Träningsmotivation.

hejsan.

Denna vecka har jag tagit en vändning. Jag har börjat motionera! Jag tog beslutet i måndags, då jag fick lust att sticka ut i spåret här uppe. 

Det har varit lärorika dagar och var dag har jag lärt mig något nytt om min kropp. I måndags joggade jag bitvis och det var oerhört tungt i uppförsbackarna. När jag kom hem gjorde jag en del styrkeövningar som resulterade i kraftig träningsvärk i ca 3-4 dagar.

I tisdags var Terje med mig ut och vi joggade bitvis. Jag var taggad och motiverad... vilket tyvärr strax försvann då vi joggade en bit precis innan en 200 meter lång uppförsbacke. Efter det gick det oerhört segt och jag nådde väggen i den brantaste backen på turen.. Men återhämtade mig sedan på vägen ned. Den rutt vi tar består av varierad terräng , med uppförsbackar upp till toppen och sedan grovstensstig ned igen. Så man får gott om tid att återhämta sig på vägen ned.

I onsdags promenerade vi runt istället, vilket var behövligt då jag var rätt mör i kroppen. I torsdags tog vi en paus och var hemma. Denna dag åkte jag ned till Miss Paris för att kolla om jag skulle jobba något mer då Scharma sagt att han skulle höra av sig i slutet av förra helgen, men inte gjort det... Jag fick inte jobba något mer och jag ska hämta ut min lilla sista lön på måndag. på vägen hem köpte jag en pulsklocka. De pengarna får jag igen på måndag och jag tyckte att det kunde vara praktiskt då jag är i så dålig form som jag är.

Jag köpte den billigaste för 700:-. men det räcker. Den visar min puls, hur lång tid jag tränat och vad klockan är. Man kan ställa in alarm för vad man vill ha som högsta puls och lägsta, samtidigt som den är vattentät för 30 meter. :). 

I fredags regnade det - mycket. Men jag lät inte det hindra mig och jag fick med mig Iren ut i regnvädret. Nu fick jag prova pulsklockan för första gången. Jag hade ställt in att den skulle alarma när min puls gick över 160 (det var den förinställda och lagom att börja med för att kolla om jag behövde ställa om den), vilket den gjorde i första uppförsbacken. Vi promenerade bara upp och ändå låg den stadigt på 166. Vi joggade en bit i början och gick sedan resten av vägen. Iren är i rätt dålig form hon också och jag ville gärna ta tempot efter henne.

I den 200 meter långa backen låg min puls på 174 nät jag tittade.. och vi gick fortfarande. Det hade inte dröjt länge förrän vi blivit alldeles blöta och innan den värsta backen blev det ingen vits att försöka hålla fötterna torra längre. Det var mer eller mindre en sjö där. :P Vi överlevde backen upp och kunde känna oss stolta när vi äntligen kom ned till vägen igen alldeles genomvåta och droppandes. Men det var skönt :) När jag kom hem såg jag att min maxpuls hade gått upp på 184 som högst.

I lördags stack jag och Terje ut. Jag hade nu insett att jag kunde ställa upp maxpulsen på klockan till 175. Vilket stämde ganska bra. Terje coachade mig genom ett varv då vi reglerade tempot efter min puls och när vi hade tagit ett varv, tog vi ett till. Det andra varvet gick mycket lättare och jag lärde mig att jag får lätt andnöd när jag når en puls på 170. Så alarm på 175 är en väldigt bra gräns. Det kändes skönt att känna att jag orkade ett andra varv, samtidigt som det dessutom gick väldigt mycket smidigare än det första.

När vi kom hem körde vi lite styrka - strechade - slappade - duschade - och sedan begav oss upp till Iren och Øyvind på middag. Denna gång blev vi bjudna på mumsiga lamminnerfiléer, coscous, potatissallad och pepparsås.. Det var otroligt gott! Efteråt pratade vi och spella Wii hela kvällen fram till klockan 2 ca, då gick vi hem. Men vi hade bestämt att jag skulle komma hem till dem idag igen.

Vilket jag gjorde.. Så idag har jag spenderat dagen hemma hos dem igen. Jag har spelat igenom "Rayman Raving Rabbids" åt den så de har lite att roa sig med och på kvällen kom Terje. Då blev det "Wii Fit". Ganska kul att prova Balance Board till Wii. Det är faktiskt väldigt bra träning! Jag blev förvånad hur ansträngande det var och det talade om för mig att mitt BMI ligger alldeles rätt för min vikt! Det blev jag glad över.. Även om man inte ska lite på BMI.. Men men. Nu har vi varit hemma i ca 40 minuter och jag är väldigt mör i kroppen.

Jag hade sett denna dag som en vilodag eftersom jag känner att jag är rätt mör efter veckans träning. Trappor och uppförsbackar är oerhört tunga, samt att jag nu känner mig rätt mör i armarna efter dagens Wii-spelande. Imorgon blir det slappa och söka jobb, så får vi se om vi inte blir fyra stycken som drar ut på motion imorgon! :P Jag är iallafall mycket lycklig över att ha umgåtts så mycket med dem denna helg. Och hoppas på att det blir fler trevliga kvällar :)

Tills vidare önskar jag er en god natt! //Anne