Jahapp, då sitter man här. Det är måndag och man ska åter börja jobba. Jag börjar sent idag, kl 16 och jag sitter spänt och undrar hur det kommer att bli idag... Kommer jag få komma ned senare? Kommer jag att få jobba kort dag? Kommer jag att behöva åka ned alls?
Samtidigt som jobbmentaliteten gör sig påmind - "Åhh, urs jag ska jobba, hoppas det inte är alltför mycket folk.. att det blir för stressigt". Men jag vet ju sedan förr att det bara är att sätta igång, så går dagen fort. Jag har försökt titta lite på menyn på internet för att kolla om något ändrats sen jag jobbade sist. Det är så dumt att jag inte kan lägga så många priser på minnet.. Jag minns de vanligaste sakerna.. Men man vill ju kunna svara på gästernas frågor.
En annan sak jag har funderat på är: Hur många har egentligen slutat på Lekter'n? Det är en del jag inte har sett på bra länge.. Så jag börjar fundera. Senast jag var ned dit, låg det dessutom två uppsättningar med arbetskläder på de vaktansvarigas disk. Det kommer jag nog aldrig att få reda på.
Jag känner mig väldigt duktig som kommit så här långt i en anställning. Detta har varit mitt längsta jobb någonsin och det känns väldigt bra. Tiden har gått väldigt fort och jag har svårt att förstå att jag har jobbat på Lekter'n i nästan sex månader. Det är bara två månader kvar av detta jobb! Nu i Augusti ska det vara en stoor personalfest, vilken jag är spänd på att veta när den kommer att vara.. Och hur den kommer att bli... :P
Vi får väl se. Just nu håller jag på att tina upp en kycklingfilé så jag kan göra mig lite mat innan jag ska jobba. Det är ett nödvändigt måste att äta en gigantisk portion med något mättande och svårsmält innan en vakt. Annars blir man hungrig på direkten, vilket brukar bli en plåga efter några timmar då man serverar en hel del mat som luktar otroligt gott. Och så sitter jag inloggad i Conan... Där det inte händer mycket alls. Jag får fortsätta med att försöka bestämma mig för att skita i min lilla röst i huvudet som våndas för allt jobbigt som kan ske idag, så jag kan ta det som det kommer och njuta istället!
Kramar //Anne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar