varma tankar och ensamhet.

Hejsan allihop! Jag hoppas att ni har sovit gott. Det har jag, även om mitt ena knä strejkar idag och gör ont.

Gårdagen gick varken fort eller långsamt och jag var på ett väldigt mellankoliskt humör. Jag kände mig inte riktigt negativ då jag fortfarande är hoppfull på saker som ska ske.. Men jag kände mig inte särskilt positiv heller då jag absolut inte har någon aning om någonting. Med mitt kroppsont och det kommande läkarbesöket så vet jag ju inte vad jag kommer att få för besked. Om det är något jag kan göra något åt. Om jag inte kan det - hur kommer det då att gå med jobb? O.s.v

När Terje kommit hem lyckades jag ju såklart göra honom bitter på vår situation.. (Även om han bara blev deppig för att han tyckte det verkade som att jag var det..) Vilket gjorde mig ledsen. Jag vet att han offrar ganska mycket för mig. Med hans lön på två personer, finns det inte så mycket pengar till övers när månaden börjar närma sig sitt slut.. Självklart vet jag att jag inte bidrar med så mycket som att jag skulle vilja, eftersom min jobbsituation är som den är och det i sin tur gör mig väldigt frustrerad.

Jag förstår att det kan kännas som att han bara ger och ger och inte får något för det ibland.. Och jag känner mig väldigt mycket som en ohyra som lever på en annan eftersom jag inte kan bidra.. Men det gäller att se det positivt och det försöker jag med. Jag väntar fortfarande på svar från Glitter och det är inte alls säkert att de hittat något farligt i blodproverna. Detta är inget jag kan styra över, så det är bara att vänta och se.

Denna vecka känner jag mig mer utanför eller vad jag ska kalla det, än vanligt. Den kommande helgen är det Halloween och jag hade hoppats på att sticka ut på maskerad och dansa. Men vi har inte riktigt råd att köpa dräkt och Terje hade tydligen inte alls bekräftat att han skulle med, så nu sitter jag på ruta ett. Denna vecka känns det som att jag skulle vilja ha fler att kunna umgås med. Jag tycker väldigt mycket om att umgås med Iren och Øyvind, men Irens föräldrar ska komma nästa helg och vi umgåtts så mycket med dem så jag börjar känna mig lite påträngande..

Men det finns ingen jag kan chatta med eller träffa annars. Varje morgon när jag loggar på msn, skype och facebook så är det knappt några online och är det det så är det oftast folk jag är "bekant" med, men inte pratar eller umgås med vanligast.  Så jag sitter här, utan att veta vad jag ska göra. Jag har svårt att ta promenader eftersom mitt knä gör ont, jag vet inte om det är särskilt nyttigt för att sitta vid datorn eftersom jag har ont i händerna och jag vet inte vad jag hitta på förutom se på film och prata med folk för att göra något som inte astränger det jag har ont i..Jag försöker dessutom spara mina pengar till mobilräkningar och kaninsaker så jag ak inte åka ned på stan hur som helst.

Men men.. Jag fick iaf prata en stund med min bror igårkväll. Det var ok med honom även om han höll på att återhämta sig från en lång förkylning.  Jag fick också höra en liten tråkig sak av honom. Mormors man, Lasse skulle i mitten av denna månad genomgå en njurtransplantation. han har gått på dialys rätt länge och det var länge osäkert om han ens kunde genomföra en transplantation då han har diabetes och förträngningar i ådror runt hjärtat. Men han blev godkänd. Tydligen hade han innan operationen fått en liten hjärtinfarkt, så liten att han inte känt den utan att de bara sett den på hans EKG.. Så nu ligger han på intensiven i Uppsala och har fått skjuta fram transplantationen till i januari.

Det är så trist.. Och jag tänker på er mormor. Jag skickar mina varmaste tankar samt kramar och hoppas att Lasse mår bra, samt att DU mår bra under omständigheterna. Jag har pratat med Zelda idag och hon tänker skicka en liten hälsning till er. 

Nu ska väl jag försöka städa lite och ladda ned några avsnitt med Dexter. Vi höres!

Kraaam //Anne