Igår var det dags för tatuering. Jag klev upp kl 08:30 och hade därför varken tid eller ork att blogga. Jag hann överföra pengar iaf (trodde jag). På vägen ut höll jag på att missa trikken och jag kom till Birkelunden lite senare än tänkt, men mötte Milla där och han dessutom ta ut pengar.
Jag var sjukt nervös när vi kom till studion. Artisten jag skulle ha var gäst på studion och han tog god tid på sig.. När det väl var dags för att börja, hade vi väntat i totalt en och en halv timme. Då var jag otroligt otålig och uttråkad. jag började fundera på om det är vanligt att behöva vänta så länge. Då han ville ta en cigg innan sessionen fick jag nog och frågade om vi kunde börja med en gång. Han förstod mig och gick med på att starta.
Jag fick redan på att han tatuerat i 17 år och att han var från Grekland. Så det är förståeligt att det kanske tar längre tid i en okänd studio där man inte vet var saker och ting finns.
Nu började jag bli nervös igen. Han satte stencilen på min axel, jag fick se om jag tyckte om positionen och han fick reda på att jag var tatueringsoskuld. Som jag har sett på Miami Ink och de programmen på tv så tog han ett litet sträck först. Precis som när jag ska lämna blod eller blodprov blev jag på helspänn vid första draget - och hamnade i lite chock. Milla kom fram, tog mina händer och pratade lugnande med mig. Jag fokuserade på att andas och var ok efter en liten stund. Artisten försäkrade sig om att jag var ok och fortsatte.
Det var en speciell känsla. Den känndes verklligen som nålar eller stickor som irriterade huden.
Då han började igen, var det tystare och jag trodde att han han minskat farten på maskinen. Men han hade bytt till en tystare maskin! Jag visste inte att det fanns tysta maskiner, så det var kul. Och efter det kändes det inte lika mycket heller. Bitvis gjorde det ganska ont, men jag fokuserade på att andas och pratade om andra saker.
Det hela tog 1½ timme och vi var där totalt i tre timmar. Han la på en bit plastfolie med en tjock salva. Jag fick besked om att ha den på tills jag var hemma vid 12-tiden efter jobbet.
På jobbet var det lugnt, men vi hade en förpremiär på den nya norska filmen "90 miniutter" och den var fullsatt. Den kom skådespelare och press. När jag häll på att plocka i kiosken och fylla på efter stägning knackade det på dörren. Det var tydligen producenten och två av skådespelarna. En av den hette Bjørn Loberg och han gav mig en puss på kinden efter jag sagt att "Jag är svensk, så jag känner inte till någon av er tyvärr". Kanske han blev glad?.. Vet inte, men det är rätt speciellt att kunna säga att jag har fått en puss på kinden av en Norsk skådespelare. :P
Jag fick en strålande värk från axeln och ned i armen en stund under och efter rushet till förpremiären.. Det var ganska obehagligt men Milla trodde att det berodde på att jag bara har spänt mig utan att veta om det, m en att kroppen har reagerat på tatueringen och att jag spänt mig. Det gick över, men när jag kom hem så värkte det rätt ordentligt också.
Jag hade fått besked om att jag skulle tvätta av den med kallt vatten och smörja in den innan jag gick och lade mig. Detta bekymrade mig, då våran dusch aldrig blir helt kall. Men jag spolade varmvatten i handfatet så det visslade om det och fick duschen så kall som det gick.. Den var väldigt öm och salvan som artisten hade haft på den hade tjocknat och bildat en slags gele över tatueringen. Efter duschen tvättade jag den i extra kallt vatten i handfatet och fick hjälp av Terje med att lägga ett tjockt lager med salva över hela tatueringen innan jag lade mig för att sova.
Nu har natten gått. Jag har sovit oroligt och vaknat flera gånger. Jag är van vid att sova på ryggen, och det var svårt att undgå att inte göra det. Men jag känner mig hyffsat utvilad och jag har smörjt in den en gång tillsamt satt plast över. Kommer att behöva byta innan jag åker till jobbet.
Nu: Frukost!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar