuera in, fick åkt till tatueringsrtudion jag är intresserad av och få reda på hur mycket det skulle kosta plus lite annat. Sen var det hem, slänga i sig lite skorpor innan jag hälsade på Irene från kören. Hon var sjuk och kunde inte åka.

Dagen var lite av en bergochdal bana. Jag fick springa till trikken vissa gånger och blev tröt av det, för att sedan återhämta mig.. Men när jag kommit till Irene och pratat med henne en stund så fick jag reda på att hon sökt till en utildning långt uppe i norra Norge och att hon kanske inte bor kvar i Oslo till hösten så blev jag riktigt ledsen.

När jag är trött så övertolkar, misstolkar eller överreagerar jag ibland. Jag är också extrea känslig för mina egna tankar och blir lätt överrumplad av mina känslor. Så det hände då. Irene försökte trösta mig och sa att det är lång tid kvar och att hon inte ens vet om hon kommit in än.. Men hon är med i två körer och kören har uppehåll i sommar. Så det är inte så långt kvar egentligen... jag fick panik. När jag äntligen hittat en god vän, eller som kan bli en god vän.. så kanske hon försvinner..

Jag vill inte bli ensam igen. Jag blev med i kören för att få lite socialt liv, men det är få som visat intresse så som hon gjort och för mig är sånt viktigt. Jag känner att jag har väldigt lite här i Norge och jag vill inte förlora det lilla jag lyckas få.. Jag sa lite av det här till Irene och hon sa då att det inte är många som reagerat så starkt på att hon ska flytta och ändå har hon vänner hon trott hon var rätt nära, så hon blev glad.

Folk försvinner runtom mig nu. Marianne har blivit tvungen att flytta, pakistanierna på undervåningen har inte synts till sen de stack och tjejerna på övervåningen har sin lilla egna värld och visar inget intresse av att umgås med mig. Det kom en ny tjej från Oslo till kören igår som jag kom bra överens med.. men hon hade för mycket för sig för att ha tid med kören, så hon kommer tillbaka i höst. Vilket är en liten tröst ifall Irene försvinner.. Men det känns långt tills dess.

Hela kören satt jag och kände mig väldigt trött och hade lite energi och självkänsla för att orka sjunga ordentligt, och när jag frågade Liv om jag fick sjunga Solveigs Sang och hon sa nej, blev jag väldigt besvike. Hoppas på att mamma kan komma över lagom till kören för att sen åka över till Sverige med mig och Ida efter operacafet och jag hade gärna velat sjunga den för henne. men Liv sa att hon skulle hitta en annan sång till mig... Så vi får väl se vad det blir.

När jag väl kom hem berättade jag om min dag för Terje...Och när jag berättade om tatueringen så tyckte han att det var en underlig prioritering, en egoistisk prioritering... Han har lust att köpa saker till sig själv, men kan inte det eftersom att han måste försörja mig och då när jag väl får pengar så lägger jag dem på en sådan sak som en tatuering istället för att försöka försörja mig tyckte han... Hela jag brast

Fire Rabbit av Hullabaloo2 på Deviantart.com. Bilden jag vill tatuera in..

Jag kände mig återigen som en börda, en påkostnad som  inte bidrar med något själv. Jag tänkte på allt... Jobbet i sommar som jag är uppstressad, panikslagen och orolig för. Mitt skattekort har ännu inte kommit och jag är rädd att jag ska få för mig något så det skiter sig.. Att det inte ska gå bra. Det känns som jag står och trampar på ett och samma ställe och inte kommer någon vart och det ger mig panikångest.

• Kommer jag aldrig komma någon vart?
• Har Mina pratat med Ash och kommit ihåg det vi pratade om?
• Kommer jag nånsin få in tillräckligt med pengar för att skaffa mig egna saker?
• Ska jag bara hålla på de pengar jag får i hopp om att jag eventuellt skulle lyckas med något?
• Kommer jag nånsin att få en bekantskapskrets här? Som vill umgås med mig?
• Kommer jag att komma in på en utbildning?
• Kommer jag att lyckas med den?
• Vad händer om inget lyckas? Om jag inte kan få mig någon utbildning eller vettigt jobb?
• Kommer jag att kunna träffa min familj snart?
• Kommer min mamma att kunna komma på konserten? (det skulle betyda mycket för mig)
• Och vad kommer det bli av mig överhuvudtaget?

Detta är de frågor som surrar i huvudet på mig... Plus lite extra.. Jag vet att jag borde ha tålamod.. Men nu är mitt glas fyllt till bristningsgränsen igen och det måste ut! Tatueringen är något jag verkligen vill och har velat göra länge. Den kommer att kosta 2500-3000 och jag känner att om jag inte tar chansen nu... så kanske den aldrig kommer igen. Allting är för oklart för att jag vill våga dröja det ännu längre..

Det kanske är egoistiskt tänkande.. Men det är EN sak som jag vill. Jag har inga kläder, inga andra saker som jag har planer om att köpa, så varför kan jag inte spendera de pengarna på något jag verkligen önskar mig för att sen spara resten till saker som behövs?

Terje är rädd att han inte kommer att duga för mig när jag väl får en egen inkomst. Han är rädd för att förlora mig då.. Vilket gör mig ännu mer ledsen. Tror han verkligen att jag är tillsammans med honom för pengarnas skull?? Då kunde jag lika gärna ha stannat hos Martin och det var pengar det handlade om! Jag vill ha Terje just för den orsaken att han är Terje. jag älskar honom och jag hoppas att han ser det. För det sa jag till honom igårkväll också..

Jag vill bara kunna känna att jag har ett eget liv! Egna ben att stå på! Jag vill inte behöva känna att jag lever på Terjes liv. Jag vill kunna köpa egna saker, kunna göra egna saker utan att känna att jag tar dem från Terje....

Men, men... det jag har nu att se fram emot är att jag ska på studievägledning på måndag, infromationsmöte för jobbet imorgon och jag funderar på att bli blodgivare... Oj det var mindre än jag trodde...

Kommer antagligen spendera denna dag i sängen och jag inte tar mig ut, vilket jag inte har så stor lust till.. Måste städa åt kaninerna också.. så något har jag att göra idag...